Gunnar Nilsson

Visst är det märkligt hur man kan triggas igång av något man inte förväntat sig? I mitt fall så sitter jag och går igenom något som Bilsportarvet fått i gåva efter en idag avliden person. Den som förmedlat denna gåva är Bengan, kanske mer känd som Racefoto. USB-minnet som allt ligger på innehåller mycket spännande saker som scannade artiklar, program, filmer och mycket mer. Jag fastnar för några bilder och en text som vännen Sven Berggren skrivit i samband med en för mig personlig väns bortgång. Det är han som är orsaken till att jag flyttade till Skåne och Helsingborg. Vi möttes på Drugstore Stureplan i Stockholm och blev på stört kompisar. Han uppmanade mig att flytta till Helsingborg vilket jag gjorde 1970. Jag lärde känna stan genom honom och även hans mamma. Vi skaffade ett litet hyreshus på söder tillsammans, och ja, mycket hände runt denna person. Jag talar naturligtvis om Gunnar Nilsson. En person som gjorde en resa från ingenting till motorsportens allra största höjder och som slutade så tragiskt när vägen till toppen i Formel 1 knackade på dörren. Gunnar hann med 32 F1-lopp, 1 seger i Belgiens GP på Zolder och 4 pallplatser blev hans facit i hans unika karriär. En elakartad testikelcancer blev Gunnars final på ett liv som kunde slutat så annorlunda. I år skulle Gunnar ha fyllt 74 år, det är svårt att ta in och frågan man ställer sig är, hur hade hans karriär slutat om han fått fortsätta tävla? Ingen kan självklart svara på den frågan? Om ni frågar mig tror jag Gunnar idag hade varit vår förste Världsmästare i Formel 1? Jag tycker att ni minns den här fantastiske mannen och kanske tänder ett ljus. Gunnar avled i London den 20 oktober vid 29 års ålder. Jag var på hans begravning i Mariakyrkan i Helsingborg och det var den mest overkliga dag jag upplevt. Jag orkade inte stanna kvar under hela ceremonin utan jag gick tårögd ut på gatorna i Helsingborg. Det var en spökstad jag vandrade i för så lite folk på gatorna har jag aldrig tidigare sett. Läs Sven Berggrens fina text om Gunnar och se om ni kan vara oberörda? Tack Gunnar för vår tid tillsammans och tack Sven för din fina text.

Janne Tromark