Mellankrigsårens största förare

Jag lovade att berätta vilka förare under mellankrigsåren som jag anser vara de största under sin tid. Det är svårt att välja för det är många om budet men för mig är nummer ett Rudolf Carraciola. Rudolf, född 1901, tog sin första GP-seger 1926 på Avus i en Mercedes. Förutom en gigantisk pokal en prischeck på 17.000 DM. Det här gav Rudolf en chans att gifta sig och att etablera en lokal på Kurfürstendamm, Berlins elegantaste gata vid den här tiden och där han sålde och demonstrerade Mercedes. Jag ska inte dra alla historier om denne fantastiske man men detmåste nämnas att han fick ihop 146 segrar under sin karriär och två EM-titlar. Rudolf gick ur tiden 1959 och han och hans svenskättade fru Alice ligger begravda i närheten av hans villa i Lugano. Rudolf var Mercedes trogen förutom en kort tid med Alfa Romeo och seger i Monaco. Den andre föraren är Tazio Nuvolari, mannen från Mantua som var född 1892 och som började sin karriär på motorcykel. Tazios karriär bakom ratten kom med Alfa Romeo och senare med Auto Union. Tazio segrade på Donington med Auto Union som blev en av de sista tävlingarna innan andra världskriget bröt ut. I hans hemstad Mantua finns ett litet fint museum som är väl värt ett beök om ni har vägarna förbi. Så till den tredje av dessa gigantiska matadorer, nämligen Bernd Rosemayer. Jag är säker på att många av er tycker att han är den störste av de tre, vilket han också varit i mina ögon om han inte omkommit i sitt försöka att slå Rudolfs hastighetsrekord på samma dag och att Alfred Neubauer, skriver han själv i en av sina böcker, missade att skriva kontrakt med honom när han provkörde för Mercedes. Det är alltid tillfälligheterna som spelar in i de viktiga situationerna. Bernd gifte sig med Tysklands kvinnliga flygaress, Elly Beinhorn och fick med henne en son som döptes till Bernd. Bernd hann under sin korta tid vinna 10 GP-segrar innan karriären tog slut på Autobahn den 28 januari 1938.

Text Janne Tromark
Bilder ur Bilsportarvets arkiv.

Pin It on Pinterest