Michael Johansson

Vi har vid flera tillfällen pratat om de så kallade ”Ungsung heroes” inom motorsporten. Oftast då gamla bortglömda F1-förare. Det kan ibland låta lite dramatiskt, men många av de förare vi lär känna genom de race vi ser och som gör att vi skaffar oss favoriter, eller hur? Många finns ibland oss som till exempel Michael Johansson som var en av våra bästa F3-förare och som tävlade för Tommy Jagerwall Racing. Tommy som var och är en erfaren man som dels tävlat själv, men som också hjälp flera förare i karriären som Reine Wisell, Kenny Bräck och Michael Johansson. Året är 1987 och det åtråvärda SM-tecknet för vår då mycket fina startfält med många duktiga förare skulle avgöras och efter en fin säsong vinner Michael Johansson. Inte nog med det för han kommer tillbaka 1988 och kör hem även det årets mästerskap. Jag har ett speciellt förhållande till Micke för jag köpte en av hans F3-bilar, en Ralt RT1 av hans pappa. Pappa Weine drev en bilverkstad strax utanför Linköping, och dit kom jag för att köpa sagda bil. Weine mötte mig i dörren och bad mig ta av skorna innan jag gick in i verkstaden! Snacka om rent och snyggt så det kanske inte är så konstigt att Micke lyckades med en pappa som mekaniker och en som stod bakom sin son. Micke började sin bana 1984 i Formel 4 för så året därpå byta till Formel 3 och 1986 blir han tvåa i SM. Resten är som man säger historia. 1989 byter Jagerwall Racing till Formel Opel Lotus och vinner även där med Micke och Kenny Bräck som förare. 1990 blir han trea i Nations Cup och 91 vinner han Euroserien. Michaels fina resultat gör att han blir erbjuden plats som testförare i DTM. Vart tog denne talang vägen undrar kanske någon? Jag tror att han satsade på sin familj och ett arbete, var det inte ett arbete att köra racerbil kan man tycka? Nåväl, vi är många som minns den här duktiga killen och saknar honom på våra banor.

Text Janne Jan TromarkBilder ur Bilsportarvets arkiv.