Familjen Widenborg

Föga anade jag när jag träffade familjen Widenborg, att jag skulle bli medlem i bildandet av RHK (Racerhistoriska Klubben) år 1978. Vi var ett gäng glada och unga entusiaster som gillade historisk racing och föga anade jag att det skulle bli många resor till Nürburgring i framtiden. Familjen Widenborg bodde då på Åldermansvägen i Solna, där Lasse också drev sitt företag Autotrans. Där renoverades och importerades intressanta bilar som antingen tävlades med, eller totalrenoverades, vid behov, och sedan såldes. Lasse, som heter Lars-Göran är född 1944 den 29/8 och växte upp på Hagagatan i Stockholm. Få känner till att han var djupt involverad i Dragracingens tillkomst i Sverige men så småningom blev det sport och racerbilar för hela slanten. Men så till starten av RHK. Vi var som sagt ett gäng som sågs hemma i Widenborgs hus och hustru Stina svarade för kaffe och mackor till oss andra. Där var Ian Nilsson och hans hustru Pia Tigerschöld, Bengt Dieden med fru, Ingemar Engström med fru, Mats Israelsson med hustru Gia. Som jag minns det så var det själva kärnan till starten av klubben som idag är en av de kanske mest kända klubbarna vars verksamhet präglat racingen på våra banor. Inte bara här hemma utan även internationellt. Klubben är idag 42 år och många av de som var med från start är borta men glädjande nog så har det tillkommit nya. Om jag glömt någon eller några så skyller jag på min höga ålder. Den här lilla storyn ska ju egentligen handla om Lasse och Stina Widenborg och deras smått fantastiska engagemang i RHK och dess medlemmar. I början av 80-talet flyttade familjen till Strövelstorp där Lasses firma Autotrans blev ett känt ställe för alla racingentusiaster och glada bilstollar. Den rullande landsvägen blev ett måste för många och grannarna kunde njuta av de mest exotiska bilar på gårdsplanen. Många av oss minns en del av de bilar som Lasse tävlade med som den Fraser Nash med Ockelbo-kaross som Lasse gjorde riktig tävlingsbil av som väckte stor beundran på Ringen. Den Chevron B6 som inköptes av Bruce Halford med min hjälp minns vi också. Tro inte att Stina satt hemma och stickade? Nej hon var med och tävlade med sin Alfa Romeo tillsammans med flera av killarnas fruar. Lite vanvördigt kallade jag bilen för ”Stinas lilla röda” i någon text jag skrev på den tiden. Tyvärr så är det inga damer som tävlar i den historiska racingen i Sverige om man undantar Mikaela Månlycke. Lite tråkigt men man får väl hoppas att Mikaela kan entusiasmera några nya unga damer. Lasse, som nu är pensionär, fortsätter som tekniker och ser till att alla förare har HTP- handlingar, samt att han även besiktigar alla historiska bilar. Lasses kunskap är stor och hans tro på den historiska regeln, Appendix K, som regelverk för att hålla originaliteten på de tävlande bilarna är orubbligt stor. Jag vill påstå att Stina och Lasse har varit de drivande inom historisk racing och RHK har idag stor kunskap som klubb och arrangör. Det skulle gå att skriva en bok om Lasses bilar och alla tävlingar han kört, men det ska jag inte göra för att trötta ut er. Däremot tänker jag bjuda på några bilder som jag hoppas ska roa er och få er att minnas. Flera av bilderna har jag tagit själv och de övriga är från Bilsportarvets arkiv.

Janne Tromark