Gunnar Nilsson, racerföraren som tog sig till Formel 1 på rekordtid

Gunnar Nilsson, racerföraren från Helsingborg, som tog sig till Formel 1 på rekordtid. Det hela började med Formel Vee men blev snabbt F3 där han snabbt etablerade sig och vinner det Engelska F3-mästerskapet 1975. Gunnar kör också Formel 2 i en March och så kör han för Ted Moore i en Chevron B29 Formula Atlantic. Det blir en fjärdeplats i den första tävlingen och sen vinner han fem på raken från pole position! Åren 1976 – 77 tävlar Gunnar för Lotus i Formel 1 och vinner sin första och enda seger 1977 i Belgiens GP. Han blir trea i två lopp, Spaniens och Österrikes GP under 1976 och så slutar han som trea i Storbritaniens GP 1977. Han var fyra och femma i Brasilien och Spanien. Gunnar kör ihop 20 poäng i mästerskapet vilket ger honom en åttondeplats i VM. När Gunnar vinner Belgiens Grand Prix på Spaa i Belgien gör han det före Niki Lauda i Ferrari och Ronnie Peterson i Tyrell. Det är första gången, och enda, som Sverige har två förare på pallen i Formel 1. Gunnar sätter också snabbaste varv i tävlingen. Den karismatiske Helsingborgsföraren skriver på för Shadow-teamet och blir teamkompis med Riccardo Patrese. Det blir aldrig någon start i nya teamet för Gunnar drabbas av testikelcancer och det blir ingen start 1978 som blir det värsta året i Svensk motorsporthistoria. Strax efter start på Monza kraschar Ronnie och vi minns alla de fruktansvärda scenerna från TV. Sverige håller andan och vi lugnas av röster som säger att Ronnie kommer att klara sig och att han snart sitter bakom ratten igen. Det blir inte så för Ronnie avlider i sviterna av sin krasch och kanske minns vi skåningar mest bilden av Ronnies begravning där Gunnar, nu utan hår efter sina behandlingar, är med och bär kistan. En kort tid därefter dör Gunnar Nilsson och Svensk motorsport mer eller mindre med den. Två av våra absolut största talanger försvinner och för oss som kände Ronnie och Gunnar är sorgen total. Varje gång jag ser bilder av Gunnar, som var en av anledningarna till att jag lämnade Stockholm för Helsingborg. får jag något tjockt i halsen och jag minns hans begravning i Maria Kyrkan i Helsingborg. Jag orkade inte med det hela utan lämnade kyrkan och gick ut i solskenet. Där slogs jag av en stad som stod still och den annars så livliga staden gick inte att känna igen. Gunnar och hans mamma Elisabeth instiftade en fond för bekämpande av cancer och Elisabeth skänkte hela sin förmögenhet till denna fond som fortfarande är med och gör skillnad.

Pin It on Pinterest