Far och son Ascari

Kombinationen far och son är kanske inte så unikt men i familjen Ascari vill jag nog påstå att det är. Pappa Antonio var racerförare och en framgångsrik sådan. Antonio var född 1888 vilket betyder att han var verksam i motorsportens början, något som den tidens unga män säkert tyckte var spännande och ville vara med när tåget gick. Antonio skulle gå en våldsam död till mötes 1925 i det Franska GP:et. I en krasch på Autodrome de Mothlery den 26 juli i en av de snabba kurvorna tappar han kontrollen och olyckan är ett faktum. 36 år gammal lämnar han familjen och sonen Alberto sju år. Alberto skulle bli en ännu mer älskad förare och en av Enzo Ferraris verkliga gunstlingar. Alberto tävlar i början av karriären i Maserati men kontrakteras snart av Ferrari. Han råkar i onåd hos Enzo då han skriver på för Lancia och 1954 vinner han Mille Miglia i en Lancia D24. Året efter är Enzo och Alberto försonade och i Monaco 1955 är Alberto där med den bil som Ferrari nu handhar, Lancia D50, och i en kurva kommer han lite för fort och resan slutar i havet utanför banan. Alberto klarar sig med bara en bruten näsa. 1950 går det första loppet i den nya klassen Formel 1 och det vinns av Nino Farina för att året efter vinnas av Juan Manuel Fangio. 1952 kommer det stora genombrottet för Alberto som vinner VM-titeln för Ferrari och så upprepar det året därpå. Alberto vinner 9 VM tävlingar i obruten rad för Ferrari. Hans första tävling blir Monaco 1950 och den första segern 1951 i Tysklands GP. 1952 prövar han lyckan i USA och Indianapolis i en Ferrari 375 Special. Resultatet blir en trettioförsta plats. 1954 är Alberto på Monza inför en kommande tävling och gör då ett fatalt misstag att testköra en Ferrari sportvagn utan sina tävlingskläder och hjälm? Misstaget blir kostsamt med en otäck olycka som tar hans liv vid 36 års ålder. Far och Ascari möter döden på racerbanan, båda vid 36 års ålder. Lite kusligt om ni frågar mig!

Text Janne Tromark
Bilder ur Bilsportarvets arkiv.