Georg Duneborn – Talangen som försvann

 1959 jobbade jag på en liten bilfirma på Surbrunnsgatan i Stockholm. Firman ägdes av glada gamänger som hette Börje Arasjö och Hasse Blom. Börje var från Södertälje och kom från bilsvängen medan Hasse var musiker. Hasse spelade trummor med Hasse Emanuelsson and his Chickens som var ett populärt band som spelade på Corso på Sveavägen. Jag vet för jag var där och dansade många gånger. Mitt jobb på firman bestod av att hålla bilarna igång, skotta fram dom i snön och framför allt se till att vi inte fick parkeringsböter. En dag så kom det en kille till firman. Han var kompis med i första hand Hasse Blom och det var något märkligt med den här killen. Det märkliga var att jag kände igen honom, men från var? Han körde en gul och svart BMW 328 vilket till och med på den tiden var lite häftigt. Inte minst med tanke på att bilen klassegrade 1938 i det klassiska Mille Miglia. Plötsligt så kommer jag på vem det är! Det är ju min ungdoms stora idol i speedway Georg Andersson. Nu hade han bytt namn förstod jag och hette Duneborn i efternamn. Jag berättade för honom att han varit minstora idol och sedan dess är vi goda vänner. Jojje är åtta år äldre än jag och har idag passerat åttio men ”still going strong.”

Efter karriären på två hjul blev det formelbil 1963, för då inhandlades en Cooper 500 cc av Curt Lincoln. Ja, berättar Jojje, bilen stod i frihamnen och kostade 600:- att lösa ut. Det var hyran och Curt Lincoln ville inte ha betalt för bilen då Jojje och han gjort affärer tidigare till Curts belåtenhet. Det blev några vändor på Skarpnäck innan Jojje skaffade en Formel Junior. Bilen var också en Cooper men en T59 med Ford Mae-motor. Jojje körde Velodromloppet med en fjärdeplats som resultat. Samma resultat blev det på Västkustloppet i Falkenberg. På Kanonloppet och på Skarpnäck bröt Jojje men inför premiär-tävlingen på Ring Knutstorp har han bytt till en BMC-motor och vinner loppet och sätter varvrekord. Detta på den nya 1100 meter långa slingan.

De riktiga framgångarna kommer i Danmark på Roskilde Ring och det Danska GP:et. Huvudracet vinner Peter Revson före Jojje med Tim Mayer, även han från USA, på en tredjeplats. 1964 anmäler sig Jojje tillsammans med Hasse Radefalk att köra Targa Florio. Bilen är en Porsche 904 GTS och för Jojje är säkert det här det stora äventyret. När det är dags för träning så tar Jojje första passet och det skulle inte bli fler pass skulle det visa sig. Jojje signalerar till en Alfa Romeoförare att han vill passera då han tyckte att killen körde för långsamt. Det blir någon form av missuppfattning mellan de båda förarna och när Alfan plötsligt gör en gir så väjer Jojje och kör på en stenkant med följd att ett av hjulen slås sönder och skulle det visa sig, ytterligare skador på Porschen. Året efter, 1965, köper Jojje en Brabham BT 15 av Jörgen Ellekjaer. Den 24 oktober tävlar han på Skarpnäck och blir tvåa. Året efter, 1966, säljer han bilen till Eddie Levin och det här blir det sista han gör bakom ratten i en racerbil, men det kunde ha slutat annorlunda. Det är ganska ofta vi hör att om inte det där lilla ”om” varit så hade det hela kunnat sluta med en sits i Formel 1! Samma sak kunde ha hänt herr Duneborn men han ville inte ta chansen.

Det var så här. Jojje blev under sitt tävlande i Danmark mycket god vän med Jens Christian Legarth och hans mamma som tyckte att Jojje var en stor talang som borde försöka sig på lite större uppgifter. Hon erbjuder Jojje att köpa en Lotus Formel 1 bil, som på den här tiden kostade runt 100.000 kronor, där hon stod för halva kostnaden och Jojje den andra. Vilket alltså skulle betyda att hur det än gick så var Jojje endast skyldig att återbetala 50.000 kronor! De flesta förare skulle säkert ha nappat på det här erbjudandet men Jojje tackade nej?? Han ville inte försätta sig i skuld till familjen Legarth som hanlärt känna undersin tid i Danmark. Jens Christian Legarth, född 1940, var Dansk Mästare 1963 och grundade två år senare Ring Djursland där han tragisk omkom två år senare. En av Jens söner, Mike Legarth, som själv tävlat i den Danska motsvarigheten till STCC, är idag politiker och var under en tid kollega med mig på Eurosport där han kommenterade motorsport. Det finns många roliga historier runt Georg Duneborn som när han sålde en av sina Cooper Formelbilar till Stompa Andersen i Norge. Det är en lång och rolig historia som jag spar till en annan gång, men bilen är nu tillbaka i Sverige och kommer att tävla i historisk racing framöver. Georg köpte också den 1968 års Tecno som Ronnie Peterson körde så framgångsrikt av Gunnar Elmgren. Efter många års vila hemma i garaget på Södertäljevägen  sålde Georg bilen till Leif Norberg i Huskvarna. Den skicklige Leif Norberg renoverade bilen till ett fantastiskt skick och bara för några veckor sedan såldes den till Spanien. Kanske ett stycke riktigt spännande svensk motorsporthistoria kommer att delta i några av de mest prestigefyllda evenemangen ute på kontinenten. Hursomhelst! Georg Duneborn är en del av Svensk Motorsporthistoria och jag vill gärna att vi minns honom för det han bjöd oss på både på Speedwaybanan och på racerbanan.

Jan Tromark