110 år gammal motorklubb i Haparanda

Den 8 april anno 1900 hölls ett möte i Haparanda där man formulerade de första stadgarna till det som idag är Sveriges äldsta Motorklubb. Haparanda Segel & Motorsällskap blev arbetsnamnet och är så än idag. I en av de första paragraferna kan läsas följande. –Sällskapet har till ändamål att befordra konsten att bygga, tackla och hantera mindre farkoster och att åt sina medlemmar bereda gemensamma nöjen!

Därmed började klubben sin verksamhet med det officiella startdatumet 8 april 1900. Klubbens verksamhet har innefattat tävlingar med både segel- och motorbåtar, motorcyklar och automobiler. Man har även arbetat med trafikfrågor, turism och ett ökat samarbete mellan finska och svenska motorklubbar.

Norrbottens första rallytävling

Redan 1909 var Haparandas motorklubb inblandat i länets absolut första biltävling. Huvudarrangör var Stockholms Motorklubb, det som senare skulle bli KAK Kungliga Automobil Klubben. Den lokala tidningen Haparandabladet följde förstås uppståndelsen kring de församlade rallyförarna. Så här kunde det skrivas förr och jag låter den gamla stavningen vara kvar för att ge charm till tidningsreferatet. ”Den anordnade automobiltäflingen från Haparanda till Kungliga Hufvudstaden Stockholm anses komma att bli af stort intresse, särskildt därigenom att det blifver den första automobiltäflingen i Norrland och att man därunder blir i tillfälle att se huru detta moderna fortskaffningsmedel reder sig på de backiga vägarne, huru flodöfvergångarne med deras färjning kunna gå av stapel för en grupp automobiler mm mm. Intresset för färden har visat sig mycket stort och man torde säkert kunna räkna på ett deltagande af halftannat dussin automobiler, hvaribland ett par är utländska deltagare. Färdledare blevo grosshandlare C Werner. Andre färdledare blevo Herr U Sallshov och resemarskalk direktör Christian A Svensson. Automobilerna kommer att sändas med båt hit till Haparanda omkring 15 juni innevarande år och ett par dagar senare resa automobilerna med Lapplandsexpressen till startplatsen. I morgon e.m afgår från Stockholm med Lapplandsexpressen ett 40-tal deltagare jämte förare för att anlända till Luleå fredagskväll klockan elva. Från Luleå tages båt som vid passerandet af Salmis därstädes landsätter förarne. Öfriga passagerare fortsätta om så önskas med ångbåten hit till Haparanda. Vid hvilken tid på lördagen de anlända hit känna vi inte till, men det torde bli vid middagen eller fram emot aftonen. Resten af lördagen samt söndagen ägnas åt utfärder till exempel till Aavasaksa eller också till förberedelser inför färden. Måndagen den 21 juni på morgonen vid hvilken tid ej ännu uppgivits börjar starten härifrån. Då skola alla automobilerna finnas på startplatsen Torget. De skola sedan starta med 3 minuters mellanrum. Samtliga automobiler täfla om samma pris. Svenska Motorklubbens sommarpokal.

Stockholmsgästerna och deras automobiler

Tidningen fortsätter initierat att berätta hur tävlingsstarten gestaltade sig och jag citerar med det till synes högtravande skrivspråket som rådde förr. ”Sistlidna lördag, söndag och äfven halfa måndagen företedde vårt annars så lugna och stilla Haparanda en mycket liflig och rörlig tafla. Det voro någonting af oroligt lif och jäktande öfverallt. Först på lördagen kommo automobilerna och dessa kan som bekant inte skrida fram, de kila, de rusa, de flyga hela tiden framåt. På söndagen kommo Luleåkamraterna och anställde täflingar i kapplöpning till fots, alltså i den vildaste fart längs med älfen.
Och slutligen på måndagen kommo hästarne och dessa har man ju äfven brukat använda i framåtskridandets tjänst och de användas så ännu i detta automobilen och veliocipedens tidevarv. På lördag förmiddag anlände automobilarne, de voro 11 af olika storlek och utseende. Ett par af åkdonen rymde tre åkande, en del bara två och några andra fyra till sex åkande. Meningen var ju att samtliga bilarne skulle göra en färd upp till Matarengi och sedan till Aavasaksa, men för att bespara ringarne alltför mycket slitning på den grusade vägen och äfvensom benzinåtgången skulle öka så avstod man härifrån. I stället gjorde man en kortare färd till Kukkolaforsen. Ryktet hade i förväg förkunnat för de Kukkoliter om färden, hvarför de här vid forsen hade samlats en hel hop för att mottaga gästerna och betrakta de nya fortskaffningsmedlen. Säkert hade åskådarnas antal här vid forsen blifvit långt större säger en af våra korrespondenter om blott alla haft en vetskap om att färden verkligen gällde till forsen, men man hade trott att färden endast skulle gå till Aavasaksa och bara passera Kukkola utan att göra något uppehåll. Under uppehållet besågs fiskepatorna, kåtorna, kvarnar mm och i synnerhet sikhåfandet väckte sällskapets uppmärksamhet och intresse. På anmodan stektes några fiskar på vanligt Kukkolamanér. Bröd och smör anskaffades i hast och så fingo bilisterna för första gången smaka ”Paisisiika” helt färsk tillagad. Belåtenheten var stor och bilisterna togo en hel hoper fotografibilder både på älfven, forsen, patorna, kåtorna, fiskarna, ja de fotograferade praktiskt taget allt. Efter omkring 2½ timme gjordes uppbrott hvarpå hela raden af automobiler, totalt 9 stycken satte sig i rörelse. Ett dammoln steg upp och så försvunno bilarne. Nu på väg åter till Haparanda. Färden från Kukkola till Haparanda var 15 km och tog en tid af omkring 20 minuter”.

Hotellmiddag

Efter den första rallysträckan upp till Kukkolaforsen återkom tävlingsbilarna till Haparanda där middag skulle ätas på stora hotellet. Förutom bilfolket var även många framstående Haparandabor inbjudna. Under middagen föreslog grosshandlaren Herr Werner från Stockholm en särskild skål för det startande ekipaget från Danmark. Redaktör Pettersson från Haparandabladet utfäste ett fyrfaldigt leve för de damer som deltog i tävlingen. Efter den digra middagen gick en och annan ut till sina bilar och bjöd några Haparandabor på en åktur.

Gästernas intryck

De hitkomna rallyförarna med medhjälpare gav ortsbefolkningen de vackraste av lovord. De hade sällan träffat på så tillmötesgående och hjälpsamma människor. En annan sak som tilltalade de tävlande var hur skickligt kuskarna behandlat sina oroliga hästar när bil och häst möttes på de smala vägarna. Många hade också passat på att leda sina hästar nära vägarna för att dessa skulle få se och vänja sig vid bilarna. Vad som dock mindre tilltalade bilisterna var den omåttligt gropiga vägbanan. Groparna var inte så fasligt djupa men de fanns i tusental och gjorde färden stötig och obekväm.

Bilarna imponerade på ortsbefolkningen

Bland de många fina ekipagen som fanns på plats var det nog firma F R Wagners Cadillac som imponerade mest på befolkningen. Den gick så ovanligt tyst att man knappt kunde förmärka minsta ljud och även till det yttre var bilen snygg och proper. Vid omstarten från torget i Haparanda ställdes bilarna åter upp framför hotellet. Vid denna manöver råkade en av deltagarna krossa en trädgårdsbänk till allmän muntration av de talrika åskådarna. Klockan tio drogs tävlingen igång på nytt under ivrigt signalerande och vinkande från bilarnas besättningar.

Ja, så här kunde det refereras i ortspressen 1909. Mesta skriverierna handlade om allt omkring denna första tävling och mindre om själva bilåkandet. Haparanda Segel & motorsällskap har i år kunnat fira 110 års verksamhet.

Förutom den här första tävlingen i Norrland var man även arrangör av länets första motorbåtstävling 1916. 1922 ändrade man sitt namn till Haparanda Segel & Motorbåtsklubb för att två år senare arrangera sin första egna motorcykel och biltävling. Det året skedde en till namnändring och man återgick till det ursprungliga. 1926 blev klubben ansluten till KAK, Kungliga automobilklubben. Under 1950-talet hade man ett livligt decennium. Bland annat stod klubben som värd för de återvändande ekipagen från Midnattssolsrallyt. 1958 tog klubben initiativ till ett samarbete rörande tävlingsutbud med Finland. Under 60-talet kördes mängder av isbanetävlingar på Torneälvens is. Man har haft många idéer på hur biltävlingar kan genomföras. Bland annat skapade man något som kallades KLOCKRACE. Grundtanken var att man inte skulle behöva någon egen tävlingsbil. Klubbens skulle ställa en bil till förfogande. Man mätte upp en bana på cirka 1000 m och sedan körde man mot klockan en och en. Varv och sluttider sattes upp och varje deltagare hade två försök. En idé som kanske kan realiseras på nytt. Fördelen är att ingen kan påstå att den andra hade bättre vagnmaterial.

Vi lyfter på hatten för en av Sveriges äldsta motorklubbar. Nu med 110 års verksamhet. Ett i sanning svårslaget rekord.

Text skriven av Eilert Gezelius

Faktaruta

Haparanda Segel & Motorsällskap bildades 8 april, 1900. Första interimsstyrelsen bestod av doktor K W Bergsten, fabrikör Sjöstedt, boktryckare F E Nikander, disponent Gustav Eklund, tulluppsyningsman G Eurén, disponent L Sandberg och ingenjör Sven Unander. För ett medlemskap fick en stadsbo erlägga 1: – i inträdesavgift samt 2:- i årsavgift. Allmogen betalade 50 öre i inträdesavgift och 1 :- per år. Utländska medborgare hade samma avgifter som en stadsbo.

Till sällskapets förste ordförande valdes ingenjör Sven Unander, vice ordförande blev doktor Bergsten, till sekreterare valdes F E Nikander och skattmästare blev Gustav Eurén.

1901 den 25 augusti arrangerade klubben sin första kappsegling på Seskaröfjärden. Under efterföljande år 1901 –1914 anordnades kappseglingar för sällskapets medlemmar. 1906 beslutade man att en båtar från Finska Torneå skulle få deltaga mot att erlägga dubbel startavgift. 1907 uppdelade man båtar i 4 klasser, där båtarnas längd var avgörande. 1909 stod man som arrangör för den första biltävlingen i Norrland med start i Haparanda och mål i Stockholm. 1916 är första gången motorbåtar tillåts tävla i en egen klass samtidigt som den årliga kappseglingen genomfördes. 1921 i årsberättelsen inser man att motorbåtarna trängt undan de ordinära segelbåtarna. Nästan alla ”gamla kappseglare” hade nu övergått till motorbåtar. 1922 tvingades man erkänna att nu hade motorn övertagit såväl till lands som till sjöss. 1923 har man 20 automobiler och 6 motorcyklar som tävlar för klubben. 1924 den 29 juni genomfördes den första tillförlitlighetstävlingen för motorcyklar. Vid starten skulle motorn vara igång och föraren skulle visa sitt körkort, dessutom skulle hastighetsmätaren vara bortmonterad. Den 20 juli 1924 kördes den första egna biltävlingen om man bortser från 1909. Den vanns av jägmästare Fogelström från Övertorneå tätt följd av Viktor Styrman, bägge bilarna var prickfria.

1925 upptog man ett fruktbringande samarbete med Boden klubbens motsvarighet. Samma år kördes de första hastighetstävlingarna på isbana för både bilar och motorcyklar. 1925 körde man även ett längre bilrally med uppehåll i både Boden och Luleå. 1926 arrangerade man ett nytt bilrally på sträckan Haparanda-Kiruna-Haparanda tillsammans med Norrbottens motorcykelklubb i Boden. Under sommaren samma år körde man ytterligare ett rally från Haparanda till Jokkmokk med en hemlig kontroll vid järnvägsövergången i Potila där flera förare körde mot rött ljus. Efter ett antal års stiltje arrangerade man ett internationellt rally med start i Haparanda till finska Rovaniemi och tillbaka. Den tävlingen hade lockat deltagare från både Boden- Luleå-Piteå och förstås många finländare. Under krigsåren låg verksamheten i träda men 1947 körde man igång på nytt med tävlingen från Haparanda till Rovaniemi. Den lockade då 17 bilar med totalt 124 deltagare. Även ett mindre rally runt Haparanda stod på programmet. Det vanns av Tage Bengtsson. 1948 genomfördes rallyt på nytt och då utfördes en legendarisk bragd av Östen Wikberg. Under biltävlingen blev han påkörd av en buss bakifrån och fick hela bakvagnen krossad. Men han fullföljde ändå tävlingen och tog sig över mållinjen som segrare.

Resultat 1947 års rally

Motorcyklar
1) Erling Pelli 34 prickar

Bilar
1) Tage Bengtsson Ford 0 prickar
2) Axel Strömberg Chrysler 1 prick
3) Ivar Lustig Ford 3 prick
4) Evy Wiklund Ford 6½ prick
5) Richard Forssberg Plymouth 7 prick
6) Sten Nilsson DKW 8½ prick
7) Axel Söderholm DKW 9 prick
8) Birger Sandberg Peugeot 12½ prick
9) Erland Karlsson Ford Eifel 14 prick
10) Egon Wuopio Dodge 14½ prick