Gelleråsen
Landets första permanenta bilbana
Karlskoga Motorklubb började 1948 på allvar fundera runt en egen tävlingsbana. Då, tre år efter andra världskrigets slut, rullade hjulen åter igen för fullt i Sverige. Gengasgrytorna som hållit landsvägstrafiken igång under kriget låg sedan länge och rostade på skrothögarna. Assar Gabrielsson hade bytt kamoflagefärgen på Volvobilarna till hoppfullare nyanser. Den första PV 444 ut på marknaden 1947 var visserligen svart men följdes snart av andra kulörer. I Trollhättan hade en ny bilfabrik, med rötter i krigets svenska jakt- och bombflygplan fötts; Saab 92, en liten tvåcylindrig tvåtaktare – i folkmun kallad ”djungeltrumman” – blev företagets första produkt.
Såväl Saab- som Volvobilarna skulle snart bli fruktade motståndare på tävlingsbanor runt om i världen. Motorklubbarna, som efter krigsutbrottet 1939 fört en tynande tillvaro, var på gång igen.
I tävlingar på bana var motorcyklarna först ute, medan bilarna på grund av däckbrist fick vänta lite till. På is klarade man sig med gamla nedslitna däck som kunde förses med isnabbar, så vinten 1946 blev det i alla fall ett par istävlingar – Flaten och Färentuna.
Först ut på landbacken blev Skarpnäck 1948 med Stockholms Grand Prix – ett ”non-championship” race för Formel 2-bilar. Prins Bira från Thailand (dåvarande Siam) segrade i en Simca Gordini.
I Karlskoga Motorklubb gick tankarna i riktning mot en riktig, permanent, tävlingsbana. Den skulle då bli den första i Sverige av det slaget. Men innan man kommit så långt hade diskussionerna kretsat kring en landsvägsbana, d v s att köra på befintlig allmän väg. Banan kunde då se ut så här, menade man: Start & mål vid Palms i Gelleråsen och sedan till Lonnshyttan och en bit mot Källmo och så tillbaka till Palms.
Friskt vågat
Emellertid hade klubbens ordförande, Gunnar Olsson, under resans gång träffat Elias Frisk, motorintresserad markägare i Gelleråsen, och diskuterat runt banplanerna. Med gott resultat: Klubben skulle få arrendera ett stycke mark i anslutning till Frisk´s grusås. Arrendebetalningen kunde få anstå tills det kom in pengar från tävlingsverksamheten och det grus som behövdes i byggnationen skulle Frisk dessutom släppa till.
Den 21 juni 1949 tog KMK det slutliga beslutet och banbygget påbörjades direkt. På bara en vecka var gruset utlagt på den 1,5 kilometer långa slingan. Den fjärde juni 1950 gick starten för det första ”Kanonloppet”, som därefter blev banans varumärke – även utanför landets gränser.
Svartbygge
Som den driftige entreprenör Gunnar Olsson var, ville han snabbt komma i mål med sitt projekt. Det betydde i det här fallet att ansökan om byggtillstånd betraktades som en för tillfället negligerbar petitess. Med resultat att klubben instämdes till Karlskoga Domsaga som svarande för svartbygge.
Den saken tycks dock inte ha påverkat Olssons entusiasm nämnvärt. Banan var ju färdig och nu gällde det att se framåt. Och framåt betydde för Olsson EM- och VM-tävlingar. Första steget på den vägen var att asfaltera banslingan. Detta var klart till nästa Kanonlopp 1952 och banlängden hade då också ökats med 100 meter till 1,6 km.
1953 förlängdes banan ytterligare till två km och invigdes vid 1954 års Kanonlopp av prins Bertil. I sportvagnarnas startfält fanns då bland andra filmregissören Roberto Rosselini, som tillsammans med hustrun, filmstjärnan Ingrid Bergman, kört tävlings-Ferrarin hela vägen upp från Italien.
Internationellt
1957 tog Kanonloppet det definitiva steget in i den internationella racingvärlden. Förare från ett antal länder deltog i huvudklassen för sportvagnar över 2 liter, som fick se en svensk segrare genom Gunnar ”Persbergaren” Carlsson. Banan byggdes nu också ut med ytterligare en kilometer och den s. k. Velodromkurvan. Sportvagnar internationellt stod sedan på programmet som huvudklass fram till 1961 då det var dags för nästa steg, inbjudningslopp för Formel 1-bilar, med bl a Stirling Moss, Jim Clark, Dennis Hulme och Jo Bonnier i startfältet.
Gunnar Olsson hade så långt därmed fått se en stor del av sina målsättningar gå i uppfyllelse. Dock inte alla, Gunnar Olsson avled nämligen senare under hösten 1961 och den första stora internationella mästerskapstävlingen för bilar blev av först 1973.
Katastrofen 1970
Dagen för 1970 års Kanonlopp, 8:e augusti, kom att bli en av de svartaste i svensk motorsports historia. I standardvagnarnas som vanligt hårda uppgörelse hakade två bilar ihop med varandra och slungades av banan, in i tätt packade publikled. Den tragiska följden blev att fem åskådare omkom och över 30 skadades. En annan följd av händelsen blev att statsmakten tillsatte en kommission med uppgift att förordna om åtgärder som skulle förhindra att publik i framtiden kunde komma till skada.
För Gelleråsbanan innebar detta en delvis ombyggd bansträckning och tävlingsstopp i två år. 1973 var emellertid Kanonloppet tillbaka igen och då med en deltävling i internationella Formel 2-mästerskapet som huvudattraktion.
I ny regi
Ombyggnaden av banan och annat i samband med olyckan hade naturligtvis tärt hårt på ekonomin. Inte minst genom att sponsorer från förr drog bort sitt stöd. Detta ledde till att en ny ledning för tävlingarna tillsattes 1975. Denna höll ut fram till 1986 då kassan åter igen var tom och KMK försattes i konkurs.
Banan fick därefter en ny ägare, Gelleråsen AB, som i sin tur hyr ut banan. För närvarande bedrivs verksamheten på banan av företaget Karlskoga Motorstadion AB, som ägs av två inom motorsporten välkända personligheter, Mike Luff och Lennart Bohlin.
Fakta – Karlskoga, Gelleråsbanan
Byggdes: 1949-50
Banlängd:
1950, 1,55 km.
1958, 3,172 km.
Nu 2,53 km
Togs i bruk: 4 juni 1950 (första ”Kanonloppet”)
Banrekord gamla banan (3,172 km)
Chris Craft, McLaren MBC, 1970: 1.16.4 min = 149,46 km/h.
Banrekord nya banan (2,53 km)
Franck Kechle 2004-05-30, Formula Renault: 1.03.634 min = 143,2 km/h
Minnesvärda tävlingar
1961-08-20 Kanonloppet F1
Segrare Stirling Moss.
1962-08-12 Kanonloppet F1
Segrare Masten Gregory.
1963-08-11 Kanonloppet F1
Segrare Jim Clark
1973-08-12 Kanonloppet F2 Championship
1. Jean-Pierre Jarier
2. Peter Gethin
3. Torsten Palm
4. Tim Schenken
5. Ronnie Petersson
1974-08-11 Kanonloppet F2 Championship
1. Ronnie Petersson
2. Patrick Depailler
3. Jacques Laffite
7. Torsten Palm
