De bästa kvinnliga STCC-förarna

2018 skrev Mikaela Åhlin-Kottulinsky historia som den första kvinnliga STCC-segraren. Men hon var inte först i mästerskapet, häng med när vi tittar närmare på Sveriges snabbaste kvinnliga racingförare.

Först av alla var Elisabeth ”Bettan” Nilsson som körde den absolut första STCC-säsongen 1996. Och det tog bara tre tävlingar innan hon stod på pallen.

På Gelleråsen säkrade hon en stark andraplats bakom ratten på sin Ford Mondeo Super Touring.

– Det var kul, med mycket uppmärksamhet och jättemycket stöd från publiken. Det kändes verkligen som att man var med om något nytt i motorsporten, säger ”Bettan”.

– Jag är extremt stolt över min pallplats, jag förtjänade den! Allt satt perfekt och jag fick ett kvitto på att jag var snabb när allt fungerade. Det är inte många sporter som STCC där vi kan tävla på samma villkor mellan män och kvinnor, det gör mästerskapet unikt och extra roligt.

”Bettan” körde två säsonger i STCC och till 1998 tog Mona Anette ”Nettan” Lindgren Jansson över stafettpinnen.

Efter en stark karriär både nationellt och internationellt, bland annat blev hon den första kvinnliga segraren i brittiska motsvarigheten BTCC 1990, tävlade hon med en Peugeot 406 i STCC 1998 och 1999.

Dessvärre började hennes STCC-karriär tufft då hon var inblandad i en stor krasch under Mantorp-premiären, följt av många tekniska problem med sin franska tävlingsbil.

Sedan dröjde det hela 15 säsonger innan Emma Kimiläinen anslöt PWR Racing bakom ratten på en Saab 9-3.

Och med en snabb och spektakulär körstil var finskan snabbt uppe på pallen med en andraplats i Falkenberg, bara tre tiondelar från seger.

– Personligen var den första pallplatsen viktig och emotionell för mig då jag haft fyra års paus från racingen. Jag hade blivit mamma där emellan och allt var det innebar med ändringar i kroppen under graviditeten. Pallplatsen var på något sätt ett bevis för mig själv att talangen fortfarande finns och att jag kan det här, säger Emma Kimiläinen.

– Det var tufft men roligt och givande att tävla i STCC. Jag har märkt att racingvärlden har börjat att tänka på jämställdhet och mångfald mer och mer. Det är faktiskt en bra grej. PWR Racing var ett av de första teamen som hade den mentaliteten inom racing för åtta år sedan och jag hoppas det fortsätter i STCC framöver.

Kimiläinen körde tre säsonger för PWR Racing och slutade som bäst på sjunde plats i mästerskapet 2015 när hon säkrade två pallplatser.

Och 2015 var även första säsongen i mästerskapets historia där två kvinnliga förare tävlade samtidigt.

Emelie Liljeström körde utvalda tävlingar för Brovallen Design bakom ratten på en Kia Optima och säkrade poäng under sin debutsäsong trots begränsad racingerfarenhet.

Samtidigt som STCC bytte reglemente till TCR 2017 gjorde Mikaela Åhlin-Kottulinsky sin mästerskapsdebut med PWR Racing.

På Gelleråsen året därefter skrev hon historia som den första kvinnliga STCC-segraren någonsin samtidigt som Jessica Bäckman anslöt mästerskapet i den andra säsongen med två kvinnliga förare på startlinjen.

2019 var första säsongen med tre kvinnliga förare i mästerskapet då danska racingesset Louise Frost körde utvalda tävlingar med en Alfa Romeo Giulietta TCR jämsides Mikaela Åhlin-Kottulinsky och Jessica Bäckman.

Och 2021 var det dags för ett nytt blad i historieböckerna när Mikaela Åhlin-Kottulinsky blev första kvinnliga förare att sluta på medaljplats i förarmästerskapet med SM-silver efter totalt två segrar och hela elva pallplatser.

Till 2023 skrivs historieböckerna om igen när STCC elektrifieras och enligt depåryktena ser det ut som att vi precis som 2015, 2018 och 2019 får mer än en kvinnlig förare i mästerskapet.

Kvinnliga förare i STCC
Elisabeth ”Bettan” Nilsson – 1996-97
Mona Anette ”Nettan” Lindgren Jansson – 1998-99
Emma Kimiläinen – 2014-16
Emelie Liljeström – 2015
Mikaela Åhlin-Kottulinsky – 2017-21
Jessica Bäckman – 2018-19, 21
Louise Frost – 2019