Le Mans – en svensk historia…
Av Ingvar Sjögren, Uppsala
En klassisk tävling
Den franska staden Le Mans är en klassisk plats i bilsporten. Redan 1906 arrangerades Frankrikes Grand Prix i Le Mans. Det första 24-timmarsloppet kördes 1923. Sedan 1923 har bansträckningen och regler ändrats men grundkonceptet är kvar det vill säga att segraren är den som kör längsta sträckan på 24 timmar.
År 2007 kördes det 75:e Le Mans-loppet vilket uppmärksammades i den internationella motorvärlden. Samtidigt var det 75 år sedan den förste svensken startade i Le Mans. Det senare ett jubileum som inte alls uppmärksammades.
Om också Sverige inte har tillhört de stora nationerna på Le Mans finns en svensk historia att berätta. 24 svenskar har startat i Le Mans-loppet. Det har funnits både motgångar och framgångar. Det finns också historier att berätta om de som aldrig nådde fram till en start. Anmälan kanske inte accepterades, man misslyckades i kvalificeringen eller hade helt enkelt maximal otur att drabbas av problem på uppvärmningen och kunde inte starta. Det finns säkerligen många fler historier att berätta än de som ryms på dessa sidor men kan kanske dessa sidor inspirera någon att gräva ändå djupare i historien.
Stefan Örnerdals databas över Le Mans-resultat på www.formula.2.net har varit oumbärlig för att kunna göra denna sammanställning. På samma site finns också värdefulla länkar till annan information om Le Mans. I övrigt har bl.a. årsböckerna Motoråret, Årets Bilsport andra böcker och tidskrifter utgjort källmaterial.
Förste svensken på Le Mans
Den förste svensk som startade i Le Mans var Henken Widengren. Han var yngre bror till P W Widengren. De två bröderna kom från Vingåker där familjen ägde en konfektionsindustri. De tillhörde bilsporteliten i Sverige på 30-talet. Deras bakgrund gav ekonomiska resurser för att kunna köpa potenta bilar.
P W Widegren tävlade mest i Skandinavien och låg bakom att flera fullblodsbilar kom till Sverige. Hans ett år yngre bror Henken Widengren var då bosatt i England och tävlade mest internationellt. Han satte ett antal internationella rekord i 1,1 liters klassen på Monthlhéry och tävlade också på Brooklands i England. Det sades om honom att han hade ett lättare handlag med ratten än sin mer framgångrike bror men att sporten var mer en lek och han var inte lika fokuserad på att vinna.
1932 startade han i Le Mans som förste svensk endast 22 år gammal. Han körde tillsammans med engelsmannen Sammy Newsome i en Aston Martin 1,5 LM. De nådde en hedersam 5:e placering totalt och klasseger och bästa Aston Martin i loppet.
Le Mans-bilen som blev svensk
Det första 24-timmarsloppen på Le Mans efter kriget kördes 1949 men det skulle dröja till 1954 innan vi åter fick se en svensk på Le Mans. Det var Sture Nottorp och Ivar Andersson. Den 28 – årige göteborgaren Sture Nottorp var relativt okänd i bilsportsverige innan han 1953 totalsegrade i Midnattsolsrallyt. Ivar Andersson var en av många duktiga förare från Hälsingland och han var inte ovan med någon typ av bilsport men rally var hans mest framgångsrika gren.
Sture Nottorp hämtade i april 1954 en ny Frazer Nash Le Mans Coupé på fabriken i England. Före Le Mans skulle han köra Mille Miglia i Italien. Han fullföljde tävlingen tillsammans med engelsmannen Bratt på en 53:e plats. Allt tyder på att Sture Nottorp var den första svensk som körde Mille Miglia. Efter att Mille Miglia avslutats fraktades bilen till Le Mans.
Le Mans 1954 var på väg att bli en succé för det svenska paret om inte ”om” varit. De ledde tvåliterklassens och slog nytt rekord för tvålitersbilar på den snabba Mulsannerakan. De blev sedan tyvärr diskvalificerade efter 11 timmar på grund av för tidig tankning då de blev av misstag inkallade för tidigt av Frazer Nash depåpersonal.
Frazer Nash hade sina rötter i en så kallad motorcyckelbil av märket GN. På 1930-talet påbörjades ett samarbete med BMW. Samarbetet med BMW fortsatte efter kriget och 1948 kunde Frazer Nash presentera en ny modell som var en vidareutveckling av BMW 328. Frazer Nash var vanliga på tävlingsbanorna i olika modeller som alla byggde på BMW 328.
En av modellerna kallades Frazer Nash Le Mans Replica efter en sensationell tredjeplats i Le Mans 1949. Den tilllverkades i 34 exemplar. Sture Nottorps bil, Frazer Nash Le Mans Coupé, tillverkades i nio exemplar varav tre kördes på Le Mans. Totalt tillverkades ca 80 bilar efter kriget innan tillverkningen upphörde i praktiken 1956.
Efter Le Mans togs bilen hem till Sverige men varken Nottorp eller bilen deltog i några fler tävlingar under1954. Trots detta rankades Sture Nottorp som fyra bland svenska förare i klassen för seriesportvagnar 1600 – 2000 cc i årsskriften Racingårets årliga ranking. Motivet var Nottorps insatser på Le Mans och Mille Miglia.
1956 bytte Sture Nottorp in bilen hos Bonnier Bilbolag på Sveavägen 100 i Stockholm som. Joakim Bonnier drev innan han blev professionell racerförare. Joakim Bonnier körde aldrig bilen i tävlingar utan sålde den vidare till norrland. Bilen användes i lokala tävlingar. 1957 fanns bilen med Curt Sandberg vid ratten med i klassen för seriesportvagnar under 2000 cc vid Sveriges Grand Prix I Kristianstad. Under hösten 1957 blev bilen svårt skadad vid en travbanetävling i Sundsvall och fattade eld. Den eleganta aluminiumkarossen var omöjlig att återställa.
Bilen försågs då med en av de 60-tal plastkarosser som racerföraren, m.m Erik ”Ockelbo” Lundgren hade börjat tillverka. Den ursprungliga gjutformen utgick från en Ferrari 500 Mondial som Ulf Norinder ägde. De flesta karosserna hamnade på bottenplattor från Volkswagen men några kom dock att används på chassi från mer exklusiva bilar som i detta fall. För att passa på bilen fick en del anpassningar göras med bl.a. en upphöjning på motorhuven. Bilen återvände till tävlingsbanorna och kördes i en del isbanetävlingar fram till 1961.
Bilen passerade sedan flera ägare innan den genomgick en reparation och sågs sedan tävla i historisk racing i början av 80-talet men då lackerad i British Racing Green. Till skillnad från många andra historiska tävlingsbilar finns denna bil med en genuin svensk historia kvar i Sverige och ägs idag av en samlare i Malmö.
Kan det bli mer svenskt?
Sture Nottorp återkom till Le Mans 1959 i en helsvensk satsning. Sture Nottorp hade ju tidigare erfarenhet av Le Mans och en del i att denna start kom till stånd hade Rolf Mellde från SAAB-fabriken. Bilen var svensk, förarna var svenska tillsammans med hela teamet. Bilen var en SAAB 93 med 750 GT-motor. Gunnar Bengtsson var andre förare. Bilhistorikern Tom Brahmer var anmäld som reservförare men behövde inte rycka in utan kunde bistå teamet. Med en motor på 65 hästkrafter lyckade man inte bara fullfölja Le Mans-loppet utan tillryggalägga 232 varv med en medelhastighet på 130,4 km i timmen. Det innebar en 12: e plats i loppet. Segrade gjorde en Aston Martin DBR 1 med 323 varv. I Quentin Spurrings bokverk om Le Mans historia har denna SAAB fått en förtjänstfull behandling. När Quentin Spurring skriver om loppet har han använt rubriken SAAB´s Moral Victory. Exakt 48 år senare upprepades succen i Le Mans Classic då en grupp svenskar har byggt en replica av bilen och återvänder till Le Mans och tar hem segern i Index of Performance för bilar byggda 1957 – 1961.
En av Sveriges meste Le Mans förare
En annan svensk var också med i Le Mans loppet år 1959. Det var Joakim Bonnier som startade i en Porsche men tvingades bryta efter 17 timmar. Joakim Bonnier hade debuterat i Le Mans 1957 som fabriksförare i en Maserati 300 S men tvingades också då att bryta efter ca 7 timmar. Joakim Bonnier tävlade också i Formel 1 men det var inom sportvagnstävlingar han firade sina stora triumfer.
Joakim Bonnier återkom till Le Mans många gånger och det blev sammanlagt 13 starter för honom. Det är bara Stefan Johansson av svenska förare som har fler Le Mans-starter än Joakim Bonnier. Av de 13 lopp han körde fullföljde han bara ett av loppen. Det var 1964 då han tog en andraplats tillsammans med Graham Hill i en Ferrari Tipo 330 P.
Joakim Bonnier var inte förtjust i Le Mans loppet. I intervjuer uttryckte att egentligen är inte Le Mans någon tävling utan snarare ett jippo och tivolispektakel. Han menade att det var alltför utdraget och därför ointressant. Joakim Bonnier var mycket aktiv i utvecklingen av säkrare banor och hans främsta motstånd var dock att tävlingen var farlig. De stora fartskillnaderna mellan bilarna var en risk samtidigt som det fanns en blandning av professionella och amatörer bland förarna. I en intervju med en engelsk journalist sade han att han startade på Le Mans eftersom han som kontrakterad förare inte kunde välja bort ett av de befintliga sportvagnsloppen.
Bäst i klassen och 11 minuter kvar
Sten Axelsson var TV-fotografen som köpte en Porsche 904 och ställde upp i SM år 1965 utan någon större erfarenhet av bilsport. Efter flera taktiskt och skickligt genomförda lopp men också ett svagt motstånd blev han svensk mästare i sporvagnsklassen 1965. 1966 fick han möjlighet att köra Le Mans i en Porsche 906 som fabriksförare tillsammans med amerikanen Peter Gregg. Efter ett väl genomfört lopp ledde de klassen när men tvingades att bryta efter 23 timmar och 49 minuter då en ventil gav upp.
Stopp på grund av okunniga funktionärer
1968 kom Sten Axelsson tillbaka i en Lola T 70 och tillsammans med Ulf Norinder. Ulf Norinder var ofta sedd i internationella racersportsammanhang men körde faktiskt bara Le Mans en gång. Efter ca 5 timmar fick de bryta på grund av ett felaktig funktionärsingripande i samband men bränslebrist. Bensinen tog slut och enligt reglerna fick man inte förflytta sig mer än 50 meter från bilen. Den telefon de ringde ifrån om hjälp med bensin låg inom 50-metersgränsen men trots detta diskvalificerades de.
Rallyförare på Le Mans
Bernd Jansson och Björn Waldegård tillhörde den svenska rallyeliten på slutet av 70-talet. Eftersom de var kontrakterade av bilmärken som också var engagerade i sportvagnstävlingar var det inte förvånande att stalledningarna ville pröva dem i sådana tävlingar. Bernd Jansson hade tidigare kört för svenska Volkswagenstallet som lagts ned och körde nu för franska Renaultstallet. I Le Mans 1966 körde han en Alpine 210 tillsammans med Pauli Toivonen och bröt efter 16 timmar.
Porsches stalledning önskade att Björn Waldegård skulle köra en Porsche 917 i Le Mans 1969. Stallchefens Rico Steinemann menade att det fanns stora förutsättningar för Björn att lyckas på Le Mans. Han hade tidigare gjort kört Targa Floria i en Porsche 908. Björn Waldegård var mer tveksam att ta steget till Porsche 917 som var ännu hästkraftsstarkare och ville gärna få möjlighet att provköra bilen först. Det blev ingen provkörning utan Porsche sålde bilen, som varit tänkt för Waldegård, till engelsmannen John Woolfe. Redan i inledningen av Le Mans 1969 körde han av banan och omkom. Björn Waldegård fanns dock anmäld till Le Mans 1969 men i en Porsche 908 anmäld av Svenska Wolkswagen. Han deltog dock aldrig i kvalificeringen och startade följaktligen aldrig i loppet.
1971 fick Björn Waldegård möjlighet att köra en mer modest Porsche 911 i Le Mans och fullföljde tävlingen men de 263 varven räckte inte för att få en placering i prislistan. Segraren det året var en Porsche 917 som noterades för 397 varv.
En utebliven start
1967 levererades en sportvagnsprototypen Ferrari Dino 206 S till Sverige. Bilen var beställd av den svenske racerföraren Gustaf Dieden. I slutet av året såldes bilen vidare till Hans Wrängstre och Evert Christoffersson. Under 1968 kör de bl.a. Targa Floria och anmäler sig också för att köra Le Mans. Enligt vad som finns noterat blev dock anmälan inte accepterad men oavsett detta är det hade de knappast kunnat starta eftersom bilen råkade ut för en brand när de körde på Nurburgring i slutet av maj
Allt svenskt hopp försvann samtidigt
Le Mans-loppet 1970 skulle bli en kamp mellan Porsche 917 och Ferrari 512 S. Porsche ställde upp med åtta 917 och Ferrari med elva 512 S-bilar. Joakim Bonnier körde tillsammans med Reine Wisell en Ferarri 512 S ägd av privatstallet Scuderias Fillipinettis. Ronnie Peterson körde för Ferraris fabriksstall tillsammans med Derek Bell.
Efter två timmar försvann samtidigt fyra Ferraribilar och alla svenska förare vid ett och samma tillfälle. Reine Wisell som körde låg bakom Larousse som spred olja från växellådan på Reines vindruta. När han satte på vindrutetorkaren blir det alldeles grått eftersom man glömt att fylla på vatten. Han tvingas sänka farten och Clay Reggazoni kommer bakom ett backkrön i full fart och ser inte Reines bil utan kör rakt in i den och därefter kommer Mikes Park och kör in i Reggazonis bil. I samband med detta kommer Derek Bell som kör tillsammans med Ronnie och övervarvar motorn i den röra som uppkommer. En av bilarna börjar också brinna. Ett snabbt funktionärsarbete gör att ingen blir skadad men fyra Ferraribilar försvinner och därmed också de tre svenska förarna. Behöver man tala om att på de tre första platserna i tävlingen återfinns Porsche 917.
Ronnie Petersson på Le Mans
Ronnie Petersson enda start på Le Mans var det oturliga loppet 1970 då samtliga svenskar och större delen av Ferraristallet försvann i en enda krasch. Hans fokus var formel 1 och Ronnie förknippades aldrig att vara sportvagnsförare om han också gjorde flera fina insatser i sportvagnar. År 1972 kontrakterades han av Ferrarifabriken att köra en Ferrari 312 grupp 5 prototyp. Tillsammans med Tim Schenken startade han i nio klassiska sportvagnslopp. Det resulterade i två första placeringar, tre andraplaceringar och två tredjeplaceringar. Ingen dålig utdelning. De var också anmälda till Le Mans 1972 men Ferrari drog tillbaka sin anmälan eftersom de redan hade tagit hem VM-titeln för sportvagnar. Det fanns också de som menade att de drog sig ur för att de var chanslösa mot Matra på Le Mans
Sista loppet
1972 hade inte Joakim Bonnier något kontrakt med något sportvagnstall men återkom då till Le Mans som stallchef/ägare för två bilar och själv förare i en av bilarna. Joakim Bonnier var agent för Lola och det var mycket på hans initiativ som Lola hade utvecklat Lola T280 med Cosworth DVF-motor. I Joakim Bonniers team ingick också Reine Wisell som också skulle köra på Le Mans. Han hade dock brutit ett finger i en tidigare tävling och tvingades att stå över Le Mans.
Lola T280 var en snabb bil och holländaren van Lennep som körde tillsammans med Joakim Bonnier noterades för snabbaste varv. Loppet började bra och man var uppe i tätposition men drabbades sedan av motorproblem. På morgonen hade problemen åtgärdats och man började klättra upp i resultatlistan och Joakim Bonnier hade då övertagit bilen efter Gerhard Larousse som var tredje förare. På 213: e varvet skulle Joakim Bonnier på den snabbare delen av banan köra om en långsammare bil. Just en sådan situation som han hade varnat för och som gjorde Le Mans så farligt. Vad som riktigt hände har aldrig klarlagts. Det fanns kraftiga bromspår från Joakim Bonnier bil men han kunde inte undvika skyddsräcken och bilen formligen slungades över räcket ut i skogen. Han omkom omedelbart i denna olycka.
Vad hände sedan?
Efter Joakim Bonnier tragiska olycka tycktes Le Mans förlorat sin attraktionskraft för svenska förare. Reine Wisell deltog visserligen i Le Mans 1973 och 1974 men bröt båda men sedan blev det några år utan svenskt deltagande i Le Mans. Det dröjde till 1981 innan det åter fanns en svensk förare med på Le Mans.
SAAB blir Sambo
1979 fanns en SAAB Turbo anmäld till Le Mans med den Schweiske föraren Heinz Schulthess. Anmälan blev inte accepterad men han återkom med en anmälan till tävlingen 1980. Då blev bilen noterad som reserv. Dessutom fanns också att rallyförarna Stig Blomqvist och Ola Strömberg anmälda som förare till detta ekipage. Bilen kallades Sambo Turbo och baserades på en Lamborghini Urraco med en SAAB Turbo motor. Bilen deltog inte i kvalificeringen och följaktligen inte heller i loppet. Enligt uppgift fanns inget samarbete med SAAB-fabriken utom att ägaren Heinz Schulthness ringt till SAABs tävlingsavdelning och bett om namn på två lämpliga namn för långdistanstävlingar
Återkomsten 1981
1981 var det åter dags för en svensk förare i Le Mans. Det var den då 40-årige Jan Lundgårdh som körde sin egen Porsche 935 i Le Mans. Jan Lundgårdh hade inte bara gjort sig ett namn som en sportvagnsförare utan också en skicklig bilbyggare. Man tvingades bryta efter fem timmar.
Allt klart för start men…..
1984 fanns ett ekipage i Le Mans med helsvensk förarbesättningen. Eje Elgh och Stanley Dickens delade på styrningen av en Dome RC 83 med Cosworth motor. För Stanley Dicken var det debut och för Eje Elg var det andra försöket i Le Mans. Kvalificeringen gick bra och de noterade 21.a tid. Allt var klart men på träningen före loppet råkar man ut för en olycka med bilen och kan inte ställa upp. Eje Elgh kom att bli en av våra mer rutinerade Le Mans förare med sammanlagt 10 starter varv fem fullföljda. Han drabbades dock av otur många gånger och det bästa resultat blev en 6:e plats år 1993.
Även i sitt andra försök på Le Mans 1985 drabbades Stanley Dickens av otur då han och rallycrossföraren Martin Schanche drabbades av motorproblem i sin Strandell Porsche innan starten och kunde inte starta. Stanley Dickens fick dock sedan en mer lyckosam utdelning av sina kommande 7 Le Mans-starter med segern 1989 och en tredjeplats 1988.
Att starta men inte få köra
1987 var både Eje Elgh och Stanley Dickens anmälda i olika bilar till Le Mans. Båda bilarna bröt så tidigt så att ingen av dem hann få köra sitt pass. Men i all statistik finns de trots allt med som startande utan att ha kört en meter i loppet.
Mest, bäst och längst
Stefan Johansson debuterade på Le Mans 1983 men fanns också med 29 år senare år 2012! Med 15 starter är han den svensk som startat i flest lopp och med en seger, en tredjeplats och två 5.e och 6:e platser är han också framgångsrikas av de svenska förarna. När han gjorde sin första start var han i början av sin F 1-karriär men det är från 1990 när hans F 1-karriär var över som han tävlat flitigast på Le Mans och haft de största framgångarna.
”Nu kör vi Le Mans”
”Nu kör vi Le Mans” var rubriken i den svenska biltidningen Car i maj 1986. Där berättades om en svensk satsning på Le Mans där tidningen var med som sponsor. I samma tidning kunde man också anmäla sig till en resa till Le Mans för priset av 1490 kr. Bilen var en Porsche Grupp C som föregående år hade byggts av Porschespecialisten Bosse Strandell. Bakom sig hade man bl.a. en tredjeplats i klassen på Silverstone. Förare till bilen skulle vara Bengt Trädgårdh, Kenneth Leim och Leif Hellberg. Le Mans kördes den 31 maj och 1 juni medan klassificeringen ägde rum den 28 och 29 maj och bilen fanns på plats. Det var en delvis ny besättning genom att Bengt Trädgård hade fått andra engagemang och ersattes av tysken Fritsch. Att det var en svensk satsning behövde ingen tvivla på då den vita bilen var försedd men gula och blå ränder. Dessutom fanns texten Älvkareby med ett hjärta på bilen som sannolikt var ett sätt för Kenneth Leim att visa sin hemort i norra uppland sin kärlek. Tyvärr missade man kvaltiden med fyra sekunder. Motorn varvade inte mer än 5700 varv samtidigt som bilen var fel växlad och dessutom körde Kenneth Leim på en hund under träningen varför tid fick ägnas åt att rikta framvagnen. Så satsningen var över innan det hann bli någon start.
Volvo på Le Mans
Volvo saknar en Le Mans start om det också var nära en gång under 1980-talet. Första gången Volvo förekom i Le Mans sammanhang var redan 1968 då en Marcos försedd med Volvo-motor försökte att kvala för en start men lyckades inte klara kvalgränsen. Denna bil kördes av en av Marcos skapare Jem Marsh. Det kan dock nämnas att denna bil har nu en svensk ägare visades upp på GranTurismos utställning i Nacka hösten 2012. 1987 fanns dock ett svenskt team med Volvo-motor på plats. Det vara förarna Slim Borgudd, Tryggve Grönvall och amerikanen Ray Ratcliff. Bilen var en Tiga TC286 med en Volvo turbomotor trimmad av experten på Volvo-motorer Milan Knezevic från trimningsfirman Milspeed i Göteborg. Man lyckades inte kvala in i tävlingen och hela projektet tycktes sakna de resurser som behövdes för att kunna starta på Le Mans. Det syntes också på den vita bilen som helt saknade sponsorreklam. Slim Borgudd var anmäld till Le Mans 1988 i en TigaTC286 men då försedd Cosworthmotor. Inte heller denna anmälan resulterade i någon start eftersom han inte ens deltog i kvalificeringsförsöken.
Svensk invasion på Le Mans
År 1990 fanns det sammanlagt sju svenska förare på startlinjen i Le Mans. Det var Steven Andskär, Thomas Danielsson, Eje Elgh, Stefan Johansson, Anders Olofsson och Rikard Rydell och Stanley Dickens. 1991 återkom samtliga utom Rikard Rydell. Samtliga av dessa var den generation som kom efter Ronnie Petersson och Reine Wisell och hade naturligtvis som yttersta mål att få en F1 –plats. I denna grupp var det dock bara Stefan Johansson som hade nått målet att köra formel 1. De hade framgångar i olika formelbilar och några av dem var också nära en F 1 –körning. Ett alternativ för en fortsatt karriär i F 1 var då att bege sig till Japan där motorsporten växte kraftigt och det fanns behov av duktiga förare. Sportvagnslopp var populära i Japan och genom kontakter med japanska team blev Le Mans en möjlighet för dem att åter köra i Europa
STCC-förare på Le Mans
Thed Björk, Carl Rosenblad och Fredrik Ekblom tillhör toppförarna i den svenska STCC-serien men samtliga har också i sin tidigare karriär erfarenhet av formelbilar inom internationell racing. Dessa erfarenheter har också inneburit att de fått möjligheter att köra Le Mans. Mest framgångrike är Fredrik Ekblom med en 8:e placering.
Svensk storslam
1997 fanns fyra svenskar på startlinjen i Le Mans men utdelningen blev mycket lyckad med Stefan Johansson i den segrande bilen och Anders Olofsson som tvåa. Le Mans blev en jämn tävling det året det segrande ekipaget gjorde 360 varv och tvåan 360 varv.
Känd och ökänd
2005 startade svensken Stefan Eriksson i Le Mans. Han var okänd i bilsportsammanhang men mer känd eller ökänd under namnet ”Tjock-Steffe och var ledare för den så kallade ”Uppsala-maffian”. Hans Le Mans deltagande gjorde inget större avtryck i pressen men desto större uppmärksamhet fick han år 2006 i samband med en spektakulär krasch med en Ferrari Enzo i Los Angeles. Han bröt i Le Mans.
Svenskamerikanen
År 2006 debuterade en 39-årig svensk på Le Mans vid namn Niklas Jönsson. Han var dock ingen oerfaren förare. Han var tidigare svensk mäster i formel 3 år 1990-91 men försvann sedan till USA där han kört både formelbilar och i dem amerikanska Le Mans-serien. Han har kört för amerikanska team i Le Mans
Jubileumsseger
År 2007 var det 75 år sedan Henken Widengren 1932 blev femma totalt och klasseger i en Aston Martin och bästa Aston Martin. 75 år senare år 2007 kör Rikard Rydell en Aston Martin till femte placering totalt och klasseger och bästa Aston Martin.
Svenska deltagare Le Mans perioden 1932 – 2013
1932
Henken Widengren/Sammy Newsome Aston Martin 1,5 l 5:a
1933 – 1953
Inget svenskt deltagande
1954
Sture Nottorp/Ivar Andersson Frazer Nash Le Mans CoupéDiskvalificerad
1955 -1956
Inget svenskt deltagande
1957
Joakim Bonnier/Giorgio Scarlatti Maserati 300 S Brutit
1958
Joakim Bonnier/Francisco Godia Maserati 300 S Brutit
1959
Sture Nottorp/Gunnar Bengtsson Saab 93 12:a
Joakim Bonnier/Wolfgang von Trips Porsche 718 SK Brutit
1960
Joakim Bonnier/Graham Hill Porsche 718 RS60/4 Brutit
1961
Joakim Bonnier/Dan Gurney Porsche 718 RS61/4 Coupé Brutit
1962
Joakim Bonnier/Dan Gurney Ferrari 250 TRI/61 Brutit
1963
Joakim Bonnier/Tony Maggs Porsche 718/8 GTR Coupé Brutit
1964
Joakim Bonnier /Graham Hill Ferrari Tipo 330 P 2:a
1965
Joakim Bonnier/David Piper Ferrari 365 P 2 Brutit
1966
Joakim Bonnier/Phil Hill Chaparall 2 D Brutit
Bernd Jansson/Pauli Toivinen Alpine A 210 Brutit
Sten Axelsson/Peter Gregg Porsche 906 Brutit
1968
Sten Axelsson/Ulf Norinder Lola T 70 MK 3 B Diskkvalificerad
1969
Joakim Bonnier/Masten Gregory Lola T 70 MK 111 B Brutit
Reine Wisell/Henri Greder Chevrolet Corvette Brutit
1970
Joakim Bonnier/Reine Wisell Ferrari 512 S Brutit
Ronnie Pettersson/Derek Bell Ferrari 512 S Brutit
1971
Björn Waldegård/Bernard Cheneviére Porsche 911 S 13:e
1972
Joakim Bonnier/Gerard Larrousse/Gijs van Lennep Lola T 280 Cosworth DFV Olycka
1973
Reine Wisell/Jean-Louise Lafosse/Baron Hughes de Fierlandt Lola T 282 Cosworth DFV Brutit
1974
Reine Wisell/Vern Schuppan Gulf GR 7 Ford Cosworth DFV Brutit
1975 -1980
Ingen svenskt deltagande
1981
Jan Lundgårdh/ Axel Plankenhorn/ Mike Wilds Porsche 935 L1 ”Baby” Brutit
1982
Eje Elgh/ Alan Jones/ Geoff Lees, Toyota 87 C Brutit
1983
Stefan Johansson/ Klaus Ludwig/ Bob Wollek Porsche 956 6:a
1984
Stefan Johansson/ Jean-Louis Schlesser/ Maurizio de Narvaez Porsche 956 Brutit
Eje Elgh/Stanley Dickens Dome RC 83 – Cosworth DFL Ej start
1985
Stanley Dickens/Torgeir Kleppe/Martin Schanche Strandell 85 – Porsche Ej Start
Eje Elgh/Geoff Lees/Toshio Suzuki Dome 85C – Toyota Brutit
1986
Eje Elgh/Beppe Gabbiani/Toshio Suzuki Dome 86 C – Toyota Brutit
Stanley Dickens/Pierre de Thoisy/Jean-Francois Yvon Gebhardt JC853 – Cosworth Brutit
1987
Anders Olofsson/Alain Ferté/ Patrick Gonin March 86G – Nissan R86V Brutit
Stanley Dickens/Hurley Haywood/Frank Jelinski Porsche 962 C Brutit
Eje Elgh/ Alan Jones/ Geoff Lees, Toyota 87 C Brutit
1988
Stanley Dickens/ Frank Jelinski/ Louis Krage Porsche 962 C 3:a
Eje Elgh/ Brian Redman/ Jean-Pierre Jarier Porsche 962 C 10:e
Anders Olofsson/Lambero Leini/Akio Morimoto March 87S – Nissan R88 Brutit
1989
Stanley Dickens/Manuel Reuter/Jochen Mass Sauber C9 Merecedes Bendz 1:a
Eje Elgh/Vern Schuppan/Gary Brabham Porsche 962 C 13:e
Steven Andskär/ David Hobbs/Damon Hill Porsche 962 C GTi Brutit
Anders Olofsson/Takoa Wada/Akio Morimoto Cougar Nissan R88V Brutit
1990
Stanley Dickens/Louis Krages/Bob Wollek Porsche 962 C 8:a
Rikard Rydell/Hurley Haywood/Wayne Taylor Porsche 962 12:e
Steven Andskär/George Fouché/Shunji Kasuya Porsche 962 C 13:e
Eje Elgh/Thomas Danielsson/Thomas Mezera Porsche TS 962 15:e
Anders Olofsson/Takoa Wada/Maurizio Sandro Sala Nissan R 89 C Brutit
Stefan Johansson/David Kennedy/Poerre Dieddonné Mazda 787 Brutit
1991
Stefan Johansson/David Kennedy/Poerre Dieddonné Mazda 787 6:a
Steven Andskär/George Fouché Porsche 962 C Brutit
Stanley Dickens/Jonathan Palmer/Kurt Thim Sauber Merecedes Bendz C 11 Brutit
Eje Elgh/Roland Ratzenberger/Will Hoy Porsche 962 C Brutit
Anders Olofsson/ Thomas Danielsson/Johnny Dumfries Cougar C26S Porsche Brutit
1992
Stefan Johansson/ Steven Andskär/ George Fouché Toyota 92C-V 5:a
Eje Elgh/ Roland Ratzenberger/Eddie Irvine Toyota 92C-V 9:a
1993
Eje Elgh/Steven Andskär/ George Fouché Toyota 93 C-V 6:a
1994
Steven Andskär/George Fouché/Bob Wollek, Toyota 94C-V LM (RV94) 4:a
Anders Olofsson/Sandro Angelastro/Massimiliano Angelelli Ferrari F40 Turbo Brutit
1995
Anders Olofsson/Luciano della Noce/Tetsuya Ota Ferrari F40 GTE Brutit
1996
Anders Olofsson/Carl Rosenblad/ Luciano della Noce Ferrari F40 GT Evoluzione Brutit
1997
Stefan Johansson /Michele Alboreto /Tom Kristensen TWR Porsche WSC 95 1:a
Anders Olofsson/ Jean-Marc Gounon/Pierre-Henri Raphanel McLaren F1 GTR – BMW 2:a
Fredrik Ekblom/Jean Lous Ricci/Jean Paul Libert Courage C36 – Porsche 16:e
Carl Rosenblad/ J. Tomas Saldana/ Jürgen Lässig Kremer K8 Spyder WSC – Porsche Brutit
1998
Carl Rosenblad/ Robin Donovan/ Jean-Pierre Jarier Porsche 911 GT2 Brutit
Fredrik Ekblom/Patrice Gay/Tetsuya Tsuchiya Courage C51 – Nissan Brutit
Stefan Johansson/ Michele Alboreto/Yanick Dalmas Porsche LMP1-98 Brutit
1999
Fredrik Ekblom/Didier Cottaz/Marc Goossens Courage C52 (G-Force) – Nissan Infiniti 8:a
Stefan Johansson/Stephane Ortelli/Christian Abt Audi R8C Brutit
Carl Rosenblad /Marco Apicella/ Shane Lewis Riley & Scott Mk III/2 – Ford Brutit
2000
Stefan Johansson,/Guy Smith/Jim Matthews Reynard 2KQ-LM – Judd GV4 Brutit
2001
Stefan Johansson/Tom Coronel/Patrick Lemarie Audi R8R-2000 Brutit
Carl Rosenblad /Vincent Vosse/Vanina Ickx, Chrysler Viper GTS-R Brutit
2002
Carl Rosenblad /Jean-Luc Chereau/Jean-Claude Lagniez Chrysler Viper GTS-R 25:e
Rickard Rydell/Alain Menu/Tomas Enge Ferrari 550 Maranello Brutit
Thed Björk /Didier Cottaz/Boris Derichebourg, Courage C60 – Judd 15:e
2003
Stefan Johansson /J.J. Lehto/Emanuele Pirro Audi R8 3:a
Carl Rosenblad /David Halliday/Philippe Alliot Courage-JPX C65 Brutit
2004
Rickard Rydell /Darren Turner/Colin McRae Ferrari 550 Maranello / Prodrive 9:a
2005
Stephen Eriksson/Joe Macari/Rob Wilson Ferrari 360 Modena GTC Brutit
2006
Stefan Johansson /Jan Lammers/Alex Yoong Dome S101-HB – Judd GV5 Brutit
Niclas Jönsson/Jörg Bergmeister/Tracey Krohn, USA Porsche 911 GT3 RSR Brutit
2007
Rikard Rydell/David Brabham/Darren Turner Aston Martin DBR9 5:e
Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/ Colin Braun Ferrari F430 GT / Michelotto 19:e
Carl Rosenblad/ Matthew Marsh/ Jesus Diez Villarroel Ferrari F430 GT / Michelotto Brutit
Stefan Johansson/Jean-Marc Gounon/Guillaume Moreau Courage LC70 – AER P32T Brutit
2008
Stefan Johansson/Jean-Marc Gounon/Shinji NakanoEpsilon Euskadi ee1 – Judd GV 5.5-S2 / Engine Developments Brutit
2009
Inget svenskt deltagande
2010
Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Eric Van de Poele Ferrari F430 GTC – Ferrari F136GT / Risi Brutit
2011
Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Michele Rugolo Ferrari 458 Italia – Ferrari F142GT Brutit
2012
Stefan Johansson/ Ludovic Badey/ Fabien Giroix Lola B12/80 – Nissan Brutit
Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Michele Rugolo Ferrari 458 Italia – Ferrari F142GT 25:e
2013
Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Mauricio Mediani Ferrari 458 Italia – Ferrari F142GT brutit
