Le Mans – en svensk historia…

2014-02-27 – Ingvar Sjögren, Uppsala

 

En klassisk tävling

Den franska staden Le Mans är en klassisk plats i bilsporten. Redan 1906 arrangerades Frankrikes Grand Prix i Le Mans. Det första 24-timmarsloppet kördes 1923. Sedan 1923 har bansträckningen och regler ändrats men grundkonceptet är kvar det vill säga att segraren är den som kör längsta sträckan på 24 timmar.

År 2007 kördes det 75:e Le Mans-loppet vilket uppmärksammades i den internationella motor­världen.  Samtidigt var det 75 år sedan den förste svensken startade i Le Mans. Det senare ett jubileum som inte alls uppmärksammades.

Om också Sverige inte har tillhört de stora ­nationerna på Le Mans finns en svensk historia att berätta.  24 svenskar har startat i Le Mans-loppet. Det har funnits både motgångar och framgångar. Det finns också historier att berätta om de som aldrig nådde fram till en start. Anmälan kanske inte accepterades, man misslyckades i kvalificeringen eller hade helt enkelt maximal otur att drabbas av problem på uppvärmningen och kunde inte starta. Det finns säkerligen många fler historier att berätta än de som ryms på dessa sidor men kan kanske dessa sidor inspirera någon att gräva ändå djupare i historien.

Stefan Örnerdals databas över Le Mans-resultat på www.formula.2.net har varit oumbärlig för att kunna göra denna sammanställning. På samma site finns också värdefulla länkar till annan information om Le Mans. I övrigt har bl.a. årsböckerna Motoråret, Årets Bilsport andra böcker och tidskrifter utgjort källmaterial.

 

Förste svensken på Le Mans

Den förste svensk som startade i Le Mans var Henken Widengren. Han var yngre bror till P W Widengren. De två bröderna kom från Vingåker där familjen ägde en konfektions­industri. De tillhörde bilsporteliten i Sverige på 30-talet. Deras bakgrund gav ekonomiska resurser för att kunna köpa potenta bilar.

P W Widegren tävlade mest i Skandinavien och låg bakom att flera fullblodsbilar kom till Sverige. Hans ett år yngre bror Henken Widengren var då bosatt i England och tävlade mest internationellt. Han satte ett antal internationella rekord i 1,1 liters klassen på Monthlhéry och tävlade också på Brooklands i England. Det sades om honom att han hade ett lättare handlag med ratten än sin mer framgångrike bror men att sporten var mer en lek och han var inte lika fokuserad på att vinna.

1932 startade han i Le Mans som förste svensk endast 22 år gammal. Han körde tillsammans med engelsmannen Sammy Newsome i en Aston Martin 1,5 LM. De nådde en hedersam 5:e placering totalt och klasseger och bästa Aston Martin i loppet.

 

Le Mans-bilen som blev svensk

Det första 24-timmarsloppen på Le Mans efter kriget kördes 1949 men det skulle dröja till 1954 innan vi åter fick se en svensk på Le Mans. Det var Sture Nottorp och Ivar Andersson. Den 28 – årige göteborgaren Sture Nottorp var relativt okänd i bilsportsverige innan han 1953 totalsegrade i Midnattsolsrallyt. Ivar Andersson var en av många duktiga förare från Hälsingland och han var inte ovan med någon typ av bilsport men rally var hans mest framgångs­rika gren.

Sture Nottorp hämtade i april 1954 en ny Frazer Nash Le Mans Coupé på fabriken i England. Före Le Mans skulle han köra Mille Miglia i Italien.  Han fullföljde tävlingen till­sammans med engelsmannen Bratt på en 53:e plats. Allt tyder på att Sture Nottorp var den första svensk som körde Mille Miglia. Efter att Mille Miglia avslutats fraktades bilen till Le Mans.

Le Mans 1954 var på väg att bli en succé för det svenska paret om inte ”om” varit. De ledde tvåliterklassens och slog nytt rekord för tvålitersbilar på den snabba Mulsannerakan. De blev sedan tyvärr diskvalificerade efter 11 timmar på grund av för tidig tankning då de blev av misstag inkallade för tidigt av Frazer Nash depåpersonal.

Frazer Nash hade sina rötter i en så kallad motorcyckelbil av märket GN. På 1930-talet på­börjades ett samarbete med BMW. Samarbetet med BMW fortsatte efter kriget och 1948 kunde Frazer Nash presentera en ny modell som var en vidareutveckling av BMW 328. Frazer Nash var vanliga på tävlingsbanorna i olika modeller som alla byggde på BMW 328.

En av modellerna kallades Frazer Nash Le Mans Replica efter en sensationell tredjeplats i Le Mans 1949. Den tilllverkades i 34 exemplar. Sture Nottorps bil, Frazer Nash Le Mans Coupé, tillverkades i nio exemplar varav tre kördes på Le Mans. Totalt tillverkades ca 80 bilar efter kriget innan tillverkningen upphörde i praktiken 1956.

Efter Le Mans togs bilen hem till Sverige men varken Nottorp eller bilen deltog i några fler tävlingar under1954. Trots detta rankades Sture Nottorp som fyra bland svenska förare i klassen för seriesportvagnar 1600 – 2000 cc i årsskriften Racingårets årliga ranking. Motivet var Nottorps insatser på Le Mans och Mille Miglia.

1956 bytte Sture Nottorp in bilen hos Bonnier Bilbolag på Sveavägen 100 i Stockholm som. Joakim Bonnier drev innan han blev professionell racerförare. Joakim Bonnier körde aldrig bilen i tävlingar utan sålde den vidare till norrland. Bilen användes i lokala tävlingar. 1957 fanns bilen med Curt Sandberg vid ratten med i klassen för seriesportvagnar under 2000 cc vid Sveriges Grand Prix I Kristianstad. Under hösten 1957 blev bilen svårt skadad vid en travbanetävling i Sundsvall och fattade eld. Den eleganta aluminiumkarossen var omöjlig att återställa.

Bilen försågs då med en av de 60-tal plastkarosser som racerföraren, m.m Erik ”Ockelbo” Lundgren hade börjat tillverka. Den ursprungliga gjutformen utgick från en Ferrari 500 Mondial som Ulf Norinder ägde. De flesta karosserna hamnade på bottenplattor från Volkswagen men några kom dock att används på chassi från mer exklusiva bilar som i detta fall. För att passa på bilen fick en del anpassningar göras med bl.a. en upp­höjning på motorhuven. Bilen återvände till tävlingsbanorna och kördes i en del isbanetävlingar fram till 1961.

Bilen passerade sedan flera ägare innan den genomgick en reparation och sågs sedan tävla i historisk racing i början av 80-talet men då lackerad i British Racing Green. Till skillnad från många andra historiska tävlingsbilar finns denna bil med en genuin svensk historia kvar i Sverige och ägs idag av en samlare i Malmö.

 

Kan det bli mer svenskt?

Sture Nottorp återkom till Le Mans 1959 i en helsvensk satsning. Sture Nottorp hade ju tidigare erfarenhet av Le Mans och en del i att denna start kom till stånd hade Rolf Mellde från SAAB-fabriken. Bilen var svensk, förarna var svenska tillsammans med hela teamet. Bilen var en SAAB 93 med 750 GT-motor. Gunnar Bengtsson var andre förare. Bilhistorikern Tom Brahmer var anmäld som reserv­förare men behövde inte rycka in utan kunde bistå teamet. Med en motor på 65 hästkrafter lyckade man inte bara fullfölja Le Mans-loppet utan tillryggalägga 232 varv med en medelhastighet på 130,4 km i timmen. Det innebar en 12: e plats i loppet. Segrade gjorde en Aston Martin DBR 1 med 323 varv. I Quentin Spurrings bokverk om Le Mans historia har denna SAAB fått en förtjänstfull behandling. När Quentin Spurring skriver om loppet har han använt rubriken SAAB´s Moral Victory.  Exakt 48 år senare upprepades succen i Le Mans Classic då en grupp svenskar har byggt en replica av bilen och återvänder till Le Mans och tar hem segern i Index of Performance för bilar byggda 1957 – 1961.

 

En av Sveriges meste Le Mans förare

En annan svensk var också med i Le Mans loppet år 1959. Det var Joakim Bonnier som startade i en Porsche men tvingades bryta efter 17 timmar. Joakim Bonnier hade debuterat i Le Mans 1957 som fabriksförare i en Maserati 300 S men tvingades också då att bryta efter ca 7 timmar. Joakim Bonnier tävlade också i Formel 1 men det var inom sportvagns­tävlingar han firade sina stora triumfer.

Joakim Bonnier återkom till Le Mans många gånger och det blev sammanlagt 13 starter för honom. Det är bara Stefan Johansson av svenska förare som har fler Le Mans-starter än Joakim Bonnier. Av de 13 lopp han körde fullföljde han bara ett av loppen. Det var 1964 då han tog en andraplats tillsammans med Graham Hill i en Ferrari Tipo 330 P.

Joakim Bonnier var inte förtjust i Le Mans loppet. I intervjuer uttryckte att egentligen är inte Le Mans någon tävling utan snarare ett jippo och tivolispektakel. Han menade att det var alltför utdraget och därför ointressant. Joakim Bonnier var mycket aktiv i utvecklingen av säkrare banor och hans främsta motstånd var dock att tävlingen var farlig. De stora fart­skillnaderna mellan bilarna var en risk samtidigt som det fanns en blandning av professionella och amatörer bland förarna. I en intervju med en engelsk journalist sade han att han startade på Le Mans eftersom han som kontrakterad förare inte kunde välja bort ett av de befintliga sportvagns­loppen.

 

Bäst i klassen och 11 minuter kvar

Sten Axelsson var TV-fotografen som köpte en Porsche 904 och ställde upp i SM år 1965 utan någon större erfarenhet av bilsport. Efter flera taktiskt och skickligt genomförda lopp men också ett svagt motstånd blev han svensk mästare i sporvagnsklassen 1965. 1966 fick han möjlighet att köra Le Mans i en Porsche 906 som fabriksförare tillsammans med amerikanen Peter Gregg. Efter ett väl genomfört lopp ledde de klassen när men tvingades att bryta efter 23 timmar och 49 minuter då en ventil gav upp.

 

Stopp på grund av okunniga funktionärer

1968 kom Sten Axelsson tillbaka i en Lola T 70 och tillsammans med Ulf Norinder. Ulf Norinder var ofta sedd i internationella racersportsammanhang men körde faktiskt bara Le Mans en gång. Efter ca 5 timmar fick de bryta på grund av ett felaktig funktionärsingripande i samband men bränsle­brist. Bensinen tog slut och enligt reglerna fick man inte förflytta sig mer än 50 meter från bilen. Den telefon de ringde ifrån om hjälp med bensin låg inom 50-metersgränsen men trots detta diskvalificerades de.

 

Rallyförare på Le Mans

Bernd Jansson och Björn Waldegård tillhörde den svenska rallyeliten på slutet av 70-talet. Eftersom de var kontrakterade av bilmärken som också var engagerade i sportvagnstävlingar var det inte förvånande att stalledningarna ville pröva dem i sådana tävlingar. Bernd Jansson hade tidigare kört för svenska Volkswagenstallet som lagts ned och körde nu för franska Renault­stallet. I Le Mans 1966 körde han en Alpine 210 tillsammans med Pauli Toivonen och bröt efter 16 timmar.

Porsches stalledning önskade att Björn Waldegård skulle köra en Porsche 917 i Le Mans 1969. Stallchefens Rico Steinemann menade att det fanns stora förutsättningar för Björn att lyckas på Le Mans. Han hade tidigare gjort kört Targa Floria i en Porsche 908. Björn Waldegård var mer tveksam att ta steget till Porsche 917 som var ännu hästkraftsstarkare och ville gärna få möjlighet att provköra bilen först. Det blev ingen provkörning utan Porsche sålde bilen, som varit tänkt för Waldegård, till engelsmannen John Woolfe. Redan i inledningen av Le Mans 1969 körde han av banan och omkom. Björn Waldegård fanns dock anmäld till Le Mans 1969 men i en Porsche 908 anmäld av Svenska Wolkswagen. Han deltog dock aldrig i kvalificeringen och startade följaktligen aldrig i loppet.

1971 fick Björn Waldegård möjlighet att köra en mer modest Porsche 911 i Le Mans och full­följde tävlingen men de 263 varven räckte inte för att få en placering i prislistan. Segraren det året var en Porsche 917 som noterades för 397 varv.

 

En utebliven start

1967 levererades en sportvagnsprototypen Ferrari Dino 206 S till Sverige. Bilen var beställd av den svenske racerföraren Gustaf Dieden. I slutet av året såldes bilen vidare till Hans Wrängstre och Evert Christoffersson. Under 1968 kör de bl.a. Targa Floria och anmäler sig också för att köra Le Mans. Enligt vad som finns noterat blev dock anmälan inte accepterad men oavsett detta är det hade de knappast kunnat starta eftersom bilen råkade ut för en brand när de körde på Nurburgring i slutet av maj

 

Allt svenskt hopp försvann samtidigt

Le Mans-loppet 1970 skulle bli en kamp mellan Porsche 917 och Ferrari 512 S. Porsche ställde upp med åtta 917 och Ferrari med elva 512 S-bilar. Joakim Bonnier körde tillsammans med Reine Wisell en Ferarri 512 S ägd av privatstallet Scuderias Fillipinettis. Ronnie Peterson körde för Ferraris fabriksstall tillsammans med Derek Bell.

Efter två timmar försvann samtidigt fyra Ferraribilar och alla svenska förare vid ett och samma tillfälle. Reine Wisell som körde låg bakom Larousse som spred olja från växellådan på Reines vindruta. När han satte på vindrutetorkaren blir det alldeles grått eftersom man glömt att fylla på vatten. Han tvingas sänka farten och Clay Reggazoni kommer bakom ett backkrön i full fart och ser inte Reines bil utan kör rakt in i den och därefter kommer Mikes Park och kör in i Reggazonis bil. I samband med detta kommer Derek Bell som kör till­sammans med Ronnie och övervarvar motorn i den röra som uppkommer. En av bilarna börjar också brinna. Ett snabbt funktionärsarbete gör att ingen blir skadad men fyra Ferraribilar försvinner och därmed också de tre svenska förarna. Behöver man tala om att på de tre första platserna i tävlingen återfinns Porsche 917.

 

Ronnie Petersson på Le Mans

Ronnie Petersson enda start på Le Mans var det oturliga loppet 1970 då samtliga svenskar och större delen av Ferraristallet försvann i en enda krasch. Hans fokus var formel 1 och Ronnie förknippades aldrig att vara sportvagnsförare om han också gjorde flera fina insatser i sportvagnar. År 1972 kontrakterades han av Ferrarifabriken att köra en Ferrari 312 grupp 5 prototyp. Tillsammans med Tim Schenken startade han i nio klassiska sportvagnslopp. Det resulterade i två första placeringar, tre andraplaceringar och två tredjeplaceringar. Ingen dålig utdelning.  De var också anmälda till Le Mans 1972 men Ferrari drog tillbaka sin anmälan eftersom de redan hade tagit hem VM-titeln för sportvagnar. Det fanns också de som menade att de drog sig ur för att de var chanslösa mot Matra på Le Mans

 

Sista loppet

1972 hade inte Joakim Bonnier något kontrakt med något sportvagnstall men återkom då till Le Mans som stallchef/ägare för två bilar och själv förare i en av bilarna. Joakim Bonnier var agent för Lola och det var mycket på hans initiativ som Lola hade utvecklat Lola T280 med Cosworth DVF-motor. I Joakim Bonniers team ingick också Reine Wisell som också skulle köra på Le Mans. Han hade dock brutit ett finger i en tidigare tävling och tvingades att stå över Le Mans.

Lola T280 var en snabb bil och holländaren van Lennep som körde tillsammans med Joakim Bonnier noterades för snabbaste varv. Loppet började bra och man var uppe i tätposition men drabbades sedan av motorproblem. På morgonen hade problemen åtgärdats och man började klättra upp i resultatlistan och Joakim Bonnier hade då övertagit bilen efter Gerhard Larousse som var tredje förare. På 213: e varvet skulle Joakim Bonnier på den snabbare delen av banan köra om en långsammare bil. Just en sådan situation som han hade varnat för och som gjorde Le Mans så farligt. Vad som riktigt hände har aldrig klarlagts. Det fanns kraftiga bromspår från Joakim Bonnier bil men han kunde inte undvika skyddsräcken och bilen formligen slungades över räcket ut i skogen. Han omkom omedelbart i denna olycka.

 

Vad hände sedan?

Efter Joakim Bonnier tragiska olycka tycktes Le Mans förlorat sin attraktionskraft för svenska förare. Reine Wisell deltog visserligen i Le Mans 1973 och 1974 men bröt båda men sedan blev det några år utan svenskt deltagande i Le Mans. Det dröjde till 1981 innan det åter fanns en svensk förare med på Le Mans.

 

SAAB blir Sambo

1979 fanns en SAAB Turbo anmäld till Le Mans med den Schweiske föraren Heinz Schulthess. Anmälan blev inte accepterad men han återkom med en anmälan till tävlingen 1980. Då blev bilen noterad som reserv. Dessutom fanns också att rallyförarna Stig Blomqvist och Ola Strömberg anmälda som förare till detta ekipage. Bilen kallades Sambo Turbo och baserades på en Lamborghini Urraco med en SAAB Turbo motor. Bilen deltog inte i kvalificeringen och följaktligen inte heller i loppet. Enligt uppgift fanns inget samarbete med SAAB-fabriken utom att ägaren Heinz Schulthness ringt till SAABs tävlingsavdelning och bett om namn på två lämpliga namn för långdistanstävlingar

 

Återkomsten 1981

1981 var det åter dags för en svensk förare i Le Mans. Det var den då 40-årige Jan Lundgårdh som körde sin egen Porsche 935 i Le Mans. Jan Lundgårdh hade inte bara gjort sig ett namn som en sportvagnsförare utan också en skicklig bilbyggare. Man tvingades bryta efter fem timmar.

 

Allt klart för start men…..

1984 fanns ett ekipage i Le Mans med helsvensk förarbesättningen. Eje Elgh och Stanley Dickens delade på styrningen av en Dome RC 83 med Cosworth motor. För Stanley Dicken var det debut och för Eje Elg var det andra försöket i Le Mans. Kvalificeringen gick bra och de noterade 21.a tid. Allt var klart men på träningen före loppet råkar man ut för en olycka med bilen och kan inte ställa upp. Eje Elgh kom att bli en av våra mer rutinerade Le Mans förare med sammanlagt 10 starter varv fem fullföljda. Han drabbades dock av otur många gånger och det bästa resultat blev en 6:e plats år 1993.

Även i sitt andra försök på Le Mans 1985 drabbades Stanley Dickens av otur då han och rallycross­föraren Martin Schanche drabbades av motorproblem i sin Strandell Porsche innan starten och kunde inte starta. Stanley Dickens fick dock sedan en mer lyckosam utdelning av sina kommande 7 Le Mans-starter med segern 1989 och en tredjeplats 1988.

 

Att starta men inte få köra

1987 var både Eje Elgh och Stanley Dickens anmälda i olika bilar till Le Mans. Båda bilarna bröt så tidigt så att ingen av dem hann få köra sitt pass. Men i all statistik finns de trots allt med som startande utan att ha kört en meter i loppet.

 

Mest, bäst och längst

Stefan Johansson debuterade på Le Mans 1983 men fanns också med 29 år senare år 2012! Med 15 starter är han den svensk som startat i flest lopp och med en seger, en tredjeplats och två 5.e och 6:e platser är han också framgångsrikas av de svenska förarna. När han gjorde sin första start var han i början av sin F 1-karriär men det är från 1990 när hans F 1-karriär var över som han tävlat flitigast på Le Mans och haft de största framgångarna.

 

”Nu kör vi Le Mans”

”Nu kör vi Le Mans” var rubriken i den svenska biltidningen Car i maj 1986. Där berättades om en svensk satsning på Le Mans där tidningen var med som sponsor. I samma tidning kunde man också anmäla sig till en resa till Le Mans för priset av 1490 kr. Bilen var en Porsche Grupp C som föregående år hade byggts av Porschespecialisten Bosse Strandell. Bakom sig hade man bl.a. en tredjeplats i klassen på Silverstone. Förare till bilen skulle vara Bengt Trädgårdh, Kenneth Leim och Leif Hellberg. Le Mans kördes den 31 maj och 1 juni medan klassificeringen ägde rum den 28 och 29 maj och bilen fanns på plats. Det var en delvis ny besättning genom att Bengt Trädgård hade fått andra engagemang och ersattes av tysken Fritsch. Att det var en svensk satsning behövde ingen tvivla på då den vita bilen var försedd men gula och blå ränder. Dessutom fanns texten Älvkareby med ett hjärta på bilen som sannolikt var ett sätt för Kenneth Leim att visa sin hemort i norra uppland sin kärlek. Tyvärr missade man kvaltiden med fyra sekunder. Motorn varvade inte mer än 5700 varv samtidigt som bilen var fel växlad och dessutom körde Kenneth Leim på en hund under träningen varför tid fick ägnas åt att rikta framvagnen. Så satsningen var över innan det hann bli någon start.

 

Volvo på Le Mans

Volvo saknar en Le Mans start om det också var nära en gång under 1980-talet. Första gången Volvo förekom i Le Mans sammanhang var redan 1968 då en Marcos försedd med Volvo-motor försökte att kvala för en start men lyckades inte klara kvalgränsen. Denna bil kördes av en av Marcos skapare Jem Marsh. Det kan dock nämnas att denna bil har nu en svensk ägare visades upp på GranTurismos utställning i Nacka hösten 2012. 1987 fanns dock ett svenskt team med Volvo-motor på plats. Det vara förarna Slim Borgudd, Tryggve Grönvall och amerikanen Ray Ratcliff. Bilen var en Tiga TC286 med en Volvo turbomotor trimmad av experten på Volvo-motorer Milan Knezevic från trimningsfirman Milspeed i Göteborg. Man lyckades inte kvala in i tävlingen och hela projektet tycktes sakna de resurser som behövdes för att kunna starta på Le Mans. Det syntes också på den vita bilen som helt saknade sponsor­reklam. Slim Borgudd var anmäld till Le Mans 1988 i en TigaTC286 men då försedd Cosworthmotor. Inte heller denna anmälan resulterade i någon start eftersom han inte ens deltog i kvalificeringsförsöken.

 

Svensk invasion på Le Mans

År 1990 fanns det sammanlagt sju svenska förare på startlinjen i Le Mans. Det var Steven Andskär, Thomas Danielsson, Eje Elgh, Stefan Johansson, Anders Olofsson och Rikard Rydell och Stanley Dickens. 1991 återkom samtliga utom Rikard Rydell. Samtliga av dessa var den generation som kom efter Ronnie Petersson och Reine Wisell och hade naturligtvis som yttersta mål att få en F1 –plats. I denna grupp var det dock bara Stefan Johansson som hade nått målet att köra formel 1. De hade framgångar i olika formelbilar och några av dem var också nära en F 1 –körning. Ett alternativ för en fortsatt karriär i F 1 var då att bege sig till Japan där motorsporten växte kraftigt och det fanns behov av duktiga förare. Sportvagnslopp var populära i Japan och genom kontakter med japanska team blev Le Mans en möjlighet för dem att åter köra i Europa

 

STCC-förare på Le Mans

Thed Björk, Carl Rosenblad och Fredrik Ekblom tillhör toppförarna i den svenska STCC-serien men samtliga har också i sin tidigare karriär erfarenhet av formelbilar inom internationell racing. Dessa erfarenheter har också inneburit att de fått möjligheter att köra Le Mans. Mest framgångrike är Fredrik Ekblom med en 8:e placering.

 

Svensk storslam

1997 fanns fyra svenskar på startlinjen i Le Mans men utdelningen blev mycket lyckad med Stefan Johansson i den segrande bilen och Anders Olofsson som tvåa. Le Mans blev en jämn tävling det året det segrande ekipaget gjorde 360 varv och tvåan 360 varv.

 

Känd och ökänd

2005 startade svensken Stefan Eriksson i Le Mans. Han var okänd i bilsportsammanhang men mer känd eller ökänd under namnet ”Tjock-Steffe och var ledare för den så kallade ”Uppsala-maffian”. Hans Le Mans deltagande gjorde inget större avtryck i pressen men desto större uppmärksamhet fick han år 2006 i samband med en spektakulär krasch med en Ferrari Enzo i Los Angeles. Han bröt i Le Mans.

 

Svenskamerikanen

År 2006 debuterade en 39-årig svensk på Le Mans vid namn Niklas Jönsson. Han var dock ingen oerfaren förare. Han var tidigare svensk mäster i formel 3 år 1990-91 men försvann sedan till USA där han kört både formelbilar och i dem amerikanska Le Mans-serien. Han har kört för amerikanska team i Le Mans

 

Jubileumsseger

År 2007 var det 75 år sedan Henken Widengren 1932 blev femma totalt och klasseger i en Aston Martin och bästa Aston Martin. 75 år senare år 2007 kör Rikard Rydell en Aston Martin till femte placering totalt och klasseger och bästa Aston Martin.

 

Svenska deltagare Le Mans perioden 1932 – 2013

1932

Henken Widengren/Sammy Newsome Aston Martin 1,5 l  5:a

 

1933 – 1953

Inget svenskt deltagande

 

1954

Sture Nottorp/Ivar Andersson Frazer Nash Le Mans Coupé Diskvalificerad

 

1955 -1956

Inget svenskt deltagande

 

1957

Joakim Bonnier/Giorgio Scarlatti Maserati 300 S Brutit

 

1958

Joakim Bonnier/Francisco Godia Maserati 300 S Brutit

 

1959

Sture Nottorp/Gunnar Bengtsson   Saab 93 12:a

Joakim Bonnier/Wolfgang von Trips Porsche 718 SK  Brutit

 

1960

Joakim Bonnier/Graham Hill Porsche 718 RS60/4 Brutit

 

1961

Joakim Bonnier/Dan Gurney Porsche 718 RS61/4 Coupé Brutit

 

1962

Joakim Bonnier/Dan Gurney Ferrari 250 TRI/61 Brutit

 

1963

Joakim Bonnier/Tony Maggs Porsche 718/8 GTR Coupé Brutit

 

1964

Joakim Bonnier /Graham Hill Ferrari Tipo 330 P  2:a

 

1965

Joakim Bonnier/David Piper Ferrari 365 P 2 Brutit

 

1966

Joakim Bonnier/Phil Hill Chaparall 2 D Brutit

Bernd Jansson/Pauli Toivinen Alpine A 210 Brutit

Sten Axelsson/Peter Gregg Porsche 906 Brutit

 

1968

Sten Axelsson/Ulf Norinder Lola T 70 MK 3 B Diskkvalificerad

 

1969

Joakim Bonnier/Masten Gregory  Lola T 70 MK 111 B Brutit

Reine Wisell/Henri Greder Chevrolet Corvette Brutit

 

1970

Joakim Bonnier/Reine Wisell Ferrari  512 S Brutit

Ronnie Pettersson/Derek Bell Ferrari  512 S Brutit

 

1971

Björn Waldegård/Bernard Cheneviére Porsche 911 S 13:e

 

1972

Joakim Bonnier/Gerard Larrousse/Gijs van Lennep Lola T 280 Cosworth DFV Olycka

 

1973

Reine Wisell/Jean-Louise Lafosse/Baron Hughes de Fierlandt Lola T 282 Cosworth DFV Brutit

 

1974

Reine Wisell/Vern Schuppan Gulf GR 7 Ford Cosworth DFV Brutit

 

1975 -1980

Ingen svenskt deltagande

 

1981

Jan Lundgårdh/ Axel Plankenhorn/ Mike Wilds Porsche 935 L1 ”BabyBrutit

 

1982

Eje Elgh/ Alan Jones/ Geoff Lees, Toyota 87 C Brutit

 

1983

Stefan Johansson/ Klaus Ludwig/ Bob Wollek Porsche 956 6:a

 

1984

Stefan Johansson/ Jean-Louis Schlesser/ Maurizio de Narvaez Porsche 956 Brutit

Eje Elgh/Stanley Dickens Dome RC 83 – Cosworth DFL Ej start

 

1985

Stanley Dickens/Torgeir Kleppe/Martin Schanche  Strandell 85 – Porsche Ej Start

Eje Elgh/Geoff Lees/Toshio Suzuki Dome 85C – Toyota Brutit

 

1986

Eje Elgh/Beppe Gabbiani/Toshio Suzuki Dome 86 C – Toyota Brutit

Stanley Dickens/Pierre de Thoisy/Jean-Francois Yvon Gebhardt JC853 – Cosworth Brutit

 

1987

Anders Olofsson/Alain Ferté/ Patrick Gonin  March 86G – Nissan R86V Brutit

Stanley Dickens/Hurley Haywood/Frank Jelinski Porsche 962 C Brutit

Eje Elgh/ Alan Jones/ Geoff Lees, Toyota 87 C Brutit

 

1988

Stanley Dickens/ Frank Jelinski/ Louis Krage Porsche 962 C 3:a

Eje Elgh/ Brian Redman/ Jean-Pierre Jarier Porsche 962 C 10:e

Anders Olofsson/Lambero Leini/Akio Morimoto March 87S – Nissan R88 Brutit

 

1989

Stanley Dickens/Manuel Reuter/Jochen Mass Sauber C9 Merecedes Bendz 1:a

Eje Elgh/Vern Schuppan/Gary Brabham Porsche 962 C 13:e

Steven Andskär/ David Hobbs/Damon Hill Porsche 962 C GTi Brutit

Anders Olofsson/Takoa Wada/Akio Morimoto Cougar Nissan R88V Brutit

 

1990

Stanley Dickens/Louis Krages/Bob Wollek Porsche 962 C 8:a

Rikard Rydell/Hurley Haywood/Wayne Taylor Porsche 962 12:e

Steven Andskär/George Fouché/Shunji Kasuya Porsche 962 C 13:e

Eje Elgh/Thomas Danielsson/Thomas Mezera Porsche TS 962 15:e

Anders Olofsson/Takoa Wada/Maurizio Sandro Sala Nissan R 89 C Brutit

Stefan Johansson/David Kennedy/Poerre Dieddonné Mazda 787 Brutit

 

1991

Stefan Johansson/David Kennedy/Poerre Dieddonné Mazda 787 6:a

Steven Andskär/George Fouché Porsche 962 C  Brutit

Stanley Dickens/Jonathan Palmer/Kurt Thim Sauber Merecedes Bendz C 11 Brutit

Eje Elgh/Roland Ratzenberger/Will Hoy Porsche 962 C Brutit

Anders Olofsson/ Thomas Danielsson/Johnny Dumfries Cougar C26S Porsche Brutit


1992

Stefan Johansson/ Steven Andskär/ George Fouché Toyota 92C-V 5:a

Eje Elgh/ Roland Ratzenberger/Eddie Irvine Toyota 92C-V 9:a

 

1993

Eje Elgh/Steven Andskär/ George Fouché Toyota 93 C-V 6:a

 

1994

Steven Andskär/George Fouché/Bob WollekToyota 94C-V LM (RV94)  4:a

Anders Olofsson/Sandro Angelastro/Massimiliano Angelelli Ferrari F40 Turbo Brutit

 

1995

Anders Olofsson/Luciano della Noce/Tetsuya Ota Ferrari F40 GTE Brutit

 

1996

Anders Olofsson/Carl Rosenblad/ Luciano della Noce Ferrari F40 GT Evoluzione Brutit

 

1997

Stefan Johansson /Michele Alboreto /Tom Kristensen TWR Porsche WSC 95 1:a

Anders Olofsson/ Jean-Marc Gounon/Pierre-Henri Raphanel McLaren F1 GTR – BMW 2:a

Fredrik Ekblom/Jean Lous Ricci/Jean Paul Libert Courage C36 – Porsche 16:e

Carl Rosenblad/ J. Tomas Saldana/ Jürgen Lässig Kremer K8 Spyder WSC – Porsche Brutit

 

1998

Carl Rosenblad/ Robin Donovan/ Jean-Pierre Jarier Porsche 911 GT2 Brutit

Fredrik Ekblom/Patrice Gay/Tetsuya Tsuchiya Courage C51 – Nissan Brutit

Stefan Johansson/ Michele Alboreto/Yanick Dalmas Porsche LMP1-98 Brutit

 

1999

Fredrik Ekblom/Didier Cottaz/Marc Goossens Courage C52 (G-Force) – Nissan Infiniti 8:a

Stefan Johansson/Stephane Ortelli/Christian Abt Audi R8C Brutit

Carl Rosenblad /Marco Apicella/ Shane Lewis Riley & Scott Mk III/2 – Ford Brutit

 

2000

Stefan Johansson,/Guy Smith/Jim Matthews Reynard 2KQ-LM – Judd GV4 Brutit

 

2001

Stefan Johansson/Tom Coronel/Patrick Lemarie Audi R8R-2000 Brutit

Carl Rosenblad /Vincent Vosse/Vanina Ickx, Chrysler Viper GTS-R Brutit

 

2002

Carl Rosenblad /Jean-Luc Chereau/Jean-Claude Lagniez  Chrysler Viper GTS-R 25:e

Rickard Rydell/Alain Menu/Tomas Enge Ferrari 550 Maranello Brutit

Thed Björk /Didier Cottaz/Boris Derichebourg, Courage C60 – Judd  15:e

 

2003

Stefan Johansson /J.J. Lehto/Emanuele Pirro  Audi R8   3:a
Carl Rosenblad
/David Halliday/Philippe Alliot  Courage-JPX C65 Brutit

 

2004

Rickard Rydell /Darren Turner/Colin McRae Ferrari 550 Maranello / Prodrive  9:a

 

2005

Stephen Eriksson/Joe Macari/Rob Wilson  Ferrari 360 Modena GTC Brutit

 

2006

Stefan Johansson /Jan Lammers/Alex Yoong Dome S101-HB – Judd GV5 Brutit

Niclas Jönsson/Jörg Bergmeister/Tracey Krohn, USA Porsche 911 GT3 RSR Brutit

 

2007

Rikard Rydell/David Brabham/Darren Turner Aston Martin DBR9 5:e

Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/ Colin Braun Ferrari F430 GT / Michelotto 19:e

Carl Rosenblad/ Matthew Marsh/ Jesus Diez Villarroel Ferrari F430 GT / Michelotto Brutit

Stefan Johansson/Jean-Marc Gounon/Guillaume Moreau  Courage LC70 – AER P32T Brutit

 

2008

Stefan Johansson/Jean-Marc Gounon/Shinji NakanoEpsilon Euskadi ee1 – Judd GV 5.5-S2 / Engine Developments  Brutit

 

2009

Inget svenskt deltagande

 

2010

Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Eric Van de Poele Ferrari F430 GTC – Ferrari F136GT / Risi Brutit

 

2011

Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Michele Rugolo Ferrari 458 Italia – Ferrari F142GT Brutit

 

2012

Stefan Johansson/ Ludovic Badey/ Fabien Giroix Lola B12/80 – Nissan Brutit

Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Michele Rugolo Ferrari 458 Italia – Ferrari F142GT  25:e

 

2013

Niclas Jönsson/ Tracy Krohn/Mauricio Mediani Ferrari 458 Italia – Ferrari F142GT brutit

 

Anderstorp

SRW perspektiv stor

Träningsrundan som blev Formel 1-bana

Klockan är nio en sensommardag 1965. På Blads kafé i Anderstorp är de tre kumpanerna i Team Mosarp, Sven ”Smokey” Åsberg, Åke ”Rörkrökarn” Bengtsson och jag själv, Bertil Sanell, samlade för den dagliga förmiddags-fikan. Men den här gången är samtalsämnet ett annat än det vanliga tugget om hur man skulle få bättre snurr på bilarna och nästa race.

Sven hade för ett tag sedan kastat ur sig att vi skulle bygga en kortare tränings- och testrunda, för att prova trimningsidéer på. 1,5 kilometer lång skulle räcka, tyckte Sven, som också påtagit sig att söka ett lämpligt markområde och räkna lite på vad det skulle kosta. Rapporten skulle komma den här morgonen.

”Det blir för dyrt”, sa Sven.  Åke skrattade till. Ett kort pärlande fnitter, som alltid bröt fram när han roades av något som sagts. ”Trodde nog det”, sa han. Jag, som lagt vart enda öre jag kunde nå och klå på tävlandet, drog en lättnadens suck. Sven mumsade på wienerbrödet, tog en klunk kaffe och sa: ”Vi skall bygga en stor bana fyra km lång…på Stötabomossen”. Åke fnittrade igen och jag frågade förskräckt; blir det billigare? Sven, nu med en nytänd cigarr pekande uppåt mot taket – som alltid när han hade något häpnadsväckande att framföra – säger ur mungipan ”Nää, men vi skall inte betala, det skall industrialisterna i byn göra”.

Och så blev det.  1966 påbörjades banbygget, som stod klart i god tid före invigningstävlingen den 16 juni 1968. Och då tillsammans med det lockbete som fått ”industrialisterna” att ta fram börsen, en flygfältsdel med daglig stockholmsförbindelse.

”Om fem år  kör vi Formel 1”

Men det var faktiskt så, att det redan före 16 juni genomfördes en tävling på banan.  SBF tyckte att det var lite väl äventyrligt att låta den nybildade Anderstorp Racing Club börja med ett så avancerat evenemang som det handlade om vid invigningen – en internationell sportvagnstävling med världsstjärnor på startlinjen. Sålunda bestämdes det att banan och klubben i maj först skulle anordna en ”hemlig” tävling för att träna funktionärerna.

Vid en presskonferens efter invigningen briserade årets mediebomb. Sven Åsberg, nu med epitetet ”Smokey” fast knutet till sin person, deklarerade utan att blinka; ”om fem år skall vi köra Formel 1 här”. Uttalandet följdes först av en förvånad tystnad och sedan allmänt gapskratt.

Men fem år senare på en dag när, 17 juni 1973, gick starten för Sveriges första Grand Prix-tävling Formel 1. Det var dock inte det första VM-evenemanget på banan. Redan två år tidigare fanns världens mc-elit på plats för en deltävling i sin VM-serie.  Mc-VM stod sedan på programmet fram till 1993. En lokal myndighet bestämde då om bullernivåer och regler som gjorde att tävlingar på den här nivån blev omöjliga. I VM Formel 1 arrangerades sex tävlingar fram till 1978. En tävling var planerad även för 1979 men fick ställas in. Främst då på grund av Ronnie Petersons tragiska bortgång på Monza, som sponsormässigt mer eller mindre ”golvade” svensk motorsport för flera år framöver.

Fram t.o.m. 2009 har 54 internationella mästerskapstävlingar med FIA- och FIM-status genomförts på Scandinavian Raceway i Anderstorp.

ANDERSTORP

Scandinavian Raceway


Byggstart 1966, med Joakim Bonnier som rådgivare och länk till FIA

Banlängd 4025 m

Togs i bruk 1968

Första tävling Maj 1968

Banrekord

EuroBOSS-tävling i augusti 2009

Marijn van Kalmthout

Benetton Judd 4.0 V10 (formel 1-bil)

tiden 1:21.525 min/177.737 km/tim.

Fram t.o.m. 2009 har 54 internationella mästerskaps- tävlingar med FIA- och FIM-status genomförts på Scandinavian Raceway i Anderstorp.


Minnesvärda  tävlingar

1968 Internationell sportvagnstävling.

Segrare: Joakim Bonnier.

1969 Första SM-tävlingen.

Nordic Challenge, sportvagnar.

1970 F5000, formelbilar med F1-chassi och 5-liters V8-motorer.

1971-77 VM Road Racing. Giacomo Agostini vinner 500 cc med MV Agusta åren 1971-72.

1973-78 VM Formel1,

som 1973 vanns av Dennis Hulme, McLaren, före Ronnie Peterson som fick smygpunktering på näst sista varvet och tappade ledningen 500 m före målgång.

1985-86 EM Standardvagnar.

Volvo vinner dubbelt 1985 genom Ulf Granberg och Anders Olofsson med codrivers. 1986 vinner Granberg i par med Thomas Lindström. Anders Olofsson trea.

1987 VM Standardvagnar.

A. Lindberg/P. Sturesson, Volvo, trea.

1994 EM för historiska bilar (ljuddämpade).

1995-96 VM  GT-bilar.

1996 segrade Anders Olofsson, Ferrari GT40.

1997 STCC,

Swedish Touring Car Championship, gör entré.

2002-2003 EM standardvagnar, VM GT-bilar.

Rickard Rydell, Volvo, 2:a i standardvagnsklassen.

2007 VM för standardvagnar,

Rydell vinner i en Chevrolet


Fotograf: Alf-Erik Axelsson
Fotograf: Alf-Erik Axelsson

Vid drömmarnas mål. Sven ”Smokey” Åsberg blomsterhyllas här tillsammans med förarnas representant, Graham Hill. Om några minuter skall ”Smokey” svänga startflaggan för Sveriges Grand Prix Formel 1 1973.

52 000 åskådare såg tävlingen.