Rallycrossmästare från Övre Norra

De flesta av oss motorintresserade har fått oss serverat att Rallycross skapades när RAC rallyt fick ställa in för Mul –och klövsjukan hösten 1967. Så är emellertid inte fallet. Den första rallycrosstävlingen med rallybilar hade redan genomförts i februari samma år. Då som ett TV sänt evenemang av kanalerna BBC och ITV. Det kördes i en engelsk park och vann gjorde Vic Elford med en Porsche. Han var en av de stora rallyförarna under 1960-talet. Kanske var det denna TV sändningen RAC funktionärerna kom ihåg när mängder av åskådare kommit till starten för RAC rallyt och nåddes av beskedet att tävlingen inte fick köras. I all hast drog man igång en rallycrosstävling där förarna startade med fem sekunders mellanrum och succén var given. Det här gillade folk minst lika bra som rally.
Det skulle gå ända till 1971 innan grenen kom till Sverige. Den första rallycrosstävlingen som arrangerades i vårt land var den ”provtävling” som SMK Hedemora körde den 17 oktober 1971. Det blev en sanslös publiksuccé då hela 6000 åskådare tryckte sig in i den tidigare motocrossbanan. Det kan ha varit ännu fler. Arrangörerna tyckte de tagit i i överkant och tryckt upp 4000 biljetter. När de sålts ut hade de längre ingen kontroll på hur många som kom in, bara att det var tusentals fler. Per Eklund som vi alla känner till blev historiskt med att vinna Sveriges första rallycrosstävling och den karln tävlar än. Till det får vi bara buga och bocka.
VÄNNÄS MK OCH PENGORSBANAN STOD FÖR VÅR PREMIÄR
Året efter, den 17 juli 1972 skedde rallycrosspremiären i vårt Övre Norra bilsportdistrikt. Jag minns själv hur vi åkte de 35 milen enkel väg till Vännäs för att se den här nyheten. Det vi fick se var ingen mindre än isbanekungen P O Boström från Skellefteå som vann och på så sätt blev historisk i vårt distrikt.. Så här ser resultatslistan ut från premiären
1) P O Boström    VW 1302    Skellefteå MS
2) Mikael Nordström    VW 1500    SMK Sundsvall
3) Bengt Wännman    Opel    Umeå AK
4) Jan Hållander    Volvo    Ö-Viks MK
Knappt hade dammet lagt sig och vi försvann bort i skogen där vi tältat. Ja man tältade faktiskt på den här gamla goda tiden. Runt Pengforsbanan växte de upp, tälten stod med armbågs lucka och vi förbrödrade oss med varandra och smälte vad vi sett. Morgonen därpå var det bara att gnugga sömnen ur ögonen och på nytt ta posto längs Pengforsbanan för redan dagen efter kördes tävling nummer två i Övre Norra. Ännu fler åskådare hade anlänt, jag gissar på att vi nog var runt 3000 personer på plats. Vi fick då se hur rallystjärnan Åke Nilsson från MS Umeå vann med sin VW 1302. Åke var en etablerad rallyförare med mängder av totalvinster i skogssporten. Att han skulle vara bra även i den här grenen tog vi för givet, men vad jag vet gjorde han inga fler framträdande inom rallycross. Mikael Nordström blev på nytt tvåa och trea slutade gårdagens vinnare P O Boström. Ett för oss norrlänningar intressant namn körde in som fyra, nämligen ingen mindre än Roland ”Grus-Kalle Brändström. De flesta av oss vet att han blev en stor rallycrosstjärna med inte mindre än 35 segrar innan karriären var över. Roland och Ture Karlsson var de två som huserade vilt i resultatslistorna i åratal framåt.
MESTA VINNARNA FRÅN ÖVRE NORRA
Nu vet ni hur allt började. Jag skall för skojs skull och för att det är så förbålt roligt att hålla på med statistik utse här och nu vem som från 1972 till dags dato är vår okrönte Rallycrosskung i Övre Norra. Många tippar säkert på ”Grus-Kalle” eller Ture Karlsson efter deras röjningar i prislistorna från 1970 och 80-talet. Thomas Rådström måste ligga bra till gissar säkert någon. Karl Gunnar Lindqvist får säkert en och annan röst. Det är många kandidater vill jag lova.
Men det finns en som sticker ut mer än alla andra och det är OLA STENVALL från Skellefteå. Han har till dags dato kunnat kreditera sig för inte mindre än 41 segrar i rallycross. Första gången vi hittar Ola i några rallycross sammanhang är i Piteå juni månad 1996. Han blir då trea efter Pär Lundström och Per Grahn. Året efter vinner han sin första seger, även det i Piteå och efter det har det blivit 40 till och den sista så sent som 2009 så än kan han frisera sin topplisteplacering. I maratontabellen. Olas största meriter är nordisk mästare år 2000, vinnare av EVO-cupen 2003, 2004 och 2005.
Vi får gå minst 30 år bakåt i tiden för att hitta någon som är i närheten av Olas segersvit. VI hittar då Roland ”Grus-Kalle” Brändström från Umeå med 35 segrar i rallycross. Han var en innovatörernas mästare. Vem minns väl inte de balansvikter han monterat in i bilen på att få bästa körförmåga, hans fyrhjulsdrivna PV, eller hans luckor i kofferten där han skottade in sand på istävlingarna. Just i startögonblicket drog han i en spak och luckorna till sandbehållarna öppnades och ett fint sandlager rann ned framför drivhjulen och gav bättre fäste. Därifrån kom också hans kända namn ”Grus-Kalle”. Han var med redan när premiärtävlingen kördes i Vännäs 1972 men fick vänta fem år till innan han vann första rallycrosstävlingen i Vännäs 4 september 1977 med Ture Karlsson tvåa.
Roland Brändströms främsta meriter är totalseger i Volvo cupen 1978 och 1981 samt seger i Sverige cupen 1982 och 1984.
Ture Karlsson Umeå blir trea i den här maratontabellen med 31 rallycrossegrar. Han började på allvar 1973 med sin välkända Saab V4 och var en mästare i att handskas med den bilen. Första totalsegern bärgade han i Skellefteå 26 september 1976. Sedan rullade det ihop med ytterligare 30 segrar innan han lade hjälmen på hyllan. Tures största merit är när han vinner SM guld 1987 i klass 2 för superbilar. Han öppnade så att säga Norrlandsfönsret i den sporten och fick förstås efterföljare i Sven Lestander, Håkan Johansson (3 SM guld), Eva Britt Sandström i tjejklassen, Ingemar Bjöörn och i modern tid Fredrik Tiger.
Fjärde man på maratonlistan är friskusen Pär Lundström från Piteå. Han körde ihop totalt 29 segrar under sin dryga 15 år långa karriär. Redan 1981 presenterade han sig i prislistorna med att bli trea i Volvo-cup deltävlingen i Älvsbyn, en klubb han då tävlade för. 1982 vann han sin första rallycross i Skellefteå. Inledningsvis körde han en Volvo 142, men bytte senare bil till Ford Escort och klubb till Piteå MS och då började segrarna komma slag i slag. Hans sista rallycrosseger kom i Luleås DM tävling 1996. Då hade han varit aktiv i 15 år och kört till sig 29 segrar. Pär körde sällan i södra landsändan, utan höll mest till i Norr- och Västerbotten.
Karl Gunnar Lindkvist är femma på maratonlistan med 22 segrar. Första gången vi stöter på ”KG” är när han vinner en rallycross B tävling i Älvsbyn vid PT cupen 1993. Han körde ytterligare Rallycross B tävlingar med fyra vinster samma år. Första ”riktiga” rallycrossegern tar han hem 1996 i Umeå före Ingemar Bjöörn och Pär Lundström. Han bytte senare klubb till Bolidens MK och bil till en Volvo S 40. Hans främsta merit är totalseger i EVO-Cupen 2002. Sin sista och 22: a seger kom i SM tävlingen i Strängnäs där han segrade i Supernationella klassen. Den aktive idag som har stor chans att klättra på listan är Fredrik Tiger, Kalix MK som kört ihop 17 segrar och ligger sexa i maratontabellen

Text: Eilert Gezelius
FLEST SEGRAR AV ÖVRE NORRAS FÖRARE
1) Ola Stenvall    Skellefteå MS        41 segrar
2) Roland Brändström    Umeå AK/MS Umeå        35 ””
3) Ture Karlsson    MS Umeå            31 ””
4) Pär Lundström    Älvsbyn MS/Piteå MS        29 ””
5) K G Lindkvist    Skellefteå MS/Bolidens MK    22 ””
6) Fredrik Tiger    Kalix MK            17 ””
7) Thomas Rådström    Vännäs MK            16 ””
8) Sören Berggren    Piteå MS            13 ””
8) Håkan Johansson    Umeå AK            13 ””
10) Ingemar Bjöörn    Umeå AK/Vännäs MK        12 ””
10) Jens Lundkvist    Jokkmokk MS/Älvsbyns MS    12 ””
12) Jens Lindberg    Skellefteå MS        10 ””
13) Tony Karlsson    Piteå MS              9 ””
13) Thomas Öhman    Älvsbyns MS          9 ””
15) Rune Lindfors    Skellefteå MS          8 ””
15) Johan Stenvall    Skellefteå MS          8 ””
17) Jan Christer Carlsson    Skellefteå MS          7 ””
17) Hans Nilsson    Skellefteå MS          7 ””
19) Gunnar Nordström    Umeå AK              6 ””
19) Stig Marklund    Umeå AK              6 ””

Förklaring: På senare tid har florerat ett otal klasser/cylindervolym. I ovanstående sammanställning har enbart huvudklassen i tävlingarna medräknats. Alltså inte RCB, 2400, 2350, 2150 eller juniorklasser har medtagits.

MÄSTERSKAP ERÖVRADE AV FÖRARE FRÅN ÖVRE NORRA SM
1987    Ture Karlsson    MS Umeå        Kl 2 Superbilar
1988    Sven Lestander    Arjeplogs MS    Sportbilar
1989    Håkan Johansson    Umeå AK        Nationella
1989    Eva Britt Sandström    Umeå AK        Tjejklassen
1990    Håkan Johansson    Umeå AK        Nationella
1991    Håkan Johansson    Umeå AK        Nationella
1999    Ingemar Bjöörn    Vännäs MK        Supernationella
2009    Fredrik Tiger        Kalix MK        Supernationella
2010    Fredrik Tiger        Kalix MK        Supernationella
NORDISKA MÄSTARE
1989    Håkan Johansson    Umeå AM        Nationella
2000    Ola Stenvall        Bolidens MK        Supernationella
SCANDINAVIAN CUP
1987    Thomas Rådström    Vännäs MK
RIKSMÄSTARE
1988    Eva Britt Sandström    Umeå AK        Tjej RM
1997    Katarina Sjögren    Norsjö MS        Tjej RM
VOLVO CUPEN
1978    Roland Brändström    MS Umeå
1981    Roland Brändström    MS Umeå
SVERIGECUPEN
1982    Roland Brändström    MS Umeå
1983    Ture Karlsson    MS Umeå
1984    Roland Brändström    MS Umeå
EVO-CUP
2001    Ingemar Bjöörn    Vännäs MK    Klass 1
2001    David Forsberg    Piteå MS    Klass 2
2002    Karl Gunnar Lindkvist    Bolidens MK
2003    Ola Stenvall        Skellefteå MS
2004    Ola Stenvall        Skellefteå MS
2005    Ola Stenvall        Skellefteå MS

Resultat från Norrbotten 1950-55

 

RESULTAT FRÅN NORRBOTTENSTÄVLINGAR

1950

Isracingtävling för motorcyklar på en 1350 meter lång bansträckning vid Skurholmsfjärden i Luleå.

500 cc Racer

1) Åke Lindkvist Skellefteå MS 2,49,9

2) Ivar Nilsson Skellefteå MS 3.02,2

3) Martin Nordmark Skellefteå MS ——-

350 cc Racer

1) Henning Engström Skellefteå MS 2,56,1

2) Signar Burlin Skellefteå MS 3,04,0

3) Martin Marklund Skellefteå MS 3,08,0

350 cc Katalogcyklar

1) Harald Engström Skellefteå MS 3,15,0

2) Tage Svanström Luleå MS 3,18,1

3) Åke Bonnedahl Umeå AK 3,19,6

500 cc Katalogcyklar

1) Folke Hedlund Umeå AK 3,10,7

2) Walter Lundkvist Umeå AK 3,25,6

OT-tävling för bilar i Luleå. Tävlingen var en kombinerad tillförlitlighetstävling. Bansträckningen var 12 mil och bestod av allmänna vägar där hastigheten bedömdes till som lägst 20 km/tim och som högst 45 km/tim. Huruvida detta hölls skall vi låta vara osagt. Intressant var att här körde man två bilklasser. En civil och en militär klass. Orsaken till detta var ganska enkel. I Luleå fanns två militära regementen. I grannstaden Boden fanns sju regementen vid den här tiden. Text Eilert Gezelius

Resultat OT tävling i Luleå Civil klass

1) Eklöw/Eriksson Norrbottens MS 4 prick

2) Lundström/Andersson Skellefteå MS 22 prick

3) T Nilsson/Eriksson Piteå MS 25 prick

4) B Forsén/Beus Luleå MS 43 prick

5) Marcusson/Wåhlström Norrbottens MS 48 prick

6) Öqvist/Nilsson Luleå MS 51 prick

7) Medin/Sandberg Piteå MS 60 prick

8 ) Agne Gåhlin/Lindgren Luleå MS 64 prick

9) Granberg/Söderholm Luleå MS 75 prick

10) Utterström/Tegström Skellefteå MS 89 prick

Militär klass

1) Nyström/Nordström A 8 11 prick

2) Nilsson/Nykvist A 5 12 prick

3) Eriksson/Sandberg Ing 3 14 prick

4) Juhlin/Waldner A 8 38 prick

5) Andersson/Carlsson LV 7 46 prick

6) Stenborg/Eggertsen LV 7 73 prick

7) Hedström/Samuelsson A 5 88 prick

OT tävling i Luleå. Månaden efter förra OT tävlingen arrangerade Luleå MS ytterligare en. Här visar resultatslistan även bilmärket. Man tog helt enkelt den bil man använde till vardags, långt fjärran dagens specialiserade rallybilar. Dock glömde man en annan sak i resultatslistan, nämligen vilken klubb föraren tävlade för. Där jag vet vilken klubb vederbörande tävlade för är det också angivet. Text Eilert Gezelius

Resultat OT tävling i Luleå

1) Kestner/Brundin Luleå MS Chevrolet 5 prick

2) Eklöw/Vikström Norrbottens MS Opel 6 prick

3) G Eriksson/Sandberg Norrbottens MS Volvo PV 8 prick

4) Juhlin/Bågenholm Norrbottens MS Volvo PV 8 prick

5) Bergman/Bäckman Norrbottens MS Volvo PV 8 prick

6) Granberg/Lindgren Luleå MS Ford 15 prick

7) Lindberg/Hultman —————– Dodge 18 prick

8 ) Forsberg/Zackari —————– Chevrolet 21 prick

9) Vikström/Hagert —————– Volvo PV 25 prick

10) R Ruth/L Ruth Luleå MS Opel 26 prick

 

OT Tävling I Luleå. Luleå MS var flitigt i elden. Hela tre OT tävlingar klarade man av under 1950. Startplats var kyrkbyn i Gammelstad dit 18 ekipage och en motorcykel sökt sig. Bansträckningen ansågs av de tävlande vara i svåraste laget. Redan efter tre km körde Kurt Aspelin av vägen och fick bryta. Den totalt 15 mil långa tävlingen var uppdelad på flera slingor. De kördes först som renodlad orientering för att på varv två bli en tillförlitlighet med högsta möjliga hastighet. När ekipagen kom in för varvning protesterade Åke Tedvik mot vad han tyckte var för svår andra slinga. Arrangörerna svarade med, att det bara var at hålla igen på gaspedalen och inte ”friska på så mycket”. Det här är också första gången vi stöter på förarindelning i Jun A och Jun B förare. Text Eilert Gezelius

Resultat OT Tävling i Luleå

1) Ulf Müller Luleå MS 50 prick Jun B

2) Åke Tedvik Luleå MS 75 prick Jun A

3) B G Andersson Luleå MS 84 prick Jun B

4) H Holmbom Luleå MS 98 prick Jun B

5) G Hallborg Luleå MS 109 prick Jun B

6) A Rovainen Norrbottens MS 110 prick Jun B

7) Martin Flygare Luleå MS 119 prick Jun B

MC Klassen

1) Åke Östling Luleå MS 95 prick

1951

MC-racing i Luleå 4 mars, 1951. Årets förs tävling arrangerades av Luleå MS och blev en generalsmönstring för alla motorcykelåkare från Övre norra. Det kom förare från Umeå, Skellefteå och Arvidsjaur för att tampas med hemmaåkarna. I vanlig ordning var det en tämligen klar dominans från Skellefteåförarna som vann bägge racerklasserna. Text Eilert Gezelius.

Resultat IS-racing med MC på Skurholmsfjärden i Luleå 4 mars 1951

500 cc Racer

1) Gustav Berglind Skellefteå MS

2) Harald Engström Skellefteå MS

3) Åke Lindkvist Skellefteå MS

350 cc Racer

1) Henning Engström Skellefteå MS

2) Martin Marklund Skellefteå MS

3) Tage Svanström Skellefteå MS

500 CC Standard

1) Tore Johansson Umeå MK

2) Folke Hedlund Umeå MK

3) Birger Pettersson Luleå MS

350 cc Standard

1) Ove Lindberg Arvidsjaurs MS

2) Torgny Larsson Norrbottens MS

3) Sixten Lindberg Piteå MS

OT-Tävling i Luleå för bilar

1951 arrangerade Luleå MS en OT-tävling som fick högsta betyg av deltagarna. Hela 59 ekipage kom till start och endast sju fick utgå av skilda saker. Banläggare var Agne Gåhlin och Olle Malmsten som hittat omväxlande vägar via Ersnäs-Mörön-Alhamn-Rosvik-Håkansö-Norrfjärden-Pålsmark-Sjulsmark-Antnäs-Kallax med mål på Bergnäset i Luleå. En av specialsträckorna mätte 3,8 km och gick längs en skogsväg kring Kvarnträsket. Den skulle klaras av på 4,45 som maxtid, därefter fyra pricks tillägg/förlorad minut. Sträcksegraren och ett par till straffades med en pricks tillägg. Övriga låg mellan fyra och sex prickar. Inget ekipage klarade sträckan på stipulerad tid.

Det var lite annorlunda vid starten på sträckorna förr. På startplatsen fanns ingen funktionär men däremot en öppen radioförbindelse med målplatsen. Bilen skulle stå med avslagen motor för att kunna höra hur målpersonalen räknade ned. Först när det ropades –Köör fick motorn startas och sedan bar det iväg. Kanske en grej att ta upp idag då funktionärsbristen är stor för våra rallyarrangörer? En väldigt praktisk lösning då en person kan skötas två mans jobb och någon risk för tjuvstart finns ju knappast.

Första bil startade kl 18.00 på kvällen och först 05.00 morgonen därpå kunde tävlingsledningen packa ihop målplatsen på Bergnäset och åka hem. Många kommentarer ströddes efter tävlingen. – Den bästa bana jag åkt, hård för både förare och kartläsare, men körde man förnuftigt så tog inte bilarna någon skada, sa bland annat Åke Tedvik. – Visst, tävlingen var hård och utslagsgivande på förhållandevis bra vägar. Enda felet är ju att jag kör så dåligt, tyckte Nisse Malmgren. Kurt Pettersson visste också att berätta. – Jag fick inte upp farten på specialsträckan och förlorade 25 sekunder, minst 15 av dessa kom vid starten då inte motorn ville starta direkt. Vägen kring Håkansö var knagglig och till råga på allt fick jag ligga och hålla igen bakom några bilar. Text Eilert Gezelius

Resultat OT-tävlingen i Luleå 1951

1) Arne Johansson/Arne Sundström Piteå MS 47 prick

2) H-G Marklund/Stig Mikko Luleå MS 52 prick

3) Nisse Malmgren/Allan Hansson Luleå MS 66 prick

4) Verner Åkerlund/Clerence Isaksson Luleå MS 73 prick

5) Carl Ivar Müller/Pelle Mohlin Gällivare MK 77 prick

OT-Tävling i Luleå 10 juni 1951

Tävlingen var som brukligt vid den här tiden en kombination mellan tillförlitlighet och orientering. Banlängden var 12 mil med en blandning mellan allmän och privat väg. Farten var i förväg angiven till mellan 10 och 50 km/tim. Första start var klockan 10.00 vid Nynäs bensinstation i Luleå. Tävlingen var lite speciell då man dels körde en bilklass med förare och kartläsare, men även en klass där enbart föraren fick vara i ekipaget. Text Eilert Gezelius

Resultat Bilklass med kartläsare.

1) E Hedlund Piteå MS 5 prickar

2) A Cigén Luleå MS 10 prick

3) Oscar Roslund Luleå MS 17 prick

3) B Moosberg Luleå MS 17 prick

5) B Lindberg Luleå MS 40 prick

6) H Forsén Piteå MS 16+1

7) K Vidé Luleå MS 32+1

8 ) O Magnusson Luleå MS 34+1

9) Åke Pettersson Luleå MS 67+1

10) JA Christoffersson Luleå MS 10+2

 

Förklaring till den något märkliga prickbelastningen. Den första kolumnen var banans totallängd med tillhörande prickbelastning. Tillägget med + före var det antal skärmar ekipaget missat helt. Därför var det av högsta vikt att komma till mål med alla skärmar bärgade. H Forsén som nu blev 6: a i resultatslistan hade som ni ser blivit trea om han inte haft en skärm borta. Text Eilert Gezelius

Resultat Bilklassen utan kartläsare

1) G Bergenudd Piteå MS 41 prick

2) F Bergenudd Norrbottens MS 46 prick

1952

Isracing i strålkastare den 26 februari 1952

Isracing i strålkastarbelysning utlovade Luleå MS den 26 februari 1952. Tävlingsformen var vanlig i södra landsändan, där det var och varannan vecka arrangerades kvällstävlingar med MC. Nu skulle även Norrbottningarna få stifta bekantskap med den spektakulära showen. Luleå MS hade gjort en överenskommelse med Karlsborgs IK om att få disponera deras idrottsplats ute vid Karlsborgsverken. Tävlingsbanan blev 350 meter lång och lystes upp av ett tiotal kraftiga strålkastare. Sveriges Motorfederations kontrollant, Rudolph Tegström från Skellefteå fanns på plats för att ge sakkunniga råd. Efter genomförd tävling planerade Luleå MS att allmänheten skulle bjudas på fri dans ute på isen. Med den här satsningen hoppades Luleå MS att få ny publik till motorsporten. Text Eilert Gezelius

Resultat 500 cc Katalogmaskiner

1) Torgny Larsson Norrbottens MS 9 poäng

2) Hans Forsberg Norrbottens MS 6 poäng

2) Bruno Sköld Piteå MS 6 poäng

2) Lars Öberg Norrbottens MS 6 poäng

5) Birger Pettersson Norrbottens MS 5 poäng

6) Gregor Andersson Luleå MS 3 poäng

7) Gösta Bergman Luleå MS 1 poäng

Isracing med bil i Luleå

1952 i mars månad arrangerade Luleå MS en isracingtävling för bilar. Arrangörerna var överväldigade då 3500 åskådare hade betalat in sig. Isbanan man plogat upp var på 1320 meter som skulle köras i fem varv. I ett gulnat pressurklipp kan man läsa följande – Det är klart att vagnarna sladdade i den våldsamma farten, så pass mycket att ett ovant öga registrerade saken och skickade sina order ned till magtrakten. Det kändes precis så kittligt som det skulle vara. Man vande sig så småningom och allting slutade med att 3500 övertygade själar beslöt sig för att komma tillbaka nästa gång det blev fortkörning på isbana!

I lilla sportvagnsklassen var Assar Svensson med en Saab helt suverän. En liten sensation och gott motstånd bjöd unge Bo Josefsson på med sin ettriga Renault, som helst i publikens mak gav favoriten en match om segern.

Martin Carlstedt från Lycksele i sin Simca var inget att göra åt i 1500 cc klassen. Närmast efter var Simon Boström med en Folkvagn. En hård duell kunde publiken glädja sig åt om tredjeplatsen. Curt Brännström med sin Peugeot hade en intensiv duell med Göte Jonsson i en Morgan. Ett tag var även Arne Lindberg med sin Austin A 40 inblandad i den fighten men han slutade femma.

I sportvagnar 1501 – 2000 cc blev det en renodlad Citroën klass där Skellefteås Harry Nilsson besegrade Kjell Wide från Luleå, endast två sekunder skilde dem åt i mål.

Börje Dahlström vann utan bekymmer sportvagnsklassen med bilar över 2000 cc.

En synnerligen publikvänlig klass var den för specialbilar. Där blev det hårda bud mellan Valter Lundströms specialbyggda Chevrolet, som gick under benämningen ”Lundströms Special” och Signar Burlins lika säregna Ford.

Burlins bil hade uppenbarligen mer pulver i motorn, men betydligt sämre väghållning i kurvorna. Där tog i stället Lundström in allt han förlorat på rakorna och i sista kurvan innan mål smet han förbi och vann till publikens jubel. De var så gott som lika över mållinjen och fick samma sluttid. Men Valter dömdes till segrare med en hårsmåns bredd enligt funktionärerna. Text Eilert Gezelius

Resultat Isracing för bilar i Luleå.

Sportvagnar 750-1100cc

1) Assar Svensson Saab Skellefteå MS 5.44,2

2) Bo Josefsson Renault Luleå MS 5.48,0

3) Per Norgren Renault Skellefteå MS 5.50,0

4) Birger Häggström Ford Junior Kalix MK 6.23,5

5) Lennart Åström Dyna Panhard Skellefteå MS 7.28,2

Sportvagnar 1100 cc – 1500 cc

1) Martin Carlstedt Simca Lycksele MK 5.13,0

2) Simon Boström VW 1200 Skellefteå MS 5.25,5

3) Curt Brännström Peugeot Skellefteå MS 5.32,0

4) Göte Jonsson Morgan Skellefteå MS 5.33,3

5) Carl Ivar Müller VW 1200 Luleå MS 6.13,0

Sportvagnar 1500-2000 cc

1) Harry Nilsson Citroën Skellefteå MS 5.47,8

2) Kjell Wide Citroën Luleå MS 5.49,2

3) Tage Forsberg Citroën Luleå MS 6.03,4

Sportvagnar över 2000 cc

1) Börje Dahlström Ford Hälsinglands MK 5.08,8

2) David Granberg Ford Jörns MK 5.16,8

3) David Bärgman Chevrolet Umeå MK 5.19,6

4) Yngve Södermark Ford Jörns MK 5.47,3

5) Georg Holmberg Ford Luleå MS 5.48,0

6) Vilhelm Johansson Opel Kapitän Jörns MK 6.09,0

7) J A Christoffersson Vanguard Luleå MS 6.13,0

8 ) Johan Vikström Nash Luleå MS 6.42,5

Specialvagnar Fria bilar

1) Valter Lundström Chevrolet Skellefteå MS 5.02,2

2) Signar Burlin Ford Skellefteå MS 5.02,2

Rövarheat

1) Börje Dahlström Ford Hälsinglands MK

2) Martin Carlstedt Simca Lycksele MK

3) Curt Brännström Peugeot Skellefteå MS

4) Bo Josefsson Renault Luleå MS

MC klassen

1) Hennings Engström Skellefteå MS 11 poäng

1) Bruce Simmons Glasgow Giants 11 poäng

1) Ivar Nilsson Skellefteå MS 11 poäng

4) Rolf Sörmander Dackarna 8 poäng

4) Tage Nyholm Botkyrka MK 8 poäng

4) Harald Engström Skellefteå MS 8 poäng

7) Martin Marklund Skellefteå MS 6 poäng

8 ) Birger Forsberg Skellefteå MS 3 poäng

9) Tore Johansson Umeå MK 2 poäng

Intressant i MC klassen var att man hade skotten Bruce Simmons uppe i snöiga nord plus tävlande från både Dackarna och Botkyrka från södra landsändan. Det var jämnt i toppen. Efter tolv körda heat gick det inte att sära på topptrion. I tidningarna skriver man att Ivar Nilsson var den moraliske segraren i kraft av att han vann det sista finalheatet före Bruce Simmons. Det ledande MC märket på isen var JAP cyklar. Text Eilert Gezelius

MC Isracing i Burträsk Västerbotten 1952

Isracingen för motorcyklar i Burträsk Västerbotten hade gynnats av soligt och vackert väder. Mängder av publik hade sökt sig till den lilla orten på 300 invånare. Hela 2500 betalande kunde man räkna in. De fick se en fartfylld tävling som var klar på mindre än två timmar. Tyvärr hade högtalarsystemet fallerat före start så publiken fick ingen speakertext till händelserna. Text Eilert Gezelius

Resultat Racerklassen

1) Curre Berglind Monarkerna 11 poäng

2) Henning Engström Skellefteå MS 10 poäng

2) Ivar Nilsson Skellefteå MS 10 poäng

4) Harald Engström Skellefteå MS 9 poäng

5) Bruce Simmons Skottland 8 poäng

5) Ru Sörmander Saxarna 8 poäng

7) Torsten Nyholm Munkarna 6 poäng

7) Ingemar Karlsson Umeå MK 6 poäng

9) C Norén Burträsk MK 4 poäng

Katalogklassen

1) William Lundkvist Burträsk MK

2) Tore Johansson Umeå MK

3) Bruno Sköld Piteå MS

4) L-O Persson Umeå MK

5) Gustaf Bergman Luleå MS

6) Gregor Andersson Luleå MS

 

Åter igen fick den norrländska publiken se skotten Bruce Simmons i aktion. Den här gången fick han dock nöja sig med en 5:e plats efter ett koppel svenskar.

OT Tävling för bilar i Luleå 27 september 1952

Den 27 september 1952 arrangerade Luleå MS en OT tävling för bilar som lockade ett startfält på 49 bilar. Banan var 10 mil lång med start vid Nynäs i Luleå för transport till Bensbyn där det blev en karusell för förarna längs mycket kluriga vägar, som tävlingsledaren Agne Gåhlin hittat. Därefter vidare norrut mot Råneå där diverse serpentinkörningar vidtog innan återfärden gick längs gamla landsvägen över Mjöfjärden och Sundom innan man nådde fram till Riks 13 vägen. Idealtiden var satt till 3 timmar och 17 minuter, men det var många som överskred denna. Man hade dessutom längs vägen både här och där satt upp röda skärmar för att testa uppmärksamheten på förarna. Det var bara ett ekipage som upptäckte alla de 16 som funnits uppsatta. Tävlingen drog ut på tiden. Första start var 19.00 på kvällen och först vid 03.30 morgonen därpå var alla i mål. Inte alla förstås. Elva (11) bilar hade fått ge upp längs vägen, de flesta med vatten i magneten och på tändstift då ett häftigt skyfall följde deltagarna.

Resultat OT tävlingen i Luleå 27 september 1952

1) Nils Malmgren/C I Isaksson Luleå MS 56 prick

2) V Åkerlund/ K A Karlsson Luleå MS 58 prick

3) M Nyberg/ K Nyberg Luleå MS 63 prick

4) E Lundström/K H Andersson Luleå MS 67 prick

5) H Nilsson/H Nilsson Luleå MS 71 prick

6) H Holmström/Bo Moberg Norrbottens MS 79 prick

7) H Alvin/J Lindfors Luleå MS 82 prick

8 ) Kjell Wide/O Högström Luleå MS 89 prick

9) J Klemming/I Pettersson S 1 B i Boden 90 prick

10) A Johansson/H Juhlin Piteå MS 91 prick

1953

Ett nytt tävlingsår inleddes som tidigare med en hastighetstävling på is för bilar. Platsen var som tidigare år Björkskatafjärden i Luleå. Noterbart är att Carl Ivar Müller vann både sin ordinarie bilklass och det sist körda handicapploppet där bilarna hade olika startpunkt beroende på cylindervolym. Müller är ju en anrik bilhandlare här i Luleå-Boden området där de var ledande VW försäljare i många år. En ganska rolig variant i resultatslistan var att man i stället för tid satte ut den genomsnittsfart respektive klassegrare presterat. Ganska imponerande att man kunde hålla 112½ km/tim i snitt med hemmabyggda specialbilar där det var helt fritt med cylindervolym, hästkraftsantal och utseende på bilarna. Fyra hjul och en kaross, mer behövdes inte för att tävla. Det här var dåtidens ”hårigaste” och mest publikvänliga klass. Skaparglädjen var också stor hos deltagarna, som fritt kunde skapa sin egen bil att tävla med. Text Eilert Gezelius

Resultat Isracing med bil i Luleå

Standardvagnar upp till 2000 cc

1) Martin Carlstedt Lycksele MK 68 km/tim

2) Lennart Åström Skellefteå MS

3) Stellan Granberg Lycksele MK

Standardvagnar över 2000 cc

1) Signar Berglund Piteå MS 65 km/tim

2) Olle Holm Luleå MS

3) J A Christoffersson Luleå MS

Sportvagnar 750-1100 cc

1) Assar Svensson Skellefteå MS 66½ km/tim

2) Per Norgren Skellefteå MS

Sportvagnar 1100-1500 cc

1) Carl Ivar Müller Gällivare MK 73 km/tim

2) Paul Nordström Lycksele MK

3) Martin Carlstedt Lycksele MK

Sportvagnar över 1500 cc

1) Assar Svensson Skellefteå MS 99 km/tim

2) Bo Sandström Umeå MK

3) Åke Tedvik Luleå MS

Specialvagnar

1) Severt Sundberg Ornäs SMK 112½ km/tim

2) Signar Burlin Skellefteå MS

3) Arne Lindberg Skellefteå MS

Handicaploppet

1) Carl-Ivar Müller Gällivare MK

2) Martin Carlstedt Lycksele MK

3) Bo Sandström Umeå MK

Av någon anledning var det tunnsått med OT tävlingar. Eller också är det så enkelt att det inte finns kvar vare sig tidningsreportage eller resultatslistor från detta. Vi får därför raskt hoppa fram till 1954

1954

Isracing med bil den 28 februari i Luleå

Över 2000 personer hade sökt sig ut till Björkskatafjärden för att se bilracing på is av bästa märke. I pressen var man närmast lyrisk över den uppvisning Skellefteåföraren Assar Svensson bjudit publiken på i sin öppna BMW i klassen seriesportvagnar. Se bara hur det skrevs i lokaltidningen NSD i sitt reportage från tävlingen. – Assar Svensson var den förare som satte färg på hela tävlingen, det var en fröjd att se med vilken skicklighet han hanterade sin sportvagn. Speciellt måste vi framhäva hans kurvteknik!

Banlängden var 1400 meter som bilarna körde i fem varv. Enligt banskissen hade man en 400 meter lång raksträcka efter start. Därefter en följsam svepande mjuk vänsterkurva tätt följd av en snäv höger och sedan en långdragen kurva inför varvningen. Tävlingens första heat var i standadklassen med motorer upp till 1000 cc. Där vann Per Norgren från Skellefteå med betryggande marginal före Gösta Berglund från Jörn, bägge körde Renault. Länge låg Haparandaföraren Kurt Sandberg bra till med sin Peugeot men fick sladd i hårnålen och försvann in i snövallen med ett dammoln. I standardvagnar mellan 1000-1600 cc var Lyckseles Stellan Granberg alltför överlägsen för att det skulle bli någon spänning. Han ledde från start till mål och var ett halvvarv före sina konkurrenter. Det spännande i det heatet var den hårda kampen om andraplatsen. Folke Sjöberg hade en intensiv duell med Simon Boström, som inte avgjordes förrän i sista kurvan före mål där det visade sig att Folke hade lite mer pulver i sin Jowett Javelin än vad Simon hade i sin folkvagn. I mål skilde det bara några ynka tiondelar dem emellan. I standardklassen över 1600 cc hade hela fem ekipage fått lämna återbud på tävlingsdagen, men den kom ändå att bli en av dagens hårdaste klasser där främst Luleås Åke Tedvik hade en intensiv duell med Sixten Molin från Skellefteå. De låg så gott som jämsides hela loppet, men på sista varvet i hårnålen satsade Tedvik lite extra hårt och fick en sekund till godo på Sixten. Dagens sista heat var ett handicaplopp där bilarna blev utplacerade på banan beroende på sin motorkapacitet. Carl Ivar Müller segrade där efter en briljant körning. Bo Josefsson som körde Opel Rekord ledde när han gick ut på fjärde varvet, men blev på sluttampen omåkt av Müller med sin VW-special. Assar Svensson hade här ett för stort handicap för att hinna upp de övriga. Han startade nämligen 1650 m efter, alltså mer än ett varv! Det skall mycket till att kunna köra in ett helt varv på endast fem. Assar fick en blygsam placering i detta heat. Text Eilert Gezelius

Resultat Isracing i Luleå 28 februari 1954

Standardvagnar upp till 1000 cc

1) Per Norgren Renault Skellefteå MS 6.25,0

2) Gösta Berglund Renault Jörns MK 6.34,5

3) Alf Wasshede DKW Luleå MS 6.59,3

Standardvagnar 1000-1600 cc

1) Stellan Granberg Simca Lycksele MK 5.49,0

2) Folke Sjöberg Jowett Javelin Lycksele MK 6.02,7

3) Simon Boström VW 1200 Skellefteå MS 6.03,5

4) Bo Josefsson Opel Rekord Luleå MS 6.12,0

5) Paul Nordström Volvo PV 444 Lycksele MK 6.18,6

6) Vilhelm Johansson Peugeot Jörns MK 6.22,4

7) Kalle Garbom Peugeot Luleå MS 6.27,0

8 ) G Sjölin Volvo PV 444 Lycksele MK 6.29,0

9) P G Andersson Volvo PV 444 Luleå MS 6.37,0

10) Kurt Sandberg Peugeot Haparanda SMS 6.42,1

Standardvagnar över 1600 cc

1) Åke Tedvik Citroën Luleå MS 5.34,0

2) Sixten Molin Citroën Skellefteå MS 5.34,8

3) Tage Nyström Opel Kapitän Lycksele MK 5.41,6

4) Curt Aspelin Vauhall Luleå MS ——–

 

Seriesportvagnar upp till 1600 cc

1) Carl Ivar Müller Porsche Luleå MS 5.31,1

Seriesportvagna över 1600 cc

1) Assar Svensson BMW Skellefteå MS 5.02,0

Specialvagnar upp till 1600 cc

1) Paul Nordström Volvo PV 444 Lycksele MK 5.28,2

2) Carl Ivar Müller VW Special Luleå MS 5.48,8

Handicaploppet

1) Carl Ivar Müller Luleå MS

2) Paul Nordström Lycksele MK

3) Bo Josefsson Luleå MS

4) Simon Boström Skellefteå MS

5) Sixten Molin Lycksele MK

6) Folke Sjöberg Lycksele MK

7) Assar Svensson Skellefteå MS

8 )  Åke Tedvik Luleå MS

1955

Natt-OT 8 oktober 1955

Den 8 oktober 1955 kördes en natt-OT tävling med Luleå MS som arrangör. Start och målplats var Brogaraget dit 45 ekipage tagit sig. Totalsegrare blev Arne Johansson med sonen Kjell som kartläsare.

Det är samma Kjell Johansson som senare tävlade själv och i flera decennier varit med som ledamot i Övre Norras bilsportförbund. Han är numer avliden. B juniorklassen vanns av Per Andersson från Norrbottens Motorsällskap i Boden. Han blev några år längre fram en aktad rallyförare som bland annat vann Kanonrundan i Boden totalt.

Första start gick 19.15 mot Bergnäset- Måttsund-Antnäs-S julsmark-Fällträsk och vidare mot Gäddvik och därefter målet vid Bergnäsbron. Banan hade 13 sträckor varav sträcka 1 och 13 var transportsträckor. Sträcka 2, 4 och12 var renodlade T-sträckor där det gällde att köra fortast möjligt. Övriga sträckor var av orienteringskaraktär där det gällde att omvandla kartans bild till verkligheten. Orienteringssträckona hade rätt så höga genomsnittsfarter, något som satte både förare och kartläsare på stora prov. En bil totalskrotade, det var Kurt Aspelin som åkte av vägen och in i ett träd. Noterbart är kartläsaren Pelle Molin i den bil som blev femma. Han blev senare överste och Fo-bef för FO 67 i Kalix. Han har även hunnit med att vara ordförande i Svenska Turistföreningen och driver idag ett reseföretag som specialiserat sig på resor till Ryssland. Text Eilert Gezelius

 

Resultat Natt-OT i Luleå 8/10 1955

1) Arne Johansson/Kjell Johansson Luleå MS 18 prick Jun A

2) H G Marklund/Stig Mocko Luleå MS 21 prick Jun A

3) Per Andersson/Birger Stattin Norrbottens MS 26 prick Jun B

4) P G Andersson/Börje Svensson Luleå MS 30 prick Jun A

5) Werner Åkerlund/Pelle Molin Luleå MS 32 prick Jun A

6) Carl Ivar Müller/————— Luleå MS 33 prick Jun A

7) Folke Vikberg/Folke Olin Luleå MS 37 prick Jun B

8 ) Oscar Roslund/Olle Malmsten Luleå MS 41 prick Jun B

9) Agne Gåhlin/Allan Carlsson Luleå MS 45 prick Jun A

10) C Wikberg/Arne Kembert Luleå MS 48 prick Jun B

Gelleråsen

Karlskoga

Gelleråsbanan

Byggdes:       1949-50

Banlängd:      1950, 1,55 km. 1958, 3,172 km. Nu 2,53 km

Togs i bruk:   4 juni 1950 (första ”Kanonloppet”)

Banrekord:

Gamla banan (3,172 km) Chris Craft, McLaren MBC, 1970:

1.16.4 min = 149,46 km/h.

Nya banan  (2,53 km)  Franck Kechle 2004-05-30, Formula Renault:

1.03.634 min = 143,2 km/h

LANDETS FÖRSTA PERMANENTA BILBANA

Karlskoga Motorklubb började 1948 på allvar fundera runt en egen tävlingsbana. Då, tre år efter andra världskrigets slut, rullade hjulen åter igen för fullt i Sverige. Gengasgrytorna som hållit  landsvägstrafiken igång under kriget låg sedan länge och rostade på skrothögarna. Assar Gabrielsson hade bytt kamoflagefärgen på Volvobilarna till hoppfullare nyanser. Den första PV 444 ut på marknaden 1947 var visserligen svart men följdes snart av andra kulörer. I Trollhättan hade en ny bilfabrik, med rötter i krigets svenska jakt- och bombflygplan fötts; Saab 92, en liten tvåcylindrig tvåtaktare – i folkmun kallad ”djungeltrumman” – blev företagets första produkt.

Såväl Saab- som Volvobilarna skulle snart bli fruktade motståndare på tävlingsbanor runt om i världen. Motorklubbarna, som efter krigsutbrottet 1939 fört en tynande tillvaro, var på gång igen.

I tävlingar på bana var motorcyklarna först ute, medan bilarna på grund av däckbrist fick vänta lite till. På is klarade man sig med gamla nedslitna däck som kunde förses med isnabbar, så vinten 1946 blev det i alla fall ett par istävlingar – Flaten och  Färentuna.

Först ut på landbacken blev Skarpnäck 1948 med Stockholms Grand Prix –  ett ”non-championship” race för Formel 2-bilar. Prins Bira från Thailand (dåvarande Siam) segrade i en Simca Gordini.

I Karlskoga Motorklubb gick tankarna i riktning mot en riktig, permanent, tävlingsbana. Den skulle då bli den första i Sverige av det slaget. Men innan man kommit så långt hade diskussionerna kretsat kring en landsvägsbana, d v s att köra på befintlig allmän väg. Banan kunde då se ut så här, menade man: Start & mål  vid Palms i Gelleråsen och sedan till Lonnshyttan och en bit mot Källmo och så tillbaka till Palms..

Friskt vågat

Emellertid hade klubbens ordförande, Gunnar Olsson, under resans gång träffat Elias Frisk, motorintresserad markägare i Gelleråsen, och diskuterat runt banplanerna. Med gott resultat: Klubben skulle få arrendera ett stycke mark i anslutning till Frisk´s grusås.  Arrendebetalningen kunde få anstå tills det kom in pengar från tävlingsverksamheten och det grus som behövdes i byggnationen skulle Frisk dessutom släppa till.

Den 21 juni 1949 tog KMK det slutliga beslutet och banbygget påbörjades direkt. På bara en vecka

var gruset utlagt på den 1,5 kilometer långa slingan. Den fjärde juni 1950 gick starten för det första ”Kanonloppet”, som därefter blev banans varumärke – även utanför landets gränser.

Svartbygge

Som den driftige entreprenör Gunnar Olsson var, ville han snabbt komma i mål med sitt projekt. Det betydde i det här fallet att ansökan om byggtillstånd betraktades som en för tillfället negligerbar petitess.  Med resultat att klubben instämdes till Karlskoga Domsaga som svarande för svartbygge.

Den saken tycks dock inte ha påverkat Olssons entusiasm nämnvärt. Banan var ju färdig och nu gällde det att se framåt. Och framåt betydde för Olsson EM- och VM-tävlingar. Första steget på den vägen var att asfaltera banslingan. Detta var klart till nästa Kanonlopp 1952 och banlängden hade då också ökats med 100 meter till 1,6 km.

1953 förlängdes banan ytterligare till två km och invigdes vid 1954 års Kanonlopp av prins Bertil. I sportvagnarnas startfält fanns då bland andra filmregissören Roberto Rosselini, som tillsammans med hustrun, filmstjärnan Ingrid Bergman, kört tävlings-Ferrarin hela vägen upp från Italien.

Internationellt

1957 tog Kanonloppet det definitiva steget in i den internationella racingvärlden. Förare från ett antal länder deltog i huvudklassen för sportvagnar över 2 liter, som fick se en svensk segrare genom Gunnar ”Persbergaren” Carlsson. Banan byggdes nu också ut med ytterligare en kilometer och den s. k. Velodromkurvan. Sportvagnar internationellt stod sedan på programmet som huvudklass fram till 1961 då det var dags för nästa steg, inbjudningslopp för Formel 1-bilar, med bl a Stirling Moss, Jim Clark, Dennis Hulme och Jo Bonnier i startfältet.

Gunnar Olsson  hade så långt därmed fått se en stor del av sina målsättningar gå i uppfyllelse. Dock inte alla, Gunnar Olsson avled nämligen senare under hösten 1961 och den första stora internationella mästerskapstävlingen för bilar blev av först 1973.

Katastrofen 1970

Dagen för 1970 års Kanonlopp, 8:e augusti, kom att bli en av de svartaste i svensk motorsports historia. I

standardvagnarnas som vanligt hårda uppgörelse hakade två bilar ihop med varandra och slungades

av banan, in i tätt packade publikled. Den tragiska följden blev att fem åskådare omkom och över 30 skadades. En annan följd av händelsen blev att statsmakten tillsatte en kommission med uppgift att förordna om åtgärder som skulle förhindra att publik i framtiden kunde komma till skada.

För Gelleråsbanan innebar detta en delvis ombyggd bansträckning och tävlingsstopp i två år. 1973 var emellertid Kanonloppet tillbaka igen och då  med en deltävling i internationella Formel 2-mästerskapet som huvudattraktion.

I ny regi

Ombyggnaden av banan och annat i samband med olyckan hade naturligtvis tärt hårt på ekonomin. Inte minst genom att sponsorer från förr drog  bort sitt stöd. Detta ledde till att en ny ledning för tävlingarna tillsattes 1975. Denna höll ut fram till 1986 då kassan åter igen var tom och KMK försattes i konkurs.

Banan fick därefter en ny ägare, Gelleråsen AB, som i sin tur hyr ut banan. För närvarande bedrivs verksamheten på banan av företaget Karlskoga Motorstadion AB, som ägs av två inom motorsporten välkända personligheter, Mike Luff och Lennart Bohlin.

Minnesvärda tävlingar

1961-08-20 Kanonloppet, F1, segrare Stirling Moss

1962-08-12 Kanonloppet, F1,  ”          Masten Gregory

1963-08-11 Kanonloppet, F1,  ”          Jim Clark

1973-08-12 Kanonloppet, F2 Championship, 48 varv:

1. Jean-Pierre Jarier

2. Peter Gethin

3. Torsten Palm

4 Tim Schenken

5. Ronnie Petersson

1974-08-11 Kanonloppet, F2 Championship:

1. Ronnie Petersson

2. Patrick Depailler

3. Jacques Laffite

7. Torsten Palm

Karskoga Motorklubbs starke man när Gelleråsbanan blev till, Gunnar Olsson, i den Kaiser Special han tävlade med och b.l a. vann Skarpnäcksloppets sportvagnsklass 1948

Falkenberg

Falkenberg

Ljungbybanan

Byggdes: 1967

Banlängd: 1,843 km

Banbredd: 10 m

Togs i bruk: 5 augusti 1967

Läktarplatser: 1200 + 1300

Banrekord:

FALCON MOUNTAIN RACEWAY

”Vi skall köra Västkustloppet på en helt ny, och egen, bana i sommar”, deklarerade ledningen i Falkenbergs Motorklubb (FMK) tidigt våren 1967. Det anrika  Västkustloppet hade då varit borta ur tävlingskalendern i två år. Sista tävlingen på Skreabanan arrangerades 1964. Då hade Vägverket bestämt att vägarna runt Skrea skulle byggas om och i den planen fanns ingen framtid för motortävlingar. Beskedet kom dock som lite av en chock för FMK, som i varje fall tänkt sig ytterligare några år på landsvägstriangeln Årsta-Skrea. Men det skulle väl lösa sig den här gången också, resonerade ordförande Åke Lavéno och övriga i FMK:s styrelse, man hade ju en viss vana av att omvärlden satte käppar i hjulet. Förra gången det begav sig varnär Landsfiskalen i Falkenberg satte stopp för tävlingarna med motorcykel på Vinbergs hed med kravet att   tävlingshojarna skulle vara registrerade och utrustade som på allmän väg. Med  registreringsskylt och lyckta och allt annat som hörde därtill. Det blev till att knyta näven i byxfickan och börja om från början igen. Och resultatet blev alltså den egnabanan ute vid Ljungby kyrkby, 10 km öster om Falkenberg. ”Falcon Mountain Raceway” …???Det var bara ett projektnamn, mest för mediernas skull.
Bygge i rekordfart

Efter att man funnit lämpligt banområde och rott i land förhandlingarna om markköp hösten 1966 och fått tillträde till marken den 1 april 1967, påbörjades bygget direkt. Det var ju bråttom om det utlovade löftet om Västkustlopp ”till sommaren” skulle hållas. FMK-legendaren Erland Andersson, mest känd som Halmstadkurvans flaggvakt på Skreatiden och tävlingsledare under 1970- och 80-talet, hade utsetts att leda arbetet, som till stor del utfördes av ideellt arbetande klubbmedlemmar. Ett arbete som blev en kamp mot klockan och började i ett kraftigt snöoväder. Målet var att kunna köra Västkustloppet i juli månad. Det höll nu inte riktigt utan blev i stället veckoslutet 5-6 augusti. Det får ändå ses som en bedrift av stora mått att bygga en fullskalig motorbana, med allt vad däri ingår, på bara fyra månader. Även på skattemyndigheten var man imponerade. Så till den grad att man vägrade tro att det kunde ha gjorts på ideell basis. Och därför ville påföra klubben den investeringsskatt som var stadgad om på den tiden. Efter framlagd bevisning kunde FMK emellertid ta sig ur skattmasens grepp.

Byte till högertrafik satte extra press

I brådskan med att få banan klar och genomföra första tävlingen fanns också en annan parameter. En knapp månad efter invigningstävlingen 5-6 augusti, den 3 september, bytte Sverige till högertrafik. Den närmaste tiden därefter fick inga idrottsevenemang som betydde ökad trafikbelastning förekomma. För FMK hade det betytt att första tävlingen på nya banan hade fått anstå till 1968 och då medfört ett rejält inkomsttapp. Till Västkustloppet 1967 kom nämligen drygt 20 tusen  åskådare, med pengar som naturligtvis var välkomna när räkningarna för den 1,4 km långa asfaltslingan skulle betalas.

Publikkris

Under 1960-talets sista år drabbades motorsporten hårt av vikande publiksiffror. Detta trots att sporten, främst på bilsidan, sällan, om ens någonsin, sett så många internationellt framgångsrika svenska stjärnförare inom sina led. Men banorna hade blivit för många, liksom antalet tävlingar som konkurrerade om motorsportsjälarna i det glesbefolkade Sverige. Den av de nya banorna – Anderstorp, Bengtsfors, Falkenberg, Knutstorp, Kinnekulle, Mantorp – som, bortsett från Anderstorp och Formel 1-tävlingarna där, klarade sig bäst var trots allt Falkenberg. Skälet för detta var helt enkelt FMK:s tradition att förlägga Västkustloppet till semesterveckorna i juli månad, när kustens stränder kryllade av badturister och sommarstugefolk. Från de drygt 20 tusen som såg Västkustloppet 1967, sjönk publiksiffrorna stadigt ned till 4 tusen bottenåret 1974. Men i jämförelse med övriga banor var Falkenbergs siffror oftast bättre den här tiden. En bana som inte klarade krisen var Dalsland Ring som fick lägga ner verksamheten 1974.

Ny kris
När marken för banan i Ljungby köptes så gjordes den affären i ett bolag som bildats av en kärngrupp inom FMK, Nyhems Fastighets AB. FMK stod sedan för driften, det vill säga skötsel av anläggningen och verksamheten. Detta fungerade bra fram till slutet av 80-talet när några usla år drev såväl klubben som bolaget in i en ekonomiskt ohållbar situation. Räddningen blev att man kunde sälja banan till Göteborgsföretaget Vasabron AB och att FMK fick hyra banan av den nye ägaren.
Vasabron fick emellertid problem i  samband fastighetskrisen 1993 och bolaget som bildats med Ljungbybanan som innehåll gick i konkurs. Återigen befann sig FMK i en situation där man kunde stå utan bana. Det var bestämt att denna skulle säljas på exekutiv auktion.

Köper banan
Men än en gång utvecklade sig omständigheterna till FMK:s fördel. Ende spekulant visade sig vara Falkenbergs kommun, som blev ny ägare och till yttermera visso gav FMK nyttjanderätten. Samt ställde i utsikt att klubben kunde få köpa banan för auktionspriset, när det fanns ekonomi för det. Och den tiden skulle komma – tidigare än man anat. Swedish Touring Car Championship blev till och vände den vikande publikströmmen. Det började klirra i arrangörernas kassor igen. Efter 72 år som hyresgäst på olika banområden, blev Falkenbergs Motorklubb 2001 ägare till egen bana, därtill Sveriges snabbaste sådan.
Dessförinnan hade man redan 1968 också fått råd att köpa en angränsande industrifastighet. Därmed kunde ett gammalt problem lösas. Genom köpet fick FMK nu större ekonomiytor och byggnader för olika ändamål, som tidigare saknats.

I juni 1998 infriades en gammal dröm i FMK, industribyggnaden på grannfastigheten kunde köpas in. I dag har klubbmedlemmarna inrett byggnaden vid depåentrén med restaurang, toaletter, duschar, klubbrum, förråd och sekreteriat.

Skreabanan 1961, starten i nya klassen Formula Junior med segraren Yngve Rosqvist till höger i bild.


Åke Laveno, valdes till FMK:s ordförande 1958 och innehade sedan posten i 13 år.


Erland Andersson, Falkenberg MK:s starke man vad gäller arbetet på banan, tävlingsledare, med mera. Så här minns många tusen åskådare, förare och andra Erland när han på 1970-talet var tävlingsledare i Falkenberg. Erland Andersson avled 2008, 85 år gammal.
1967-års race i Sverige utspelade sig på Nyhems gård i Vinberg, en mil öster om Falkenberg. Skulle motorbanan i Ljungby bli klar i tid innan högertrafikomläggningen? På tre månader byggdes banan. Här inspekteras byggarbetsplatsen av Nils (Nisse) Andersson, Bengt Bengtsson, SvenÅke Andersson, FMK, C.G. Hammarlund, KAK, Skånska Cementgjuteriets byggchef och Gert Karlsson, FMK.
Ursprungliga banan färdig och tävling pågår (flygfoto 1970).


Ända sedan Falkenbergs Motorbana i Ljungby invigdes 1967 har ett önskemål varit en tunnel in på inneplan. 2005 blev tunneln ett faktum, vilket har gjort att stora delar av depån numera ligger på inneplan.


2004-2005 anlades en ny chickan efter start- och målrakan. Chikanen tillkom för att bringa ner hastigheterna på Sveriges snabbaste racerbana. Här inspekterar Erland Andersson och efterträdaren som tävlingsledare,

Vi sökde efter Resultat SSR 1980 och 90 tal

Tack till Ulf Malmgren Svedala.

Ulf hörde av sej och talade om att han hade resultaten vi letat efter plus även resultat från 70-talet.

Materialet hämtat och lämnat i vår lokal.

Så snart materialet blivit digitaliserat kommer vi fylla på listorna på webben.