Hastighetsrekord – En spännande motorsporthistoria!

Vi har alltid fascinerats av fart, Så till den milda grad att i takt med att teknik och forskning gått framåt har även våra försök att vara snabbast varit av stor vikt. Ganska snabbt kunde man tillverka bilar, och andra typer av fordon, som redan på 20-30 talet nådde farter på över 200 km/tim. Strax före andra världskrigets utbrott lyckades Mercedes nå ett hastighetsrekord på 432,692 km/tim. Året var 1938 den 28 januari och vid ratten satt Rudolf Caracciola. Auto Union försökte vid samma tillfälle matcha denna hastighet med hjälp av Berndt Rosemayer men som tyvärr förolyckades. En katastrof för Tyskland och även för motorsportentusiasterna som i Berndt hade en av sina verkligt stora favoriter. För de flesta av oss med intresse för den här lite udda grenen av motorsport vet av historien att engelsmännen tog över intresset och initiativet efter det stora kriget och så småningom flyttade verksamheten över till USA där man hade de rätta förutsättningarna för att nå de riktigt höga farterna.

Hemma i Sverige minns jag att tidningen Teknikens Värld, 1987, försökte slå rekord på E4:an norr om Gävle och det pratades friskt om vad man åstadkom med diverse fordon. Den som sedan tog tag om hastighets rekordförsöken var ”nestor” Lennart Lindström som den 18 augusti 1988 drog samman sex bilar på den då ännu inte öppnade motorvägen utanför Varberg. De sex var Leif Nilsson från Malmö med sin Lola T70, Kent Abrahamsson med en Chevron B16, Sture Torngren med tidningen Wheel som specialbyggt en bil man kallade Wheel Special. PÅ plats var också Ulf Boman med hustruns Fiat 500 och Gunnar Rössler med en ”halvpanna” av märket Cooper.

Sture Torngren, som inte körde själv, nådde hastigheten 252,558 km/tim i klassen över 8 liter. Leif Nilssons Lola i klass B var nära 300 kilometer med sina 292,901 km/tim. Klass B var för bilar med motor på mellan 5-8 liters slagvolym. Kent Abrahamsson i klass E för bilar mellan 1,5 och 2 liter nådde 249,185 km/tim. Kent är en av våra stora bilsamlare som har det mesta av vad Chevron byggt, men är idag storsamlare av Grupp C-bilar. Ulf Boman körde i klass H med hustruns Fiat 500. En klass som omfattar bilar med motorer 500- 750 cc får till en hastighet av 103,318 km/tim. Så slutligen Gunnar Rössler som med sin Cooper med Finsk historia, bilen hade ägts av Curt Lincoln, körde i klass 350-500cc, fick till en fart av 135,752 km/tim. Det ska sägas att Lennart arrangerat flera hastighetsförsök på några olika platser och har för avsikt att fortsätta med flera försök som han lovat att återkomma till framöver. SBF,s hemsidan är platsen där man kan titta och se hur rekordförsöker slutat vad beträffar farter och eventuella världsrekord för även det har Lennart på sin meritlista.

Janne Tromark

Dalsland Ring

Första tävlingen: 3 juli 1966
Sista tävlingen: 27 maj 1973
Publikrekord: 16 000 vid invigningen
Banrekord: 44.3 s (Reine Wisell F3)
Banans Längd: 1 650m
Banans Bredd: 12m
Plats: Steneby – Dingelviks Gård, Bengtsfors

Dalsland Ring PDF

Råbelövsbanan

Kristianstad
Råbelövsbanan Byggdes: 1952

Banlängd: 6 537 m

Banbredd: 6-8 m

Togs i bruk/första tävling 14 sept 1952

Antal läktarplatser: 6 000 (4 000 vid start och mål)

Banrekord (bilar): 169 km/tim, Sterling Moss 1955


Råbelövsbanan gav de gamla i

Fjälkestad nytt ålderdomshem

Under tiden 1949-1951 hade SMK Kristianstad med Folke Nilsson – då ordförande i klubben – och Johan ”Jocke” Lindström i spetsen anordnat motorcykel-tävlingar ute i Skepparslöv. För att kunna anordna större tävlingar undersökte man möjligheten att bygga en bana vid Råbelöfs gods. Godsets ägare, Douglas Kennedy, var positiv till projektet men gjorde ett förbehåll; nöjesskatten skulle användas till ett nytt ålderdomshem i Fjälkestad. Det gick kommunens ledning med på och redan 1952 kunde man anordna den första tävlingen – Skåneloppet för motorcyklar – på den nya banan. ”Nöjesskatten”? Jo, det var en skatt på 15-30 % som togs ut på biljetter till alla publika tillställningar den här tiden.

Ambitionsnivån var hög i SMK Kristianstad. Banan, 6,5 km lång, blev asfalterad i hela sin sträckning 1955, och den 5-7 augusti samma år anordnades den första tävlingen för sportvagnar med många världskända förare i startfältet. Tävlingen blev en jättesuccé med en publiksiffra på fantastiska 80 000 besökare. Och Fjälkestad fick sitt ålderdomshem.

SMK Kristianstad kände sig nu också mogna för ännu större utmaningar.

Sveriges Grand Prix

Följden blev att klubben redan året därpå, med god hjälp av Prins Bertil och KAK, den 10-12 augusti 1956 stod som arrangör för Sveriges första VM-tävling; Sveriges Grand Prix för sportvagnar, med hela världseliten på plats. Den skulle följas av ännu ett VM av samma slag
den 9-11 augusti 1957.

Denna tävling blev dock den sista för bilar på Råbelövsbanan. VM-tävlingarna drog svindlande kostnader och KAK som hade huvudansvaret för ekonomin valde att kasta in handduken.

Motorcykeltävlingarna fortsatte dock och 1959 kördes TT-VM som också arrangerades 1961. Där tog det hela emellertid slut och den 5 maj 1962 auktionerades all utrustning på banan bort. Men spåren finns fortfarande kvar. Marken kring banan är visserligen igenvuxen, men bansträckningen kan ännu skönjas under det lager grus som nu täcker den gamla asfalten. En minnestavla, som sattes upp i samband med 40-årsjubileet 1995, vittnar också om denna aktningsvärda epok i svensk motorhistoria.

Banan

Banprofilen var i det närmaste perfekt för publiken, som i stort sett kunde följa bilarna runt hela sträckningen. Maskindepån och start/mål, som från början var förlagda till Fredrikslund vid Rödaledskorset, flyttades inför GP-tävlingen 1955 upp till raksträckan mellan Fredriksdal och skolan. Efter skolan svängde banan in mot Råbelövs gods och vände därefter tillbaka till Rödaledskorset. Totalt mätte banan 6537 meter och den tidens snabbaste bilar kom upp i drygt 270 km/tim på raksträckan från Stenslid ned mot Fredrikslund.

Motorhistoria i klass med Rämenloppen och Saxtorp

Tävlingarna på Råbelövsbanan var stora händelser i den tidens motorsverige, som väl tål att jämföras med nutidens Formel 1 i fråga om uppmärksamhet och intresse. VM-tävlingarna drog hela den tidens världselit till Kristianstad. Juan Fangio, Berge von Tripps, Sterling Moss, Eugenio Castelotti, Maurice Trintignant, Jean Behra, Karl Kling, Richard von Frankenberg och Mike Hawthorne som 1958 skulle bli världsmästare, med flera. Förare från 17-21 nationer deltog åren som tävlingarna anordnades.

Svenska ”storfräsare” saknades heller inte i startfälten. Joakim Bonnier, Erik ”Okelbo”-Lundgren, Olof ”Grus-Olle” Person och Gislavedsföraren Bengt Mårtensson hörde dit och gjorde väl ifrån sig. Så väl att Mercedes legendariske stallchef Alfred Neubauer efter träningen inför 1955 års tävling försåg ”Grus-Olle” och ”Okelbo-Lundgren” med vars en 300 SL-bil till tävlingen.

Bengt Mårtensson hade redan tidigare fått Neubauers ögon på sig och handplockats till Mercedesstallet. Nu gick det ändå inte så bra den här gången. ”Felinställd” tändning gjorde att motorn gick varm och Bengt fick utgå efter 5 varv. Sabotage, menade Mercedes mekaniker. Han skulle dock komma att ta revansch 1956, med en seger i klassen för stora turistvagnar och en andraplats i klassen för seriesportvagnar, här tillsammans med brodern Björn i en Ferrari 500 Mondial.

Även sedemera F1-föraren Joakim Bonnier väckte Neubauers intresse och fick i 1956 års tävling ratta en 300 SL, med en andraplats efter Bengt Mårtensson som resultat.

Arvet bevaras…eller?

Vi gräver efter våra rötter och händelser i det förflutna, men är dåliga på att ta hand om vår nutidshistoria. Ofta hamnar denna bokstavligen på sopptippen. Orsaken är förstås att vi i vår hektiska vardag inte anser oss ha tid och råd att ta hand om det som lämnas oss i arv av just nutiden.

Lyckligtvis finns ändå undantag. Eldsjälar som inte accepterar att det värdefulla som varit en del av deras liv bara försvinner ned i glömskans tomrum. En sådan är Rickard Bruzelius i Kristianstad, som själv var med om alla tävlingar på Råbelövsbanan. Han försöker nu på egen hand och med egna medel samla ihop det som återstår från den tid på 1950-talet då Kristianstad var ett namn på motorhistoriens världskarta. Målet är ett museum där allmänheten kan få ta del av det som hände i och runt
tävlingarna.

Det arbetet har pågått i mer än 20 år och trots framställningar på olika håll har Rickard ännu inte fått någon lokal för de tusentals ting han samlat på sig.

Men efter många om och men är kanske den saken nu på väg att lösa sig. Och åter igen är det herren till Råbelöfs gods, nu John Murray, som tycks ha avgörandet i sin hand. Murray har nämligen uttryckt att han kan tänka sig att ställa en lokal till förfogande.

När museet väl är i hamn går ett annat löfte i uppfyllelse. Det som Rickard gav Johan ”Jocke” Lindström innan denne gick bort; att verka för
att Råbelövsepoken inte faller i glömska.



Stora Torget i Kristianstad fylldes till bristningsgränsen när Prins Bertil
skulle förrätta prisutdelningen.



Johan”Jocke” Lindström och SMK:s ordförande framför kansliet 1957, ett före detta café på Nya Boulevarden.



KAK:s stab med Sture Agvald i spetsen (med pekpinnen) har genomgång vid kartbordet. Mannen t.v om Agvald är presschefen Knut Lönngren, tidigare presschef för fotbolls-VM på svensk mark och efter Kristianstad presschef i Anderstorp vid Formel 1-tävlingarna där.

Det nya ålderdomshemmet i Fjälkestad.



VIP-läktaren. Högst upp landshövdingen i full uniform.
Fotografens bildtext: ”Under hela 50-talet när SMK
genomförde dessa stora tävlingar, så var det liv och rörelse här i Kristianstad. Ja, inte endast här i denna stad. Runt omkring i orten påminde det om dessa stora arrangemang.
Hotellen i Hässleholm, Sölvesborg och många samhällen här hade full beläggning. Hotell och restauranger hade fullt upp under en hel vecka vid dessa tider. Många miljoner i pengar omsattes då, som affärsmän och många andra hade gott av”.



Rickard Bruzelius, här tillsammans med Gert Kaiser vid dennes Porsche Spyder från den tiden det begav sig. Ibakgrunden Bengt Mårtenssons ”måsvinge” Mercedes 300 SL. I Rickards arkiv finns 50 pärmar från mc-tävlingarna 1949-1961 (resultatlistor och andra protokoll från biltävlingarna finns i KAK:s arkiv). Affischer, banderoller och skyltar av alla slag. Tidningar och urklippspärmar där det mesta om tävlingarna på Råbelövsbanan finns samlat. Ca 800 fotobilderoch ett antal filmer från 1954-1961. Bland mycket annat.

Minnesvärda tävlingar

(Klicka på bilder för förstoring)

Sveriges Grand Prix 1955

Resultat specialsportvagnar, 32 varv:

1. Juan Manuel Fangio, Argentina,
Mercedes 300 SLR
2. Stirling Moss, England, Mercedes 300 SLR
3. Eugenio Castelotti, Italien, Ferrari
4. Jean Behra,   Frankrike, Maserati 300/S
5. Beniot Musy, Schweiz, Maserati 300/S
6. Michael Head, England,  Jaguar D
7. Roy Salvadori, England, Aston Martin Sport
8. Erik Carlsson, Sverige, Ferrari 340 MM


Fangio i SLR-bilen, 300 hk och god för 300 km/tim.

Resultat turistvagnar +2000cc, 16 varv:

1. Karl Kling, Tyskland, Mercedes 300 SL
2. Erik Lundgren,  Sverige, Mercedes 300 SL
3. Olle Persson,  Sverige, Mercedes 300 SL
4. Berghe von Trips, Tyskland,   Mercedes 300 SL
5. Bengt Mårtensson, Sverige, Mercedes 300 SL

(5 varv, fick utgå med överhettad motor).

Resultat seriesportvagnar +2000cc, 16
varv:

1. R. von Frankenberg, Tyskl. Porsche Spyder
2. Björn Mårtensson, Sverige, Ferrari 250
(broder till Bengt Mårtensson)
3. André Loens, Frankrike, Maserati Sport
4. Gert Kaiser,   Sverige, Porsche Spyder
5.Valdemar Sterner, Sverige, Ferrari Mondial
6. Arne Lindberg, Sverige, Austin Healy
7. Curt Lincoln, Finland, Jaguar 120 C
8. Charlie Lomander, Sverige, Ferrari 250
9. Gunnar Carlsson, Sverige, Ferrari Monza


Start turist över 2000 cc &
seriesport 1955: Nr 33 Karl Kling, 37 Bengt Mårtensson, 35 Erik
Lundgren, 24 André Loens


Prins Bertil gratulerar segrarna i
Turistvagnar & Seriesport över 2000 cc, Rickard von Frankenberg och Karl
Kling.

Resultat turistvagnar
2000 cc, 16 varv

1. Joakim Bonnier, Sverige,  Alfa Romeo
2. M. Leto di Priolo, Italien,         Fiat V8
3. Sture Nottorp, Sverige, Alfa Romeo
4. Gunnar Bengtsson, Sverige, Alfa Romeo
5. C.-Gunnar Hammarlund, Sverige, Porsche
6. Harald Kronegård, Sverige, Porsche
7. Allan Borgefors, Sverige, Porsche
8. Olof Persson, Sverige, Porsche
9. R. Von Frankenberg, Tyskland, Porsche
10. K. R. Ericsson, Sverige, Alfa Romeo
11. Lars Edin,    Sverige, Porsche
12. D. Leto di Priolo, Italien, Fiat V8
13. Voigt-Nielsen, Danmark, Porsche
14. Max Nathan, Tyskland, Porsche
15. Rainer Günzler, Tyskland, Porsche
16. Carl Lund, Sverige, Porsche

Resultat F3 (Midget) 10 varv


1950-talets F3-klass, enkla chassin med 500 cc motorcykelmotorer André Loens, Frankrike, segrade. Svenska förare var Sven ”Bergvägg” Andersson, Tord Andersson, Nils Gerremo och Ola By, som belade 3-, 6-, 7- resp. 8- platserna. Curt Lincoln, Finland, och sedemera F1-konstruktören Ken Tyrrell, England, 11- och 12-platserna. Samtliga i klassen körde Cooper-bilar med Norton TT-motorer.

Sveriges GP 1956, VM  Sportvagnar

Efter den svåra olyckan på Le Mans 1955
ersatte Sveriges Grand Prix nu den franska deltävlingen i VM-kalendern.

Resultat Specialsport, 153 varv, VM
1. M. Trintignant Frankrike/P. Hill USA, Ferrari 857
2. von Trips Tyskland/P.Collins England Ferrari 857
3. Hawthorn/Hamilton Engl./de Portago  Ferrari 857
4. P. Whitehead/G. Whitehead England, Jaguar D
5. S. Nottorp/I. Andersson Sverige, Ferrari 410 S
6. Trappan/Frazer USA/Persson Sverige, Ferrari TR

Juan Fangio i par med Eugenio Castelotti
och Olivier Gendebien i Mercedes 300 SLR ledde med 5 minuter när ekipaget utgick p.g.a. motorfel på 123 varvet. Maseratis spjutspets
Sterling Moss/Jean Behra utgick på varv 116. På väg genom Shell-kurvan fattade bilen eld och Moss kunde medknapp nöd klara sig undan lågorna.


Världsmästaren Juan Fangio med fru och
Mercedes stallchef, Alfred Neubauer


Sterling Moss, världens då bäste
förare, som aldrig blev världsmästare. Här i Maserati 1956.

Resultat Seriesport +2000 cc, 153 varv

1. J. Kvarnström/E. Lundgren Sverige, Ferrari 750 Monza
2. A. Borgefors/C.G. Hammarlund Sverige, Ferrari 750 Monza
3. R. Flower/F. Somerset England, Austin-Healy

Resultat Seriesport  2000 cc, 153 varv

1. R.von Frankenberg Tyskland/W.Buff USA, Porsche Spyder
2. Bengt. Mårtensson/Björn Mårtensson Sverige , Ferrari Mondial
3. W. Seidel/P. Nöcker Tyskland Porsche Spyder
4. Gilberte Thirion/C. Dubois Belgien, Porsche Spyder
5. G. Kaiser Sverige/H. Herrmann Tyskland,Porsche Spyder

Fjärdeplacerade Gilberte Thirion, en
liten och späd kvinna,  imponerade stort på expertisen. Efter att ha blivit efter i starten p.g.a. att motorn inte ville gå igång, körde hon
3 timmar i ett sträck med exakt jämna och bra varvtider, innan hon gick in för förarbyte.

Resultat Turistvagnar +2000 cc, 16 varv

1.Bengt Mårtensson, Sverige, Mercedes 300 SL
2. Joakim Bonnier, Sverige, Mercedes 300 SL
3.Wolfgang Seidel, Tyskland, Mercedes 300 SL
4. Arne Lindberg, Sverige, Mercedes 300 SL
5. Sten Bielke, Sverige, Mercedes 300 SL

Resultat Turistvagnar 2000 cc, 16 varv

(Körde i samma lopp som klassen ovan)

1. C. G. Hammarlund, Porsche Carrera
2. Olof Persson,  Porsche Carrera
3. Karl Rune Ericsson, Alfa Romeo
4. Harry Bengtsson, Porsche Carrera
5. Gunnar Bengtsson, Alfa Romeo
6. Karl V. Andersson, Porsche Carrera
7. Harald Kronegård, Porsche 1600 Super

Sveriges GP 1957, VM Sportvagnar

En jättestab av nyhetsförmedlare samlades
i Kristianstad för tävlingarna. Journalister, radioreportrar och nu
också TV-folk från tio nationer var beredda att rapportera om vad som
hände i text och bild. Presschefen Knut Lönngren hade fått in anmälningar från 400 journalister och fotografer. Televerket hade
installerat särskilda telefoner på tävlings-området för att man snabbt skulle komma i kontakt med yttervärlden. Smolk i bägaren blev det dock när Fangio meddelade att han inte skulle komma till start.

Vädjanden från Maserati och andreföraren Jean Behra hjälpte inte och tävlingen
fick klara sig utan ett av sina största affischnamn.