Från Hundkoja till Lotus 30!

Året är 1967 tidigt på våren och David Prophet har en Lotus 30 till salu. David, som själv var racerförare, handlade också med tävlingsbilar och den här bilen var något speciell. Det speciella var att det inte var någon bra bil? Lotus 30 var en av Colin Chapmans mindre lyckade bilar och resultaten uteblev. Även om JIm Clark segrade på Spa med bilen så var han mycket kritisk och menade att den hade så många brister att den helt enkelt inte var värd att satsa på.Lotus 30 7 001

På färjan till England sitter en man som tävlat för Hyllinge Motorsällskap i en hundkoja och som nu tänker att satsa på något större och häftigare. Mannen heter Göte Ingvar Johansson och handlar med begagnade bilar i Arlöv utanför Malmö och resans mål är London där han ska titta på David Prophets Lotus 30. Med på resan var hans mekaniker Sonny Lundgren som minns att man provkörde bilen på någon bakgata i London vilket han inte tyckte var speciellt tillfredsställande. Självklart hade han rätt och med vetskap om bilen idag skulle man ha provkört den på någon av banorna i närhet av London. Bilen fick en ny ägare och resan tillbaka till Sverige blev säkert en spännande resa och man kan tänka sig att herrar Ingvar och Sonny hade en del att prata om. Vad visste man om bilen? Jag tror inte att det var så mycket mer än att den körts av Simon de Latour och inte haft några större framgångar. Lotus 30 5

Väl hemma i Skåne så försågs bilen med tak (regelverket då föreskrev tak och bagageutrymme) och många minns säkert bland annat Pickos McLaren som fick ett par brevlådor påskruvade bak vilket posten var med och betalade som sponsor. Den bilen ägs idag av Kaj Wallin och går att läsa om på annan plats på Bilsportarvets hemsida. Per Hågeman, bilexpert i RHK (Racerhistoriska Klubben) minns att den var med på premiären på Knutstorp 1967. Bilen gick dåligt och Per tror inte att den kom i mål. Säsongen fortsatte med samma dåliga resultat och till säsongen 1968 såldes bilen till Jan Hillman i Krika utanför Klippan. Jan körde sporadiskt fram till 1973 då han sålde den till sin mekaniker Jan Rosberg. Jan Rosberg, som jobbade på reservdelslagret på Saab återförsäljaren i Klippan, körde bilen sparsamt fram till 1978 eller 79 då Lasse Widenborg köpte den på tips från undertecknad. Jag valdes som ordförande för Lotus Car Club of Sweden 1978 och träffade Jan Rosberg första gången 1978 på Ring Knutstorp då klubben hyrt banan för en dag. Jan Hillman minns att han sålde bil och dragbil till Jan Rosberg för 5.000:- men när jag pratar med honom så säger han. Jan hade en del idéer om hur han skulle göra med bilen och bland annat skulle taket bort för att bilen skulle tillbaka i sitt originalskick och så hade han en del andra saker han ville göra. Jan Rosberg var inte så tekniskt kunnig och jag tror säger Jan Hillman, att han tröttnade efter ett tag. lotus_mia

Lasse Widenborg som vid den här tiden köpte och renoverade många bilar var expert på Amerikanska V8:or och hade ett speciellt öga för just den här typen av racerbilar. Lasse plockade ner bilen i delar och startade en renovering under många år och mycket få människor visste att bilen fanns. Jag vet inte om Lasse tröttnade eller om han fann andra objekt som var mer tilltalande, för bilen säljs så till Leif Norberg i Jönköping som är en av våra största experter på just Lotus. Under många år stod bilen i Leifs verkstad men under lugna perioder jobbade han på bilen som fått ny kaross och nytt chassie från Peter Denty i England. Tyvärr gick Leif bort för en tid sedan och bilen har fått en ny ägare i Magnus Ahlqvist som är en av våra absolut bästa bilbyggare och renoverare.

Arbetet med att färdigställa bilen är i full gång och Bilsportarvet är lovade att få följa renoveringen fram till färdig bil. Lotus 30 är en Sport-Racer med en Ford V8:a på 4,727 cc och 350 hkr. Serie 1 byggdes i 23 exemplar och serie 2 byggdes det 10 stycken. Lotus 40, som blev efterföljare till 30:an hade en 5,8 liters Ford på 410 hkr och byggdes i bara 3 exemplar då Jim Clark tyckte att den var lika dålig som sin föregångare med den skillnaden att den hade ytterligare tio fel! Den Lotus 30 som nu Magnus äger har chassie nummer 16.

Bilderna i reportaget är från Jan Hillmans privata album som jag lånat och scannat av, samt från Magnus Ahlqvist. Lotus 30 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Janne Tromark

Erik Carlsson – Världens första superstjärna i rally!

Stuart Turner Erik Carlsson RAC 1960Den fantastiske Erik Carlsson som inte bara är en rallyförare av världsklass utan en av de mest sympatiska personer man kan träffa. Även om karriären började på två hjul hemma i Trollhättan så är det bakom ratten i en Saab vi kommer att minnas honom. Inte bara vi Svenskar utan en hel värld. Under alla år han tävlat för Saab har han även rest världen runt som PR-ambassadör för märket. Vart man än kommer så minns folk denne store man från det nordliga Scandinavien och inte allt för sällan ”pruttar” man med läpparna för att härma den tvåtaktade Saaben.

Äventyret Erik började på femtiotalet och det pågår än, även om det numera mer rör sig om att bevista motortillställningar, mingla med motorsportvärldens mest prominenta personer. Han har haft lite problem med hälsan den gode Erik men efter knäoperationer så är han åter i form. Hans älskade hustru Pat, som gick bort 2008, har lämnat ett stort tomrum efter sig men alla minnen lever kvar och de båda hade mycket roligt tillsammans. Pat var syster till en av racingvärldens stora ikoner, Stirling Moss, som med andra ord är svåger med Erik och en av hans stora beundrare. Stirling skriver förord i boken Mr Saab  där han säger att Erik är en stor man, inte bara kroppsligen utan andligen. En man med stor charm, integritet och ärlighet. Alltid generös, full av  livsglädje och med ett oslagbart sinne för humor. Alla som träffat Erik vet att det är så och skratten ligger aldrig långt borta i sällskap med Erik.Erik Carlsson Sten Helm Rikspokalen 1955

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han blev aldrig Svensk Mästare! Något som kan tyckas märkligt när man ser vad han åstadkommit på den internationella arenan. Tre raka segrar i RAC-Rallyt 1960-61-62 och så Monte Carlorallyt och så Monte Carlo Rallyt som han vann 1962 och 63. Frågar man Erik vilka tävlingar han anser vara störst i den digra listan över alla tävlingar där han deltagit så blir svaret något överraskande! Jag var två i Spa-Sofia-Liege-rallyt 1963 och 64 vilket jag anser vara en av mina största prestationer. Segrarna har inte uteblivit här hemma om det var någon som trodde det, eller vad sägs om seger i Midnattsolsrallyt 1959, seger i Tusen Sjöars Rally i Finland och seger i Akropolis Rallyt 1961.

Erik Carlsson Gunnar Palm Spa Sofia Liege 1964 Erik carlsson Pat Moss Monte Carlo 1964

Namnet ”Carlsson på taket” fick Erik fick han vid SM-tävlingen Sörmlands-rundan när han åkte av och hamnade på taket. CG Hammarlund, som startat bakom honom såg eländet när han passerade så när han kom i mål på sträckan frågade funktionärerna om han sett Erik utefter vägen? ”Vilken Carlsson? Menar du Carlsson på taket?” På den tiden sändes Astrid Lindgrens barnbok i Sveriges enda radiokanal som underhållning på lördagarna så namnet ”Karlsson på taket” var verkligen aktuellt vid den här tiden. Erik slutade tävla 1970 men fortsatte att skapa PR för Saab samt fungerade även som testförare. Själv har jag minnen från Båstad Classic Car Show där jag satt i juryn i många år tillsammans med bland annat Erik Carlsson. Juryn bestod av många olika storheter både från scenen och från näringsliv, TV och racerbanor. En av deltagarna som ofta var med var Lennart Öjesten från Expressen och som inte tvekade att munhuggas med Erik. Många av er som var åskådare på den tiden minns dessa härliga kommentarer som ofta lockade till skratt. Med på noterna när det gällde rallyminnen var också Charlie Lohmander så åsikternas vågor var ibland höga.

 

Vår världsberömda operasångerska Birgit Nilsson satt också med i juryn där hon och Erik pratade bilar och opera så det stod härliga till. Erik Carlsson är idag 85 år och still going strong! Härförleden var han och hälsade på möbelhandlarn och Saabentusisten Ingvar Lindberg i Bjärnum. I sin möbelaffär har Ingvar en väggtapet som föreställer just det rally där Erik fick sitt smeknamn ”Carlsson på taket” och naturligtvis skulle Ingvar ha Eriks autograf på väggen. De båda Saab fantasterna delar inte bara intresset för Saab och rally, utan även andra världskriget och flyg står på de båda herrarnas meny.

Erik och Ingvar

E.Carlsson 012Janne Tromark

Bilderna är utlånade av Peter Bäckström på Saabs Museum i Trollhättan utom bilden när Erik signerar tapeten som är Ingvar Lindbergs.

Charlie Lohmander – Den snabba tandläkaren

Den 17 september nästa år skulle Charlie Lohmander blivit 100 år, något han. såg fram emot och som han trodde att han skulle bli. Nu blev det inte så men han nådde nästan 90. Jag hade den stora turen att vara Charlies vän under nästan 20 år och vi hade mycket roligt tillsammans. Vi reste mycket och Charlie höll låda mest hela tiden till min och alla andras stora förtjusning.Charlie 1

Charlies racingdebut blev då han fyllt 37 år men då i Monte Carlorallyt med en Renault CV4:a. Han var då bara kartläsare men fick då köra nattetapperna vilket han gjorde så bra att han imponerade på Renault att man ville ge honom ett fabrikskontrakt. Bra jobbat av en ung tandläkare som inte tog körkort förrän han fyllt 31 år. Tyvärr blev det inget av fabrikskontraktet då Charlie bröt ett ben vid en skidtur i Åre. Fortsättningsvis varvades karriären med rallytävlingar och rena racertävlingar.
Han bytte en Lancia Aurelia mot en Ferrari och med den bilen blev han tvåa i Djurgårdsloppet i Helsingfors.
Mot Saabs vilja ställde Charlie 1957 upp i den legendariska tävlingen Mille Miglia. Bilen var en 93:a och han körde ifrån alla Fiat Abarth och vann klassen. Några år senare vann han och Gunnar Andersson den förkortade versionen av Millen som kördes mer som ett rally. Året var 1962 och bilen Gunnars Ferrari 250 SWB. Tidigare samma år tävlade Charlie som andreförare till Gunnar Andersson i Volvo i både Monte Carlorallyt och Akropolisrallyt. När Charlie 1955 blev ordförande i Svenska Racerförarföreningen startade han en racerförarskola på Gälleråsbanan i Karlskoga. Bland eleverna fanns Picko Troberg och Ronnie Peterson.

Strax efter kriget köpte Charlie en BMW 328 och när han provkörde bilen så såg han att försäljaren sjönk allt längre ner i sätet ju mer han gasade. Det var jättekul tyckte Charlie som nu hade fått smak på att gasa. Charlie säljer senare bilen till Magnus Knutsson som vann Djurgårdsloppet 1949. Det här året köper Charlie en 3,5 liters Jaguar hos Fredlunds i Stockholm. Bara tre av den typen togs in i landet. Vintern 1952 införskaffas en Jaguar XK 120. Det är det här året som blir Charlies debutår som racerförare. Debuten blev alltså Monte Carlorallyt som jag tidigare nämnt, och den blev tillsammans med Arne Hemingsson. Bilen var en Renault CV4:a och vi skulle dela på kostnaderna vilket innebar att vi köpte var sitt vinterdäck och så bytte vi olja och tändstift. Det var inte så komplicerat på den tiden.
Vi slog Renaults fabrikstall och som tidigare nämnts så fick Charlie erbjudande om fabrikskontrakt, något som skulle föregås av testkörning på Franska Monthlery i oktober 1952. Sporrad av denna framgång beslöt Charlie att bygga på sin fysik och for till Åre där han ironiskt nog bröt benet. Man ska då veta att slalom och utförsåkning i allmänhet var en av Charlies verkliga favoriter. Samma år tävlar Charlie i Tulpanrallyt i Holland i sin XK 120 och minns att de svenska förarna inte hade en chans mot engelsmännen som trimmat sina ”Jaggor” inför slutprovet.

1953  Tävlar Charlie med en Simca Aronde i Midnattssolsrallyt där han kör av vägen efter en däcksexplosion och totalskrotar.

1954 Åter Monte Carlorallyt med en Jovett Javelin tillsammans med Bosse Boesen. Man når aldrig mål efter det att bilen successivt går sönder i sina beståndsdelar. Samma år köper Charlie en Lancia Aurelia B20GToch ställer upp

i Hedemora GP. Man använde sig av Le mans start och när alla andra for iväg så stod Charlie kvar för han hörde inte att motorn inte startade på grund av allt buller. Han var inte den enda med problem för Joakim Bonnier la i fel växel och backade in i depådisken! Så bar det av till Gälleråsen och det var där bytet av bil skedde under märkliga former. Olle ”Ludvika” Persson hade sålt sin Ferrari till Gösta Forsberg som hade stora svårigheter med den osynkade växellådan. Charlie föreslog ett byte då han var van vid osynkade lådor och nu tillhörde Charlie de stora pojkarna i och med sin Ferrari.Charlie Mille Miglia

1955 Djurgårdsloppet blev premiär race med Ferrarin och där slog Charlie vad med Tore Bjurström (Importören av Ferrari) om 200:- att han kunde slå ”Ludvika” Persson som körde Mercedes 300 SL. Självklart slog Charlie ”Ludvika” Persson och hade en fin fight med Curt LIncoln i en Jaguar D-Type. Så bar det av till Nürburgring i Tyskland och Charlie som inte tycker placeringar är det viktigaste kom ändå ihåg att han vann 500 DM. Samma år körde han och hustrun Kerstin Midnattssolsrallyt i en Renault CV4:a och blir trea i klassen.

1956 Tulpanrallyt i en Saab och byter också bort Ferrarin mot en Alfa Romeo 1900 Zagato och tävlade med den på Avus i Berlin där han blev tvåa.

1957 Charlie och Kerstin gifter sig och bröllopsresan blev Akropolisrallyt i en Saab 93. Det här var första gången svenskar deltog och paret Lohmander var i ledning när man drabbades av framvagnsbrott. Flera svenska svenskar skulle senare utmärka sig som Erik Karlsson, Gunnar Andersson med flera, men Charlie och Kerstin var först. Under protest från Saab anmäler sig Charlie till Mille Miglia med Harald Kronegård som co-driver. Protesten från Saabs sida var att man tyckte motståndet från framförallt Abarth var för överlägset. Det skulle visa sig att Saab hade fel och Charlie rätt!

1958 Monte Carlorallyt med Sture Nottorp i en Alfa Romeo 1300. En hård och kall tävling utan värme i bilen där Sture hela tiden ville bryta för att han frös. Charlie påpekade att det var lika för alla och att de skulle fortsätta. Inför finalprovet låg man på en femtondeplats men Sture missade lite och man slutade på en sjuttondeplats.

1959 Återigen Monte Carlorallyt. Nu tillsammans med Gunnar Bengtsson från Koppom i en Amazon. Placeringen blev sexa totalt. Det här var första året med dubbdäck i Monte även om fransmännen kört på dubbdäck redan året innan. Så körde Charlie även Midnattssolsrallyt med Gunnar Bengtsson i en Mercedes 220S och även Tour de France med Gunnar i en Volvo Amazon.

1960 Genève-Rallyt med Lars-Erik Tisell i en Amazon som när den skulle levereras fick frågan vilken färg bilen skulle ha? Svart svarade Charlie som då fick till svar att man inte någon svart i produktionen. Charlie stod på sig och svart blev den. Volvo gjorde en serie om 50 svarta bilar och sa att resten får vi väl sälja som taxi. Samma år kördes för första gången en Amazon på bana och det var på Gälleråsen. Charlie mindes inte hur det gick men mindes att han startade i andra led bakom Joakim Bonnier i en Alfa Romeo. Charlie köper samma år en Alfa Romeo ”Chunky” Zagato av Bonnier. Debuten med ”Chunkyn” blev Deutschland Rallyt med Stig Gruen och paret blev tvåa i klassen. Charlie hinner också med ett tolvtimmars lopp på Skarpnäck i en Renault Gordini.Charlie Lohmander

1961Monte Carlorallyt i en Volvo Amazon med Gunnar Andersson. Paret kör också Midnattsolen och Akropolis. Charlie som var co-driver till Gunnar lovordar honom och säger att han var en av de bästa förarna han åkt med. Så

blev det Mille Miglia som återuppstått i en något annorlunda version. Paret Lohmander och Andersson totalvinner i en Ferrari 250 SWB.

1962 Monte Carlorallyt med ”eleven” Picko Troberg. Vi blev osams redan på färjan till Tyskland sa Charlie skrattande, men vi blev snart vänner igen. Det blev dock ingen framgång i rallyt och bilen man körde var en Morris Cooper.

1963 Året blir det sista som aktiv förare för Charlie som vid sidan av tävlandet skrev artiklar i diverse motortidningar. I tidningen Motor satte han som rubrik för sin sista tävling: RALLYT INGEN SÄLLSKAPSRESA! Han refererade till årets Monte Carlorally som han kört i en vanlig Renault R8:a. Det var ingen bra bil och inte gjord för rally och den blev heller ingen framgång för Renault.Charlie med priser

Charlie Lohmander var en av vårt lands största profiler i en tid då svensk motorsport var på frammarsch. Han yvdes inte över sina framgångar och han var en unik människa med en tävlingsnerv som skulle passa in på vilken sport som helst. Hans ödmjuka sätt och hans mycket analytiska blick gjorde honom till en storhet.

Jan Tromark

Leif Norberg är död

leif-webb
Leif Norberg

Jag nås på fredagsmorgonen den 3 oktober att vännen Leif Norberg har avlidit vid 68 års ålder efter en längre tids sjukdom. Det är med stor bestörtning budet når mig och vår långa vänskap är nu bruten. Jag lärde känna Leif och hans glada och positiva hustru Judy i början av 80-talet. Leif arbetade då för Huskvarna och var aereamanager för den del av företaget som sysslade med bland annat motorsågar. Leif bodde och arbetade under fem år i Australien för företaget, men flyttade sedan till Kuala Lumpor i Malaysia där man bodde i nästan femton år. Leifs stora intresse för motorsport började tidigt i livet och som ung tävlade han i motocross på hög nivå samtidigt som han var med och utvecklade Huskvarnas motorer. En motor som senare företaget vann VM med.

Leif beskyllde alltid mig för att vara den som fick honom att rikta intresset mot den historiska racingen och snart var han så invecklad i den att det blev till ett yrke då han kom hem till Sverige igen efter alla år borta i Asien. Han tävlade själv med stor framgång i Malaysia och i länderna i Asien. Utöver det egna tävlandet så drev han ett Team där bland annat Niclas Jönsson körde en i en formelbilsklass som hette Formula Ashia. Niclas som för Team Itchi Ban vann SM i Formel 3 1990-91. Leif och Niclas har hela tiden haft kontakt med varandra även då Niclas emigrerade till USA och där är en mycket uppskattad förare.
I Jönköping drev Leif sin företag, Norberg Motorsport, där även hustru Judy var aktiv med bokföring och allt annat praktiskt. Nu har vi med hjärtat i historisk racing förlorat en ikon och en kompis som alltid ställde upp och hjälpte till, både praktiskt och med sitt stora kunnande.

Leif Norberg
Leif Norberg

1998 var Leif och jag på den första upplagan av Goodwood Revivel och som idag är en av de största evenemangen för historiska bilar. Bilden av Leif i depån där han i djup begrundan tittar på alla de gamla klassiska Formelbilarna gör mig rörd och tårögd. Tänk vad mycken kunskap och entusiasm som nu gått förlorad. Han kunde ringa mig efter någon sändning jag gjort på Eurosport och med stor frenesi prata om vad han upplevt på TV-skärmen. Jag fick ovärderliga tips och information om platser och förare som han kände. Hans närverk var enormt och Leif hade många vänner runt om i världen som idag sörjer en vän. Mina tankar går till Leifs familj, Judy och döttrarna Tiffany och Susanna, samt till hans två döttrar i ett tidigare äktenskap. Alla har dom nu förlorat en älskad make och en far. Jag kommer att sakna dina telefonsamtal Leif. Dom började alltid: Hej det är Leif – har du hört vad som hänt? Vet att jag tänker på dig Leif och att jag alltid kommer att sakna dig.

Vila i frid!

Jan Tromark

Björn Waldegård död

Den obegripliga nyheten om att Björn Waldegård lämnat oss efter en tids sjukdom slår ner som en bomb för alla motorsportvänner. Björn var ett föredöme för den unga generationen rallyförare och en profil i sporten av stora mått. Jag själv hade den stora förmånen att få jobba med Björn på Eurosport under 20 år. Fantastiska år med Björn som expertkommentator där hans stora kunnande och hans humor gjorde jobbet till ett sant nöje. Vi kommenterade 18 Dakar Rallyn tillsammans och i nästan 10 år gjorde vi Rally VM. Björns stora portion humor gjorde honom till en berättare av sällan skådat slag.

Jag mins speciellt historien om Bullens Pilsnerkorv. Björn hade en passion för Bullens korv och tillverkade en lite korg som han hängde vid turbon. När så en sträcka var avklarad så var det bara att öppna motorhuven och ta fram burken med korven. Så plockades senapstuben fram ur overallfickan och så var det bara att njuta av en korv i rallyskogen. Det här var Björn i ett nötskal och jag skulle kunna berätta massor av historier, men dom får stanna i mitt minne över denne fine man.
Björn Waldegård

Björn Waldegård blev vår förste Världsmästare i Rally 1979. Den förste individuelle förare som utnämndes till Världsmästare där man tidigare endast tävlat om Märkes VM. Nu sörjer en hel värld av motorsportentusiaster och i mångas ögon är han den störste av alla. Våra tankar går naturligtvis till Björns familj där hustru Anita varit hans kanske största supporter och till deras tre barn som mist sin far.

Jan Tromark

Genie eller Sadler eller kanske något helt annat?

Jag har under en tid gått igenom mitt arkiv med bilder och även i tanken gått igenom vad man varit med om under åren. Det visar sig snabbt att man bär på en massa rolig historia. Kan man göra något av det frågar man sig? Efter en del fortsatt funderande så tänker jag så här. Lilla Sverige har trots allt en mycket spännande motorsporthistoria inte minst vad beträffar de bilar som letat sig hit och där en del finns kvar och en del, tyvärr, lämnat landet. Kanske kan det bli lite kul läsning för er entusiaster och kanske kan det visa sig att en del av er har både bilder och minnen som vi på vår hemsida kan få ta del av, så hör gärna av er till mig eller på vår facebooksida så kanske vi kan få till något riktigt spännande.

Ginie MK3 1 bild 1
Så här såg bilen ut när vi köpte den i Belgien
Under skaletBild 2
Under skalet efter renovering

I början av åttiotalet, jag tror det var 1982, så sitter jag och läser en av de Engelska biltidningar jag då prenumererade på, då jag plötsligt ser en annons om en racerbil till salu. Jag umgicks mycket med Lasse Widenborg på den här tiden. RHK Racerhistoriska Klubben) hade bildats 1978 och intresset för historisk racing var på snabb frammarsch. Lasse, som var expert på racersportvagnar, gärna då Amerikansk med V8:or, fick blixtsnabbt ett telefonsamtal från mig. Bilen som var till salu var enligt annonsen en Genie MK 111 och hade en intressant historia där bland annat en av bröderna Cartwright hade ägt bilen. Mannen i fråga var skådespelaren Dan Blocker, Hoss i serien, och bilen var lite av en föregångare till det som blev CANAM. Mannen bakom bilen var den kända Joe Huffaker och allt lät väldigt spännande. Bilen ägdes av en läkare i Belgien som bodde i Liège och var en känd hjärtspecialist. Dock en ganska habil förare mindes jag som sett honom på Nürburgring. Sagt och gjort, Lasse och jag satte oss i bilen och åkte ner till Pierre Haverlaand som bodde i ett fint villaområde utanför Liège. Bilen hade blivit renoverad av Peter Denty, en välrenommerad engelsman och bilen skulle vara i toppskick. Det fanns dock en del synliga skador på bilen som i övrigt verkade vara helt ok. Affären gjordes upp och vi for hem till Sverige igen. Lasse bodde vid den här tiden i Stockholm och själv bodde  jag i Torekov, så när Lasse ringde och frågade om jag kunde fara ner och hämta bilen så var svaret att det kunde jag göra bara vi kunde låna upp ett släp. Släp lånade vi av Stanley Dickens och min dragbil var en gammal Televerks Volvo 140 Express och som ekipage såg vi minst sagt egendomliga ut när vi körde ombord på Tysklandsfärjan.

Väl framme i Liège hittade jag inte tillbaka till dr. Haverlaand så mitt inne i city stannade jag och gick in på ett försäkringsbolag skulle det visa sig, för att be om hjälp. En underskön ung dam hjälpte mig så att jag kunde ta mig fram för att lasta Genien för återresa till Sverige. En parentes är att jag berättade för Pierre om den vackra damen som hjälpte mig hem till honom och långt senare när jag träffade honom så berättade han att åkt ner till försäkringsbolaget, bjudit ut damen i fråga vilket så småningom slutade med äktenskap!!! Snacka om bilaffärer!

Bilen renoveras av Lasse och lackeras om i en vacker blå färg med en vit linje precis som många av de Amerikanska racerbilarna var. När bilen var färdig testade Lasse den på Anderstorp och Falkenberg och kände sig nog hyggligt preparerad för en tur till Oldtimer Grand Prix på Nürburgring.

Växellådan Bild 3
Transaxelväxellådan.
Race på Falkenberg Bild 4
Första tävlingen på Falkenberg
Race på Nürburgring Bild 5
Oldtimer Grand Prix på Nürburgring.
Fred Davies racerbil Bild 6
Fred Davis egenbyggda bil. Färdigrenoverad av Lasse Widenborg.
Sadler MK3 Bild 7
Bill Sadlers Mk 3.

Så till pudelns kärna. När jag hittat mina bilder på Lasses bil, som sedan länge var såld, ringde jag honom och ville kolla lite uppgifter om bilen. Ja, sa Lasse när jag fick honom på luren, du vet jag är så jävla trött på alla experter som pratar om ditten och datten och där alla vet allt om allt. Lite förvånad frågar jag vad han menar och får då en märklig historia serverad.  När Lasse började renovera och gå igenom bilen så ser han att ingenting stämmer med hur en Genie skall vara konstruerad. Blicken dras då till en annan tillverkare av den här typen av bilar, Bill Sadler, som 1961 bygger två stycken likartade bilar som Genie. Bilen heter Sadler Mk 5 och har en Chevroletmotor. Bill Sadler tävlar under 1957 i England med sin egen Sadler Mk 2 med framgång. Han inleder också ett samarbete med sitt tävlande utomlands med John Tojeiros workshop. Det ska sägas att Bill Sadler är från Canada. Är då Lasse bil en Sadler? Svaret är nej! Vem ligger då bakom den här unika bilen som idag lämnat Sverige och  troligtvis finns i Belgien. Vid den här tiden arbetade en man hos Bill Sadler vid namn Fred Davies och han byggde sig en egen bil när han arbetade hos Bill! En bil som till stora delar liknar både Sadler och Genie!  I alla fall för ett otränat öga! Ibland tarvas det stor kunskap för att lösa dfen här typen av gåtor och det är precis vad han har – Lasse Widenborg. Medge att det är märkligt att en racerbils historia kan bli som en kopia av romanen Doktor Jekyll och Mister Hyde!

Alldeles oavsett är den här bilen en spännande skapelse och jag som sett den tävla med Lasse bakom ratten kan bara säga – jag gillar den skarpt. Vad tycker ni om den här historien!

Janne Tromark

Intervju med Carl-Magnus Skogh

[ylwm_vimeo width=”500″ height=”281″]104794125[/ylwm_vimeo]

Bilsportarvet har gjort en intervju med Carl-Magnus Skogh om hans fantastiska karriär bakom ratten. Hans co-driver under många av tävlingarna var hans bror Rolf.

Vi kommer framöver att göra intervjuer med spännande personer som haft en framträdande roll i bilsporten, men Carl-Magnus får bli vårt första intervjuoffer så håll till godo och lyssna på en fantastisk karriär bakom ratten.

Janne Tromark

Carl-Magnus 1Carl-Magnus 3

Picko Troberg – Svensk mästare i Formel 3 1965

Bilsportarvet har på vår Facebooksida tidigare visat några bilder från Skarpnäck där Picko Troberg hade sin Brabham BT 15 till salu efter en fantastisk säsong 1965. Kvällsposten var på plats för att med sin medarbetare Jan-Olof Blomfeldt provköra bilen och förhoppningsvis också medverka till försäljningen. Jag var också på plats i egenskap av fotograf och följde det hela med kamerans hjälp.

picko_knutstorp

pickos_bil_salu

Den knallgula racern hade en enastående säsong bakom sig som resulterade i ett SM-tecken för Picko, men även utomlands hade Picko rönt fina framgångar. Det är väl ingen överdrift att säga att det här var Pickos riktiga genombrotts år och som gav honom ett namn internationellt.
På Djursland Ring blir Picko tvåa efter John Fenning och i Copenhagen Cup vinner han den 13 juni. Så kommer den största segern av alla, i varje fall efter min mening, på Monza i Grand Premio del la Lotteria di Monza.

Alla de bästa i Formel 3 var där och det var en stor seger för Picko som nu öppnat dörren ut i Europa. Hemma i Sverige blir Picko tvåa på Kanonloppet efter Chris Irwin och tvåa på Skarpnäck efter Trevor Blokdyk. På Ring Knutstorp blir det en spännande tävling där Picko åter är på pallen som tvåa efter John Fenning. SM-finalen på Karlskoga, som körs i regn, vinner Picko och är nu Svensk Mästare.
För att markera sin fina form och körning vinner han också på Skarpnäck den 24 oktober.

Nu ska alltså bilen säljas med hjälp av Kvällsposten vilket inte sker. Picko förhandlar med Lasse Lindberg som är en av våra bästa F3-förare med en tredjeplats i SM  samma år. Lasse ska köra bilen 1966 och ser fram emot att ta över Pickos Brabham BT 15. Så kommer en inbjudan från självaste Juan Manuel Fangio till att köra i Argentina med alla kostnader betalda.  Det hela börjar på Buenos Aires Grand Prix och en tiondeplats för att så fortsätta med Gran Premio International Ciudad de Rosario ACINDAR med en fin fjärdeplats som resultat. La Temporada ska bli höjdpunkten på Argentina äventyret men en svår krasch där tyvärr en åskadare dödas av en stolpe som faller ikull lägger stor sordin på stämningen. Bilen blir skrot och fraktas till England där den så småningom försvinner med hjälp av en herre man kallar ”Bubbles” och som är en nära medarbetare till Frank Williams.

picko_keps

Lasse Lindberg skaffar en annan bil till säsongen 1966 och på Sportvagnen & Vi presenterar Picko igen ny bil inför den kommande SM-serien. Det blir dock en ny Brabham BT 18 som på Kanonloppet ger honom en ny andraplats efter Trevor Blokdyk som segrar. Lasse Lindberg slutar som trea även han i en Brabham BT 18. På en sjundeplats hittar vi en man som ska bli en av våra största förare, nämligen Ronnie Peterson i sin Svenskbyggda SWEBE.

Jan Tromark

 

Georg Duneborn – Talangen som försvann

Georg Duneborn 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
1959 jobbade jag på en liten bilfirma på Surbrunnsgatan i Stockholm. Firman ägdes av glada gamänger som hette Börje Arasjö och Hasse Blom. Börje var från Södertälje och kom från bilsvängen medan Hasse var musiker. Hasse spelade trummor med Hasse Emanuelsson and his Chickens som var ett populärt band som spelade på Corso på Sveavägen. Jag vet för jag var där och dansade många gånger. Mitt jobb på firman bestod av att hålla bilarna igång, skotta fram dom i snön och framför allt se till att vi inte fick parkeringsböter. En dag så kom det en kille till firman. Han var kompis med i första hand Hasse Blom och det var något märkligt med den här killen. Det märkliga var att jag kände igen honom, men från var? Han körde en gul och svart BMW 328 vilket till och med på den tiden var lite häftigt. Inte minst med tanke på att bilen klassegrade 1938 i det klassiska Mille Miglia. Plötsligt så kommer jag på vem det är! Det är ju min ungdoms stora idol i speedway Georg Andersson. Nu hade han bytt namn förstod jag och hette Duneborn i efternamn. Jag berättade för honom att han varit minstora idol och sedan dess är vi goda vänner. Jojje är åtta år äldre än jag och har idag passerat åttio men ”still going strong.”

Efter karriären på två hjul blev det formelbil 1963, för då inhandlades en Cooper 500 cc av Curt Lincoln. Ja, berättar Jojje, bilen stod i frihamnen och kostade 600:- att lösa ut. Det var hyran och Curt Lincoln ville inte ha betalt för bilen då Jojje och han gjort affärer tidigare till Curts belåtenhet. Det blev några vändor på Skarpnäck innan Jojje skaffade en Formel Junior. Bilen var också en Cooper men en T59 med Ford Mae-motor. Jojje körde Velodromloppet med en fjärdeplats som resultat. Samma resultat blev det på Västkustloppet i Falkenberg. På Kanonloppet och på Skarpnäck bröt Jojje men inför premiär-tävlingen på Ring Knutstorp har han bytt till en BMC-motor och vinner loppet och sätter varvrekord. Detta på den nya 1100 meter långa slingan.

Georg Duneborn 2De riktiga framgångarna kommer i Danmark på Roskilde Ring och det Danska GP:et. Huvudracet vinner Peter Revson före Jojje med Tim Mayer, även han från USA, på en tredjeplats. 1964 anmäler sig Jojje tillsammans med Hasse Radefalk att köra Targa Florio. Bilen är en Porsche 904 GTS och för Jojje är säkert det här det stora äventyret. När det är dags för träning så tar Jojje första passet och det skulle inte bli fler pass skulle det visa sig. Jojje signalerar till en Alfa Romeoförare att han vill passera då han tyckte att killen körde för långsamt. Det blir någon form av missuppfattning mellan de båda förarna och när Alfan plötsligt gör en gir så väjer Jojje och kör på en stenkant med följd att ett av hjulen slås sönder och skulle det visa sig, ytterligare skador på Porschen. Året efter, 1965, köper Jojje en Brabham BT 15 av Jörgen Ellekjaer. Den 24 oktober tävlar han på Skarpnäck och blir tvåa. Året efter, 1966, säljer han bilen till Eddie Levin och det här blir det sista han gör bakom ratten i en racerbil, men det kunde ha slutat annorlunda. Det är ganska ofta vi hör att om inte det där lilla ”om” varit så hade det hela kunnat sluta med en sits i Formel 1! Samma sak kunde ha hänt herr Duneborn men han ville inte ta chansen.

Det var så här. Jojje blev under sitt tävlande i Danmark mycket god vän med Jens Christian Legarth och hans mamma som tyckte att Jojje var en stor talang som borde försöka sig på lite större uppgifter. Hon erbjuder Jojje att köpa en Lotus Formel 1 bil, som på den här tiden kostade runt 100.000 kronor, där hon stod för halva kostnaden och Jojje den andra. Vilket alltså skulle betyda att hur det än gick så var Jojje endast skyldig att återbetala 50.000 kronor! De flesta förare skulle säkert ha nappat på det här erbjudandet men Jojje tackade nej?? Han ville inte försätta sig i skuld till familjen Legarth som hanlärt känna undersin tid i Danmark. Jens Christian Legarth, född 1940, var Dansk Mästare 1963 och grundade två år senare Ring Djursland där han tragisk omkom två år senare. En av Jens söner, Mike Legarth, som själv tävlat i den Danska motsvarigheten till STCC, är idag politiker och var under en tid kollega med mig på Eurosport där han kommenterade motorsport. Det finns många roliga historier runt Georg Duneborn som när han sålde en av sina Cooper Formelbilar till Stompa Andersen i Norge. Det är en lång och rolig historia som jag spar till en annan gång, men bilen är nu tillbaka i Sverige och kommer att tävla i historisk racing framöver. Georg köpte också den 1968 års Tecno som Ronnie Peterson körde så framgångsrikt av Gunnar Elmgren. Efter många års vila hemma i garaget på Södertäljevägen  sålde Georg bilen till Leif Norberg i Huskvarna. Den skicklige Leif Norberg renoverade bilen till ett fantastiskt skick och bara för några veckor sedan såldes den till Spanien. Kanske ett stycke riktigt spännande svensk motorsporthistoria kommer att delta i några av de mest prestigefyllda evenemangen ute på kontinenten. Hursomhelst! Georg Duneborn är en del av Svensk Motorsporthistoria och jag vill gärna att vi minns honom för det han bjöd oss på både på Speedwaybanan och på racerbanan.

Jan Tromark

OSCA – Ett stycke Italiensk motorhistoria

Foto. Jan Tromark Foto. Jan Tromark Foto. Jan Tromark Foto. Jan Tromark

Det hela började så långt tillbaka i tiden som 1937 när bröderna Maserati sålde sitt företag till Adolfo Orsi. Bröderna stannade kvar i företaget som konsulter i tio år enligt det kontrakt man hade med Orsi.  Bröderna Ernesto, Ettore och Bindo Maserati flyttade så tillbaka till Bologna och startade där firman O.S.C.A, (Officine Speccializzate Costruzioni Automobili) den 1.12 1947.

Den vackra lilla bil vi ska följa på resa från Italien till Sverige är en OSCA  1500TN som tillverkades 1956 med en aluminiumkaross från Morelli i Ferrara. Morelli byggde ca tio stycken av denna slanka och mycket vackra modell som kom att få en spännande racinghistoria.

Först ut var Luigi Villoresi den 8:e april 1956 i Giro di Sicilia med en tredjeplats. Villoresi körde så Mille Miglia där han bröt men så kom två andraplatser i Gran Premio di Bari och Giro delle Calabrie. Så tog Luigi Musso över bilen och tävlade på Imola med en tredjeplats som resultat följd av en seger i Roms GP den 21.10 samma år. Efter den här säsongen såldes bilen till vår Svenske förare Jon Fast och den målades då i gult och blått. Bilen fick chassinummer 1163 allt för att kunna registreras och få en carné för införsel i Sverige.

Jon Fast tävlade med bilen under 1957-58 och första tävling var Prescott National Meeting med en andraplats följd av Röforsloppet med samma resultat. Ett antal tävlingar följde med bilen som Roskilde i Danmark men också i Belgien och England. Kanske mest spännande för oss Svenskar var sjundeplatsen på Kristianstads GP det sista året Sverige arrangerade Sportvagns VM.

Från 1958 tävlade bilen i Sverige med ett antal olika förare och fick en Volvo-motor inmonterad i stället för OSCA-motorn. N-P Elleman-Jacobsen körde bilen på Västkustloppet 1959, samt senare samma år i Kanonloppet där Stirling Moss vinner i en Cooper Monaco T49 före Jack Brabham i en likadan bil. Joakim Bonnier blir trea i en Porsche 718 RSK.

1961 kör Orvar Aspholm bilen i Hallstabacken och år 1965 och 66 är det Krister Arnberg bakom ratten som på Knutstorp blir fyra för att så på Gälleråsen i Velodromloppet sluta som femma. Sista tävlingen körs på Skarpnäck med en niondeplats och fortfarande då med en Volvomotor under huven.

Den här mycket vackra och unika bilen finns i dag i södra Sverige och ägs av en stor entusiast som återställt bilen i det fina skick den är idag. Nu sitter en original OSCA-motor på1490cc, med dubbla överliggande kamaxlar och dubbla tändstift på plats och levererar 125hp/6300rpm, helt och hållet OSCAs egen konstruktion och tillverkning. Växellådan är en ZF fyrväxlad som är helsynkroniserad. Vikten är bara 550 kg vilket ger en toppfart på 225 km/tim.

Det är för mig som entusiast en helt fantastisk historia och att bilen fortfarande är kvar i lilla Sverige gör den inte sämre. Vad hände då med Villoresi och Musso undrar ni kanske? Villoresi körde sin sista tävling 1956 men innan han lade hjälmen på hyllan vann han några Grand Prix-tävlingar innan F1 VM som startade 1950. ”Gigi” Villoresi, som var född den 16 maj 1909 i Milano körde för flera stall bland annat Ferrari. Han slutade som femma 1951 och 1953 för just Ferrari. Villoresi är en av de stora som inte miste livet på racerbanan utan slutade sina dagar 1997 i Modena. Luigi Musso, född 28 juli 1924 i Rom tävlade också för Ferrari i F1 VM men omkom 1958 i Reims GP när han jagade Mike Hawthorn.

Jan Tromark