Intervju med Carl-Magnus Skogh

[ylwm_vimeo width=”500″ height=”281″]104794125[/ylwm_vimeo]

Bilsportarvet har gjort en intervju med Carl-Magnus Skogh om hans fantastiska karriär bakom ratten. Hans co-driver under många av tävlingarna var hans bror Rolf.

Vi kommer framöver att göra intervjuer med spännande personer som haft en framträdande roll i bilsporten, men Carl-Magnus får bli vårt första intervjuoffer så håll till godo och lyssna på en fantastisk karriär bakom ratten.

Janne Tromark

Carl-Magnus 1Carl-Magnus 3

OSCA – Ett stycke Italiensk motorhistoria

Foto. Jan Tromark Foto. Jan Tromark Foto. Jan Tromark Foto. Jan Tromark

Det hela började så långt tillbaka i tiden som 1937 när bröderna Maserati sålde sitt företag till Adolfo Orsi. Bröderna stannade kvar i företaget som konsulter i tio år enligt det kontrakt man hade med Orsi.  Bröderna Ernesto, Ettore och Bindo Maserati flyttade så tillbaka till Bologna och startade där firman O.S.C.A, (Officine Speccializzate Costruzioni Automobili) den 1.12 1947.

Den vackra lilla bil vi ska följa på resa från Italien till Sverige är en OSCA  1500TN som tillverkades 1956 med en aluminiumkaross från Morelli i Ferrara. Morelli byggde ca tio stycken av denna slanka och mycket vackra modell som kom att få en spännande racinghistoria.

Först ut var Luigi Villoresi den 8:e april 1956 i Giro di Sicilia med en tredjeplats. Villoresi körde så Mille Miglia där han bröt men så kom två andraplatser i Gran Premio di Bari och Giro delle Calabrie. Så tog Luigi Musso över bilen och tävlade på Imola med en tredjeplats som resultat följd av en seger i Roms GP den 21.10 samma år. Efter den här säsongen såldes bilen till vår Svenske förare Jon Fast och den målades då i gult och blått. Bilen fick chassinummer 1163 allt för att kunna registreras och få en carné för införsel i Sverige.

Jon Fast tävlade med bilen under 1957-58 och första tävling var Prescott National Meeting med en andraplats följd av Röforsloppet med samma resultat. Ett antal tävlingar följde med bilen som Roskilde i Danmark men också i Belgien och England. Kanske mest spännande för oss Svenskar var sjundeplatsen på Kristianstads GP det sista året Sverige arrangerade Sportvagns VM.

Från 1958 tävlade bilen i Sverige med ett antal olika förare och fick en Volvo-motor inmonterad i stället för OSCA-motorn. N-P Elleman-Jacobsen körde bilen på Västkustloppet 1959, samt senare samma år i Kanonloppet där Stirling Moss vinner i en Cooper Monaco T49 före Jack Brabham i en likadan bil. Joakim Bonnier blir trea i en Porsche 718 RSK.

1961 kör Orvar Aspholm bilen i Hallstabacken och år 1965 och 66 är det Krister Arnberg bakom ratten som på Knutstorp blir fyra för att så på Gälleråsen i Velodromloppet sluta som femma. Sista tävlingen körs på Skarpnäck med en niondeplats och fortfarande då med en Volvomotor under huven.

Den här mycket vackra och unika bilen finns i dag i södra Sverige och ägs av en stor entusiast som återställt bilen i det fina skick den är idag. Nu sitter en original OSCA-motor på1490cc, med dubbla överliggande kamaxlar och dubbla tändstift på plats och levererar 125hp/6300rpm, helt och hållet OSCAs egen konstruktion och tillverkning. Växellådan är en ZF fyrväxlad som är helsynkroniserad. Vikten är bara 550 kg vilket ger en toppfart på 225 km/tim.

Det är för mig som entusiast en helt fantastisk historia och att bilen fortfarande är kvar i lilla Sverige gör den inte sämre. Vad hände då med Villoresi och Musso undrar ni kanske? Villoresi körde sin sista tävling 1956 men innan han lade hjälmen på hyllan vann han några Grand Prix-tävlingar innan F1 VM som startade 1950. ”Gigi” Villoresi, som var född den 16 maj 1909 i Milano körde för flera stall bland annat Ferrari. Han slutade som femma 1951 och 1953 för just Ferrari. Villoresi är en av de stora som inte miste livet på racerbanan utan slutade sina dagar 1997 i Modena. Luigi Musso, född 28 juli 1924 i Rom tävlade också för Ferrari i F1 VM men omkom 1958 i Reims GP när han jagade Mike Hawthorn.

Jan Tromark

En ovanlig debut för Sveriges förste F1-förare

Snart debuterar Markus Eriksson i formel 1 och blir därmed den tionde i raden av svenskar som kört Formel 1. Det kan vara på plats att minnas hur det gick till när Sveriges förste förare i formel 1 gjorde sin debut 1956.

Joakim Bonnier satsade helhjärtat på en karriär i racing och körde 1956 i ett eget stall med hela Europa som bas. I Sveriges Grand Prix för sportvagnar i Kristianstad fick han köra en fabriksvagn för Maserati. Maseratis stallchef frågade Joakim Bonnier om han inte ville komma till fabriken i Modena och prova en ”riktig” bil. Joakim Bonnier hann aldrig göra detta besök innan det var dags för F 1 VM på Monzabanan vid Italiens Grand Prix i september 1956.

Joakim Bonnier var där för att köra sin egen bil i ett förlopp för GT-bilar. Joakim Bonnier blev tvåa. I sin bok ”Fort, fortare, fortast” berättar han om denna dag. Det hade regnat under dagen men Joakim Bonnier var glad att molnen sprack upp på eftermiddagen då han skulle stanna kvar på Monza för att få se F 1-loppet. En dryg timme innan loppet ska starta kommer Maseratis stallchef springande och letar efter Joakim Bonnier. Han hittade Joakim Bonnier och budskapet var ”Luigi Villoresi mår inte bra och Ni får ta över hans bil”.

 

Joakim Bonnier hade aldrig tidigare suttit i en F 1 bil och hade inte heller någon erfarenhet av formelbilar. Inom en dryg timma skulle han starta i ett av de snabbaste loppen i F1-serien. Joakim Bonnier kände sig smickrad av erbjudandet men inte särskilt lycklig att debutera under sådana förutsättningar. I realiteten var erbjudandet egentligen en order som Joakim Bonnier med tanke på sin kommande karriär inte kunde säga nej till. Luigi Villoresi startade loppet och körde tre varv innan Joakim Bonnier tog över bilen. Reglerna på den tiden medgav att en bil kunde ha flera chaufförer i ett lopp. Bilen var inte helt ok och efter några varv måste Joakim Bonnier bryta loppet.

Det blev inget mer F 1-lopp detta år men 1957- 58 fanns Joakim Bonnier med i Formel 1 VM som privatförare i egen bil eller i något privatstall. 1959 fick han ett fabrikskontrakt med BRM. Det var med BRM han tog sin första och enda seger i F 1- VM. Första hälften av 60- talet körde han i Porsches F 1-stall för att sedan övergå till Rob Walkers privatstall. Från år 1966 till 1971 fortsatte han i F 1-VM i privat regi. Han körde sitt sista F 1 lopp i USA 1971. Han körde formel 15 säsonger i formel 1 och startade i 104 lopp. Det var dock som sportvagnsförare han gjorde sig mest känd och hade de största framgångarna.

Denna historia visar att förutsättningarna för att få en F1-sits har förändrats men även år 1956 var det ett ovanligt sätt att debutera på och en engelsk motorstidskrift har kallat Joakims Bonniers debut för ”one of the most unusual Grand Prix debuts”.

 

Ingvar Sjögren, Uppsala
Målning: Jüri Kann

 

Sveriges färskaste förare i Formel 1, Marcus Ericsson, vid Caterhamstallets tester i Bahrain den 19-22 februari 2014. Foto: www.marcusericsson.com

Stanley Dickens Le Mans vinnare för 25 år sedan

Det är 25 år sedan Sverige fick sin första Le Mans vinnare i Stanley Dickens. Stanley som vi känner som en av Sveriges största racerförare med en karriär som både förare och även stallchef för att hjälpa fram nya unga talanger. Stanley som är född 1952 är fortfarande aktiv i racingsammanhang började sin bana i sportvagnssammanhang. Ofta tillsammans med bäste kompisen Leif Lindström som han också drev reklamfirma ihop med under namnet Dicklin Sport. Stanley tävlade också i Japan under en period där han vann två mästerskapstitlar i All Japan Sports Prototype Car 1988 och 89. Under åren har många Svenska förare tävlat i 24-timmars på Le Mans men de riktigt stora framgångarna ar uteblivit om vi gjort bra ifrån oss. 1989 kommer dock det stora genombrottet när Stanley Dickens i team med Manuel Reuter och Jochen Mass i Sauber C9 vinner den kanske mest prestigefyllda tävlingen av alla. Några år senare, 1997, skulle Stefan Johansson vinna tävlingen tillsammans med gamle förarkollegan i Ferrari, Michele Alboreto och Tom Kristensen, i en TWR Porsche. Klasseger blev det för Richard Rydell 2007 i en Aston Martin i GT1-klassen med förarkollegorna David Brabham och Darren Turner. 2010 gör Stanley Dickens comeback som racerförare  då tillsammans med Fredrik Lestrup i den nyskapade GT-serien, Swedish GT Series i en BMW Z4. Paret körde en tävling tillsammans vilken de vann.

Janne Tromark

Formel 3 fyller 50 år 2014

Formel 3 fyller i år 50 år och det är med stor sorg och saknad man minns den här fantastiska klassen här hemma i Sverige. Formel 3 finns självklart kvar ute i världen och fortsätter att vara den klass som slussar fram unga talanger till Formel 1 och andra stora utmaningar. Här hemma har vi haft en fantastisk historia med mängder av talanger som tagit sig vidare ut i den stora världen. Självklart är kanske Ronnie Peterson och Reine Wisell de man tänker på i första hand men bakom dom finns namn som Stefan Johansson, Rickard Rydell, Niclas Jönsson, Freddy Kottulinsky, Slim Borgudd, Thomas Danielsson, Leif Lindström för att nämna några. Alla Svenska Mästare med fortsättning i större sammanhang. Jag ska för ordningens skull säga att Formel 3 fanns tidigare än 1964 då klassen ersatte Formula Junior, fast då med de bilar vi idag kallar ”halvpannor” det vill säga 500cc midget racers. Den klassen kom igång direkt efter andra världskriget och till de mest kända från den klassen är nog Stirling Moss.

Freddy Kottulinsky blev Svensk Mästare 1966 och etablerade sig sedan som en av våra mest kända förare i en mängd olika sammanhang. Tillsammans med Tommy Brorsson vann paret sportvagnsrace som långlopp på Nurburgring i Oldtimer Grand Prix i en Lotus Elan. Rickard Rydell behöver väl ingen närmare presentation efter de oförglömliga avtryck han satt i motorsporthistorien. Rickard är den ende Svensk som vunnit den prestigefyllda F3- tävlingen i Macau och 1998 blev han mästare i BTCC för Volvo. Rickard är vid sidan av Joakim Bonnier kanske vår finaste ambassadör för Svensk motorsport. Slim Borgudd, som vid sidan av sin roll som trumslagare, tog sig in i sportens finrum och körde Formel 1. Tyvärr kanske för ett mindre bra team för Slim var en mycket duktig förare. Niclas Jönsson från Bankeryd som vann SM 1990-91 tog sig över ”pölen” till USA och är där en etablerad sportvagnsförare och testförare. Lillbrorsan Mattias finns också i USA där han är chefsmekaniker hos Penske. Thomas Danielsson är en av våra svenska förare som efter SM-titeln tog sig till Japan. Efter några fantastiska år är han tillbaka i Sverige och har lämnat motorsporten för gott och ägnar sig så vitt jag vet åt fastighetsaffärer. Leif Lindström var Svensk Mästare 1984 och har aldrig lämnat sporten utan driver idag egna klasser och promotar sporten på ett synnerligen bra sätt. Leif och jag har också varit kollegor på Eurosport sedan starten av kanalen 1993.

Det känns som det finns en anledning att fira de här 50 åren och vi på Bilsportarvet kommer försöka hitta en plats för en liten utställning. Kanske på FABAS museum i Karlskrona men till det återkommer vi.

Janne Tromark

Hastighetsrekord – En spännande motorsporthistoria!

Vi har alltid fascinerats av fart, Så till den milda grad att i takt med att teknik och forskning gått framåt har även våra försök att vara snabbast varit av stor vikt. Ganska snabbt kunde man tillverka bilar, och andra typer av fordon, som redan på 20-30 talet nådde farter på över 200 km/tim. Strax före andra världskrigets utbrott lyckades Mercedes nå ett hastighetsrekord på 432,692 km/tim. Året var 1938 den 28 januari och vid ratten satt Rudolf Caracciola. Auto Union försökte vid samma tillfälle matcha denna hastighet med hjälp av Berndt Rosemayer men som tyvärr förolyckades. En katastrof för Tyskland och även för motorsportentusiasterna som i Berndt hade en av sina verkligt stora favoriter. För de flesta av oss med intresse för den här lite udda grenen av motorsport vet av historien att engelsmännen tog över intresset och initiativet efter det stora kriget och så småningom flyttade verksamheten över till USA där man hade de rätta förutsättningarna för att nå de riktigt höga farterna.

Hemma i Sverige minns jag att tidningen Teknikens Värld, 1987, försökte slå rekord på E4:an norr om Gävle och det pratades friskt om vad man åstadkom med diverse fordon. Den som sedan tog tag om hastighets rekordförsöken var ”nestor” Lennart Lindström som den 18 augusti 1988 drog samman sex bilar på den då ännu inte öppnade motorvägen utanför Varberg. De sex var Leif Nilsson från Malmö med sin Lola T70, Kent Abrahamsson med en Chevron B16, Sture Torngren med tidningen Wheel som specialbyggt en bil man kallade Wheel Special. PÅ plats var också Ulf Boman med hustruns Fiat 500 och Gunnar Rössler med en ”halvpanna” av märket Cooper.

Sture Torngren, som inte körde själv, nådde hastigheten 252,558 km/tim i klassen över 8 liter. Leif Nilssons Lola i klass B var nära 300 kilometer med sina 292,901 km/tim. Klass B var för bilar med motor på mellan 5-8 liters slagvolym. Kent Abrahamsson i klass E för bilar mellan 1,5 och 2 liter nådde 249,185 km/tim. Kent är en av våra stora bilsamlare som har det mesta av vad Chevron byggt, men är idag storsamlare av Grupp C-bilar. Ulf Boman körde i klass H med hustruns Fiat 500. En klass som omfattar bilar med motorer 500- 750 cc får till en hastighet av 103,318 km/tim. Så slutligen Gunnar Rössler som med sin Cooper med Finsk historia, bilen hade ägts av Curt Lincoln, körde i klass 350-500cc, fick till en fart av 135,752 km/tim. Det ska sägas att Lennart arrangerat flera hastighetsförsök på några olika platser och har för avsikt att fortsätta med flera försök som han lovat att återkomma till framöver. SBF,s hemsidan är platsen där man kan titta och se hur rekordförsöker slutat vad beträffar farter och eventuella världsrekord för även det har Lennart på sin meritlista.

Janne Tromark

När jag hade bilhistoria på tomten…

Jag tror det var 1983 som telefonen ringde och Staffan Svenby var på luren. Jag håller på att arrangera Malmö Motormässa, säger han, och jag tänkte fråga dig om du ville ta ansvaret för en del bilar jag lånat in från bland annat England. Det handlar om en specialmonter för att minnas Ronnie Peterson. Du ska vara med och övervaka att inget händer bilarna när dom lossas och lastas. Det handlar som du förstår om stora pengar. Staffan var ju Ronnies manager och han var också arrangör av mässor och så ägde han ju Ring Knutstorp. Jag svarade naturligtvis ja och det blev upptakten till den här lite roliga historien. Mässan började fyllas med bilar och allsköns annat kul som hör en riktig bilmässa till. Så även de intressanta bilarna som Ronnie tävlat med. De bilar som kom från England var en Tyrell P34, d.v.s. den sexhjuling som Ronnie körde och som väl aldrig blev någon riktig hit. Tre stycken Lotus F1:or däribland en Lotus 72 i vilken Ronnie vann sin första seger 1973, samt en 78 och en 79. Alla tre svarta med den för oss entusiaster så välkända gulddekoren. Med på trailern var också en Ferrari 312 PB en VM-bil från 1972 och kanske en av de vackraste Ferrari som byggts? Det tycker i alla fall många. Mässan blev en succé och en hyllning till en av våra största racerförare som så tragiskt omkom på Monza 1978.

När det var dags att lasta dyrgriparna var jag med och var behjälplig, precis som Staffan och jag kommit överens om och när trailern var lastad var klockan så mycket att föraren, som hette Len Leston, inte skulle hinna till färjan i Göteborg. Jag erbjöd då Len att sova över hos mig i Väsby utanför Höganäs och så direkt på morgon starta mot Göteborg och färjan till England. Det blev en trevlig kväll med Len som var personlig vän med Colin Chapman och som rest med honom över hela världen. Min granne Lasse, långtradarchaffis med stort intresse för racing, klev ut på tidig morgon för att köra iväg till jobbet, stannar och bara stirrar på min tomt. Där stod nämligen det Engelska ekipaget med alla bilar på trailern och min vän Lasse, som fick en chock, har aldrig slutat prata om när lilla Väsby hade fyra F1:or och en Ferrrari på granntomten. Jag hittade bilden i mitt arkiv häromdagen och jag kunde inte låta bli att berätta historien om när F1 kom till Väsby.

Janne T.

Historisk Alfa Romeo blir julhälsning…

Det är alltid lika kul med jul och de glada och goda julhälsningar man får från vänner och likasinnade entusiaster i bilsportbranschen. Den här julen blev inget undantag och den trevligaste julhälsningen kom i form av en egenhändigt ritad Alfa Romeo 8C 2300. Det är Alf Hansson från Lessebo som skickat hälsningen och vi i Bilsportarvet tycker att det är extra kul då Alf även ritat vårt fina tackkort som vi skickar till de som skänkt bilder, program och annat spännande för vårt arkiv. Fortsätt att skicka oss dessa ovärderliga skatter så kommer ett tackkort designat av Alf med posten.

Julkort

Alf som är Alfa Romeo entusiast är säker inspirerad av de två fina Alfa Romeo 8C som funnits i landet. Den ena ägdes från början av Per Victor Widengren och den andra av Norges stora stjärna på 30-talet, Eugen Björnstad, men som sedan hamnade i Sverige där den ägts av ett flertal personer, för att så med hjälp av vår store jazzklarinettist Putte Wickman hamna i Köpenhamn. Ni som besökte Vrams Grand Prix i somras när man firade 80-års jubileum av detta Sveriges första sommar Grand Prix kunde se f.d. Per Victor Widegrens otroligt fina Alfa, som var en av deltagarna i detta sommar Grand Prix.

Jag vill passa på att önska alla våra läsare på vår hemsida, www.bilsportarvet.se en god fortsättning på det nya året och som sagt – var med och gör vår hemsida än mer spännande genom att bidra med information om de tider som flytt.

Janne Tromark

Rallyvärldsmästare 5:a i Targa Florio 1970

Vår förste rallyvärldsmästare, Björn Waldegård, är en man med många strängar på sin lyra. När han vann 1979 års världsmästerskap, det första individuella mästerskapet, hade Björn redan varit igång i rallytoppen i många år. Vad kanske inte så många vet är att hans karriär även omfatta banracing där han krönte framgångarna med en total femteplats i 1970 års Targa Florio. Detta i en Porsche 908/3 som var ett framgångskoncept för Porsche det här året. Inför 400.000 åskådare på Siciliens fantastiska landsvägsbana i Madoniebergen kör Björn tillsammans med Richard Attwood in på en femteplats. Vinner racet gör Jo Siffert och Brian Redman, även de i en Porsche 908/3, med den fantastiske finske racerföraren Leo Kinnunen och Pedro Rodrigues på en andra plats, Det blir finskt även på fjärdeplats med Hans Leijne och Gijs van Lennep. Björn berättade för mig att Porsche ville att han skulle sluta köra rally och istället satsa på sportvagns VM. Nu blev det inte så och det är vi svenska rallyentusiaster glada för. Björn är fortfarande aktiv och kör historiska rally-tävlingar världen runt bland annat det legendomsusade Safarirallyt.

Björn och jag har arbetat tillsammans på Eurosport där vi kommenterat både Rally VM och Dakar-rallyt. Ett rally som Björn också kört med an andraplats som bästa placering. Nyss fyllda 70 år har Björn inga planer att lägga hjälmen på hyllan. För många av Sveriges rallyfans kan man träffa Björn i samband med Svenska Rallyt där han numera kör förbil.

Targa Florio 1970
Targa Florio 1970

Bilden visar en Porsche 908/3 från Targa Florio 1970 men det är inte Björn och Richards bil för den hade startnummer 36. Det är vykort som jag hittade hemma i mitt arkiv och bilden väckte minnet av en av våra stora racerförare och jag hoppas den ger er samma känsla.

Janne Tromark